Hur mycket "får" man krama sina bonusbarn?

jag är också extremt fysisk och kramar gärna min omgivning, kan även pussa på dom som passerar förbi också. 

Men jag har lärt mig att man inte måste vara fysisk jämt och att fysiskhet kan se ut på olika sätt.  

Om dina bonusar inte är vana med kramar annat än mellan sig och föräldrarna så skulle jag inte tvinga mig på dom en massa kramar. Då skulle jag börja med att fråga om ni säger godnatt tex en kväll "får jag ge dig en godnattkram"  Då är det kramar på lika villkor och både dom och du lär er hur man kramas och när det är okej att kramas.

Annars kan man ju vara fysisk på annat sätt som också är en form av kärleksfull beröring. tex att du pillar i håret vid tv:n, sitter nära , delar filt medan man ser tv, kanske nån av dom är intresserad av att kamma ditt hår och sätta hårspännen eller nåt?  

Du måste helt enkelt lära dig NÄR beröring är okej och VILKEN beröring som är okej i olika sammanhang.  

Du måste helt enkelt låta DOM komma till DIG.  

Barn är lojala så glöm inte bort att även om det verkar mysigt så kanske dom ändå inte är tillfreds med vad du gör.

Jag kan definitivt få för mycket kärlek ;) ibland blir det så att pojkvännen får dra sig undan för att jag behöver space.. Själv har jag börjat utveckla lätt ångest för att träffa vissa av hans familjemedlemmar, då jag vet att de kommer 'kladda' på mig, pilla mig i håret osv osv... Och det är verkligen JÄTTESVÅRT att veta hur man ska hantera detta när man tycker det är så obehagligt, för man vet att kramiga människor inte menar nåt illa...

Jag önskar att mina föräldrar hade varit mer fysiska med mig (kramar, pussar etc) när jag var liten. Jag hade svårt för att kramas tillbaka och blev lätt lite generad och då lät mina föräldrar mig "vara", förmodligen av hänsyn till mig. Men jag hade behövt mer fysisk närhet än vad jag fick. Så mitt råd är, bara de känner sig trygga med dig, krama på. 

Snickeliding struntsnack!
Många barn, precis som vuxna, är mer introverta och reserverade, och tycker inte om för mycket fysisk närhet.

Fast barnen har redan en mamma och pappa som kramar dom och ger kärlek. Så egentligen behövs det inte en 3e person om barnen inte vill eller känner sig bekväma med det.

Mina bonusbarn var inte heller vana vid kramar. Men första kvällen de skulle sova här, sa jag bara att jag ville ha en godnattkram. Det ställde de sig väldigt tveksamma till. Jag sa bara att det är olika i olika hem och familjer, och i det här huset ger vi varandra godnattkramar, då jag alltid kramat mina barn. Tveksamt fick jag en liten kram. Nu senare vill de kramas på samma sätt som mina barn. Ungar vill inte särbehandlas, oavsett de är syskon eller bonussyskon, eller om jag är pappa eller "plastpappa".

Min tioåring kryper mer än gärna upp i knäet på sambon :) Han kramar sambons mamma gladeligen. Han är en riktig myskille! Nioåringen är hans absoluta motpol när det gäller närhet. Då går det bara med mig och hans pappa. Och det är så det är. Dock kan han gå med på att typ luta sig mot den som kramar honom ;) Och han kan sitta nära i soffan. Men absolut inte för nära ;)

Sambon vet hur han funkar. Och respekterar det. Tror du ,Ts, får känna av helt enkelt. Har du pratat med barnen om det?

Barn kan inte få för mycket kärlek men fysisk närhet och kärlek är INTE samma sak.

