Sorg över ett barn
Jag behöver verkligen råd från er som varit i liknande situation, alla synpunkter/råd är välkomna
Jag har träffat en riktigt fin kille efter dryga tre år som singel. Jag föll ganska direkt för honom, hade ett wow moment för mig själv och myste på som aldrig förr den kvällen när han kom in i mitt liv. Sen den dagen har vi setts nästan varje dag, vi bestämde rätt snart att vi inte dejtar andra utan håller oss till oss:) Vi är lika gamla, han har barn och är nån jag kikar på när han sover, underbart fin är han..:) Han har träffat mina barn och det fungerar jättefint mellan dom.
Ok jattehärligt är det verkligen men.. han bär en fruktansvärd sorg inom sig som håller på äta upp honom totalt, hans dotter dog i plötslig spädbarnsdöd för tre år sedan, tre veckor gammal och sedan dess har han druckit alldeles för mycket och för ofta. Detta sa han till mig andra gången vi träffades så jag har vetat om varför han festar varje helg och sen har ångest över detta dagen efter:/ Jag har försökt prata med honom, försökt vänta ut honom, blivit arg och i ren frustration försökt tvinga han till att prata med mig men det går inte. Han sluter sig som en mussla och när han är onykter blir han arg och låter sin sorg gå ut över mig.. Jag frågar och undrar men alltför ofta blir han irriterad och snäser ifrån och får mig att må jättedåligt över att jag ens bryr mig..
Jag har ett bra liv med mina söner och kan stå på egna ben, vet vem jag är och stark i mig själv så egentligen borde jag avsluta denna relation för jag tror inte att jag kan hjälpa honom med sin sorg men jag kan inte. Jag blir så ledsen bara av tanken att jag inte får röra i honom mer, inte känna hans armar runt mig, inte fä känna hans underbara lukt.. jag vill verkligen inte men samtidigt börjar jag känna mig tom på energi, tänker lite för mycket på vad han gör/inte gör när han inte är hos mig. Jag längtar efter denna man och tänker på människan bakom ilskan och sorgen, en riktigt fin pappa till sina barn och en känslig kille som skulle behöva en stabil familj som finns där i svåra stunder.
Vad ska jag göra..? Kram J