Oj. Här känner man igen sig. Vår 6 åring har haft en period precis som du beskriver, men vi är äntligen ute på andra sidan 
.
Vi stramade upp rätt rejält kring läggningen för att det var så jobbigt. Efter att han hade gjort sig i ordning så tog vi en stund med saga och nedvarvning. Efter det var det sovdags. En av oss tog läggningen och ansvarade för det den kvällen.
Vi försökte lägga honom som vanligt. När det blev skrik och tjafs och han sprang upp så tog vi honom i handen, la honom i sängen och sa godnatt och gick ut. Självklart tog vi hänsyn till att han tex är lite mörkrädd och lämnade dörren öppen och tryggade honom med att vi var i rummet utanför och gjorde "vuxensaker", typ diskade, tittade på tv eller vad vi gjorde. Men vi gav honom inte mer verbal respons just då än "godnatt " eller "nu är det dags att sova ", för att vara tydliga mot honom att det var det som gällde.
Vi fick ta flera djupa andetag för att behålla ett lugn, och inte trissas igång av hans beteende, fast vi ibland kokade inombords. Snacka om prövning 
. Detta fick vi göra om och om igen samma kväll. Vänligt, men bestämt. Tydligt, men absolut inte argt.
Tillslut lugnade han ner sig och då tyckte jag det var viktigt att man snabbt kunde slå om till en mjuk kärleksfull förälder med lite mer respons så kvällen avslutades bra, trots att det kanske blev lite tårar. (och då menar jag inte att vi inte var mjuka innan, men då ville jag vara tydlig med att det var sova som gällde, allt måste ju ske med en känslighet anser jag). Men fortfarande inte för mycket prat, som liksom blev ett sätt att förhala läggningen på.
Det blev snabbt bättre och bättre, från dag till dag, (några dagar höll vi på ) och nu är läggningen inte ett problem längre. Jag tror förutsägbarhet var viktigt för honom. I och med att jag blev sjukskriven nu och inte längre kunde lägga honom på samma sätt så har det blivit väldigt tydliga rutiner för att vi ska få till det med båda barnen. Och det har nog varit väldigt bra, båda barnen vet hur kvällen kommer bli och det har sparat mycket tjafs. Så nu är det super mysigt!
Våra kvällar ser nu ut såhär: Efter tandborstning och pyjamas får de se en stund bolibompa eller liknande, sen lägger min man 4 åringen och jag och 6 åringen går in i vårt sovrum och läser ur en kapitelbok. När min man är klar med 4 åringen så läser jag klart det kapitlet och sedan tar min man över med kvällskiss och sedan ner i säng. Brukar ta en kvart kanske innan han har somnat. Ibland blir han lite uppspelt, men det blir inte längre som innan och vi har fått in rutiner som hjälper oss att hålla fokus och ett lugn. Och läggningen kanske tar längre tid den kvällen, men det blir inte bråkigt eller jobbigt utan mysigt. Och nu när det funkar så finns det mer utrymme för flexibilitet, men i stort sett det likadant ut på kvällarna.
Nu beskriver jag bara vad som funkade för oss, för det var väldigt jobbigt där ett tag. Och jag kan ju säga att min son var väldigt trött på kvällarna, så det var inte som han egentligen var pigg eller så. Nu går han upp kring halv sju på vardagarna och vi påbörjar hans läggning med saga kring kl19-19.30. Och han somnar kring 20.00-20.30. Helst 20.00 om det flyter på .
Lycka till med att hitta ett sätt som fungerar för er !