Intressant med olika infallsvinklar. Det är ju lätt att tro att bara för att jag gillar att kramas så gör alla det. Ska prata med dom och höra, har pratat med deras pappa och frågat om han tror att de ogillar min närhet. Han sa att de iaf inte sagt något och alltid pratar väldigt varmt om mig. Krama godnatt gör vi alltid och när jag väcker dom så stryker jag på dom och det verkar dom inte ogilla iaf. Sen tar jag ofta tillfället i akt att krama om både min egen tjej och bonustjejen samtidigt och då skrattar de alltid och en gång sa min tjej till bonus att det är bara att du vänjer dig för min mamma är världens kramigaste. Då skrattade bara bonustjejen.. Fixa håret gör vi ofta. Bonus älskar när jag flätar och grejar med henne och hon fixar ofta med mitt hår oxå. Inser ju dock att behovet är störst hos mig så jag ska lägga band på mig och verkligen pejla läget för jag vill inte tränga mig på om dom tycker det är obehagligt. Dom är ju bara så oemotståndliga de små liven:).. De kommer till oss på fredag då ska jag fråga dom( efter en kram för nu har jag inte träffat dom på en vecka)..

Så sant. Jag är nog så att jag både älskar och älskas bäst i form av fysisk kontakt.. Måste dock inse och ta hänsyn till att väldigt många absolut inte är så. Då har jag lärt mig något idag:)..

Men fy, ska verkligen ta till mig att det finns fler sorter än kramsorten. Bra att förstå det även om jag såklart förstått det innan också men inte att det kan vara så obehagligt som du tycker att det är. Jag är dock bara kramig och närgången med de som jag står riktigt nära. (Tur för dig att du inte är min kompis, då hade du fått putta bort mig varje gång vi sågs:))...

Så mycket som är okej för barnen, en del barn gillar öht inte kramar speciellt mycket. Jag var ett sånt barn och är som vuxen inte heller speciellt förtjust o kramar förutom av de närmaste. När jag var mindre blev jag ofta tvingad att krama div släktingar, tyckte det var väldigt obehagligt. Jag visar ofta att jag tycker om andra men på andra sätt än via kramar.

Du har fått svar, nej, alla gillar inte kramar, jag är inte så fysisk av mig och inte heller vår tonåring (som klart deklarerade vid 4-års-ålder att jag inte fick krama honom hejdå på dagis, hans beslut)

Så låt dom bestämma takten

Oj vad förvånad jag blir att läsa att vissa "tvingar" barnen att kramas genom att säga att "i det här huset kramas vi" och påstå att barn inte kan få för mycket kramar! För det första kan dom absolut inte få för mycket kärlek men det är inte samma sak som kramar, fysisk närhet är inte bekvämt för alla men det innebär såklart inte att de inte kam vara kärleksfulla. För det andra tycker jag att det är extremt viktigt att acceptera människors (barn som vuxna) privata sfär och kroppar. Det kan kännas väldigt obehagligt att bli påtvingad mer fysisk kontakt än man vill ha. Själv är jag väldigt pussig och kramig men tvingar mig aldrig på någon. Arbetar på förskola och träffar där barn som har väldigt olika behov av fysisk kontakt vilket vi vuxna självklart måste respektera. Sen får man såklart läsa av barnet, vissa tycker om kramar men är blyga, andra vill verkligen inte alls, vissa vill för mycket så man får lära dom att respektera andras gränser... Min lilla son är mysig men på hans villkor, och det respekterar jag och kräver att andra också ska göra. Han har rätten att bestämma över sin kropp vilket jag medvetet lär honom! Nu menar jag dock inte att dina bonusar inte vill kramas, men reagerade på att endel verkar tycka att man som vuxen har rätt att tvinga barnen till fysisk närhet, måhända i all välmening men oj så fel...

Jag gillar inte heller att bli kramad av andra än de som står mig verkligen nära. Men fysisk närhet behöver ju inte gå så långt som till en kram heller! En hand på axeln / ryggen / armen är ju också att visa ömhet, men är inte lika närgånget.

