Jag Sörjer i förtid HJÄLP!

Det är fullt normalt i din ålder att tänka så. Du håller på att växa upp och vidgar dina vyer en smula, man inser att livet är förgängligt och att vår tid på jorden är begränsad. Alla har vi nog haft någon period i livet när man funderat över de här sakerna. Tycker inte du skall fundera så mycket över allt som står i trådar på familjeliv utan sök dig till ungdomssajter istället och lev livet.

Njut av att du har så friska morföräldrar och att du står dem så nära!! Min farmor och farfar dog innan jag föddes. Min mormor dog när jag var 10 år och min morfar dog när jag var 17år och han var då 89år.

Min mamma och pappa är snart 65 och jag är 26.
Du har ju ganska så unga morföräldrar så njut av det!

Det är normalt att tänka och känna så. Jag har flera gången tänkt att min mor och far kommer att lämna mig och mina syskon, vilken smärta vi kommer att stå ut med. Men du växer in i det, du kommer att acceptera att döden är något normalt och en del av livscirkeln. Det är nu du mentalt förbereder dig, och ju äldre du blir så kommer dessa saker inte ta på dig lika hårt.

Lycka till!

Om du sätter dig in i hur gött dom får det? Min kusin ,39 år ligger på palliativ nu och jag önskar henne bort. Jag tror, tror, att det värsta du kan råka ut för är livet . Döden fruktar vi mest, men tror faktiskt, att den är bäst. Frid!

Du är en alldeles normal blivande vuxen, du är nu i den tid i livet då man funderar mycket på de existentiella frågorna. Insikten om att livet inte är evigt, även om man naturligtvis har vetat detta länge så är det nu den djupare insikten har kommit. Det är smärtsamt, det gör ont. Det finns en dikt av Karin Boye som börjar "Ja visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka". Läs hela dikten den beskriver den tid i livet du nu är i på ett fint sätt. Den gav mig styrka i svåra stunder.

Du håller på och mognar och börjar förstå att döden är för alltid. Små barn tror att den döde kan komma tillbaka livs levande men ju äldre man blir så får man omarbeta den tron till att man lär sig att så är det inte. Och de säger att barn inte förstår fullt ut förrän de är runt 15-16 år och du har precis kommit dit, då du förstår att döden är döden och den är oåterkallelig. Men sörj inte den som inte dött ännu. Om de skulle leva i 20 år till ska du sörja i tjugo år? Jag tror du är inne i en fas och du kommer komma över den och inse att man måste våga leva livet för att få så härliga minnen tillsammans med de man älskar.

Tack så mycket för era svar, det lättar på hjärtat lite och jag ska försöka att njuta till fullo av mitt liv

Du är ung och börjar förstå. Var lycklig över att du har din mormor och morfar som har varit med länge och som kan berätta så mycket bra saker för dig. De har så mycket erfarenhet och är kloka och dom älskar dig. Du ska bry dig om dem så mycket du bara kan, lyssna och lär och du kommer att få 1000-falt tillbaka.

Jag är gammal nu och har inga släktingar kvar, annat än mina syskon, men trots att de är borta så tänker jag med glädje på att jag fått lära känna dem, minnas en massa roligt de berättat, fått höra hur det var när de var små och hur deras liv varit. Det har gett mig otroligt mycket att vara tacksam för, trots att jag saknar dem.