Vad kan man förvänta sig från bonusbarn vid sorg?

För en tid sedan gick min pappa bort efter en kortare sjukdom. Jag lever tillsammans med en man och hans barn sedan tidigare bor hos oss varannan vecka. Det har varit en svår tid för mig och det har under den här perioden blivit så tydligt att jag lever i en nyfamilj med bonusbarn, jag har känt mig så ensam i min sorg. Jag har inte förväntat mig att de ska vara ledsna men är ledsen över att de inte frågar mig något överhuvudtaget.

Förra veckan begravdes min far. Samma dag kom bonusdottern hem på eftermiddagen. Jag hörde hur min sambo berättade att vi hade varit på begravning. När jag kommer ut i köket och säger hej så säger hon ingenting till mig. Hon frågar inget. Jag tycker det känns bedrövligt och är både arg och ledsen samt känner mig så utanför familjen. Jag trodde att man skulle dela både glädje och sorg i en familj.

Min sambo tycker att det inte är så konstigt pga att de är barn. Men så små är de inte. De är 16 och 13 år och det var 16 åringen som kom hem efter begravningen och inte sa något. Jag skulle resonera annorlunda om de var yngre.

Den här veckan bor de hos oss. Ingen nämner något och ingen frågar hur jag mår.
Hur ska jag göra för att känna mig bekväm i min sorg och vad kan jag förvänta mig? Just nu är jag ledsen, arg och besviken på samma gång. Jag orkar inte spela teater och låtsas att jag inte har stunder då jag är ledsen. Det innebär inte att jag sitter och gråter hela tiden, för det kanske skulle skrämma dem,  utan jag är bara låg och ledsen. Ska jag ens behöva tänka att jag måste spela teater. Hemmet ska ju vara en trygghet även för mig.

Hjälp mig här. Vad tycker ni att jag ska göra och vad kan jag förvänta mig från barn i den åldern?