Anledningen till att jag frågar är ju just att jag aldrig skulle tvinga mig på någon som inte vill, barn som vuxen. Nu har jag fått svar att många uppenbarligen inte gillar fysisk närhet/kramar utan tom tycker att det är obehagligt så nu ska jag prata med dem och vara lyhörd. Jag har ju medvetet valt att inte vara så närgången eftersom att jag inte riktigt vet var deras gräns går som med mina egna barn. Är bara så svårt ibland att inte få ge dom en spontan jättekram när de är så fina barn. Har lite svårt med att göra skillnad på barn som är under samma tak och Iom att jag lever med dessa barn och träffar dem lika mycket som med mina egna så känns det så onaturligt att inte krama dem. Känns ju lite som mina barn fastän de inte är det biologiskt:)... Tack för alla svar!

Jag kramas mer än gärna med de personer som står mig närmast, framförallt med min son. Han däremot är mer reserverad när det kommer till kramar. Mig och sin pappa gillar han väl oftast att kramas med men inte alltid. Hans bonusmamma är som dig, vädigt kramig och hon tycker det är jobbigt att lägga band på sig, men hn respekterar ändå hur han är. Vill han kramas så gör han det. 

Så fråga barnen om de vill ha en kram och försök att läsa av dem. 

Tänkte på att du säger att du inte vill göra skillnad på barn som bor under samma tak... Det ÄR skillnad på barnen! Dom är olika individer som har olika behov: vill ha olika mycket kroppskontakt, vill sova i olika ställningar , vill prata om känsliga saker olika mycket, har olika intressen osv. Sen kanske man inte vill göra skillnad på hur bra/dåligt man behandlar barnen eller göra skillnad på dina och mina barn, men det är en helt annan sak. Fysisk kontakt är ett individuellt behov och som det verkar är det något dina barn har stort behov av och hans barn mindre behov av. Inget är rätt eller fel och de olika behoven måste respekteras . Men jag kan förstå vad du menar med att det är svårt att låta bli ibland när man är nära små charmtroll :) Bra att ni tycker mycket om varandra, det är härligt att höra!

[quote=72437351][quote-nick]Anonym (Linda) skrev 2014-02-05 22:51:28 följande:[/quote-nick]Tänkte på att du säger att du inte vill göra skillnad på barn som bor under samma tak... Det ÄR skillnad på barnen! Dom är olika individer som har olika behov: vill ha olika mycket kroppskontakt, vill sova i olika ställningar , vill prata om känsliga saker olika mycket, har olika intressen osv. Sen kanske man inte vill göra skillnad på hur bra/dåligt man behandlar barnen eller göra skillnad på dina och mina barn, men det är en helt annan sak. Fysisk kontakt är ett individuellt behov och som det verkar är det något dina barn har stort behov av och hans barn mindre behov av. Inget är rätt eller fel och de olika behoven måste respekteras . Men jag kan förstå vad du menar med att det är svårt att låta bli ibland när man är nära små charmtroll :) Bra att ni tycker mycket om varandra, det är härligt att höra![/quote Åh vilken bra kommentar. Jag gör ju faktiskt skillnad på mina egna barn när det kommer till känslor och närhet och bemötande gällande det. Mycket beror ju på vilken personlighet barnet har och som du säger, vilket behov det har. Barn är olika även om de är mina eller inte... Tack för uppvaknandet. Gör mitt liv lite enklare att jag fick mig den tankeställaren:).. Mycket att tänka på i en sån här "modern" familj...

Haha, ja det finns en del att fundera på! Kanske är felet i sånna situationer ibland att man funderar för mycket och överanalyserar saker, för att man så gärna vill att det ska bli "rätt". Men om du tänker efter gör du garanterat skillnader på dina två egna barn också, eftersom dom är olika individer med olika behov. Och då är det ju dom det ska vara, när de vuxna ser barnet för just den individen han/hon är och bemöter barnet utifrån det! Lycka till, det låter som ni har de rätta känslorna för att växa samman till en härlig familj!