Förklara för mig

Samma här!

Tja, det brukar bero på att mannen har dåligt samvete för att han splittrat barnets kärnfamilj och därför försöker vara snäll och generös så att barnet ska vilja vara hos honom....Det enda som hjälper är att prata med varann...

JAg har pratat och pratat och pratat och det hjälper inte. Har föreslaget terapi men nää. Jag når inte fram

Det är inte bara män som blir sådär efter skilsmässor. Min kompis mamma (deltidsanställd inom äldrevården) flippade totalt och köpte allt ungarna pekade på, åkte på skidresor etc. Vi som var barn då är nästan 40 nu och enligt min mamma som bor i samma by betalar den här kvinnan fortfarande av på lånen hon tog då. Helt galet. Hon är snart pensionär.

Ojdå ja köpa sig fri från dåligt samvete går inte

Det är bara han som kan välja vilken sorts förälder han vill vara. När jag kom in i bilden så började jag fint fråga om saker å beteende. Alla diskussioner slutade med frågan om han ville ha det så, om han ville ha ett förslag på en förändring och sedan vilken förändring det var. Sen var det upp till honom. Hur han tog det och hur han förändrades påverkade ju mina känslor inför honom å inför ifall jag ville bilda familj med honom. Jag som förälder skulle sparka bakut om någon berättade för mig hur jag skulle göra, men tips på mina egna villkor tar jag gärna emot. Om han nu varken vill diskutera med dig eller gå å prata med någon kanske du borde fundera på om han är mannen för dig? Kan man inte kommunicera och diskutera blir ett förhållande nog svårt att leva med

Det där med den andras barn är känslig, d v s när det kommer till att ha åsikter om hur ens partner bör vara mot sina barn.

Vill din man ha det så här? Vill han curla? Har du frågat honom om han vill vara betjänt? Om han tycker att det är helt ok så kanske du inte har så mycket mer att göra. Jag menar att det är han själv som väljer. Det han kanske inte förstår är konsekvenserna. Han kanske inte kan ta till sig vad detta kan leda till när det kommer till hans relation med barnen i framtiden, men han kanske klarar av att visualisera hur det kan bli med ett liv utan dig. För det kanske blir konsekvensen av detta?

Det du bör tänka på är om du tycker att han curlar för att du känner dig lite "åsidosatt" när barnen är där eller om han verkligen curlar. Ingen värdering från min sida i ordet "åsidosatt", det är naturligt att känna sig lite utanför när ens partners barn kommer.

Kan du ge exempel på saker han gör? D.v.s. ÄR han en curlingförälder eller är det så att era åsikter om barnuppfostran bara är olika? Jag tror många utan egna barn (allmänt, inte riktat direkt till ts) kan förväxla en icke auktoritär uppfostran med curling. Därför vill jag som sagt helst få lite exempel innan jag skriver mer.

TS: har du själv barn?

Exempel ja tex barnet behöver aldrig komma och äta vid matbordet maten serveras vid datorn på rummet. Fria läggtid, slipper göra läxor, skolkar (då ringer sambon och säger han är sjuk för att slippa bråka), tar barnet sönder saker med vilje så köps det nya utan knussel tex så dög inte mobilen barnet hade då tog han sönder den och sambon köpte ny,

Ja 3 utflugna

Fria läggtider tycker jag kan vara en fråga om hur man vill uppfostra. En del barn klarar ansvaret att själva bestämma läggtid från väldigt tidig ålder bra medan andra behöver regler att hålla sig till mycket längre.

Men de andra frågorna... jaa...

Om jag var du så skulle jag prova att vid något bra tillfälle när ni är ensamma och har gott om tid att diskutera igenom frågorna med mannen. Och fråga om han verkligen tycker att det är rätt att sjukanmäla barnet när barnet inte är sjukt. Om han verkligen tycker det är rätt att ersätta en mobil som barnet tar sönder med flit. Osv. Och utgå ifrån vad du får för svar.

Kanske tycker sambon att dessa beteenden är helt ok? Och då får du agera utifrån det. Kanske tycker sambon inte att det är ok men vet inte hur han ska hantera det annorlunda? Då kanske ni kan prata om hur ni vill göra istället. Hjälpas åt att hitta andra vägar.

Ibland är det svårt att bryta invanda mönster. Men jag förstår din frustration... delvis är jag själv där med :)

Fria läggtider fungerar utmärkt om barnet sköter detta. Vi har inga fasta platser för mat, så tonåringen får äta vid datorn.
Men för att det ska fungera så måste självklart tonåringen visa att han sköter skolan.

Vårt barn har haft fria läggtider, men det har ju fungerat, även när han var relativt liten

Det funkar inte i detta fall, han är uppe för länge och går inte till skolan sen för han orkar inte. Men visst tyvärr struntar han i att gå ibland bara för han inte vill utan vill vara hemma och spela dataspel. I vilket som av fallen så ringer min sambo in honom som sjuk. Detta är alltså en 11-åring jag skriver om. Och han får äta vid datorn men det som "stör" mig är att sambon serverar det vid datorn åt barnet varesig det är frukost eller middag.