Vill så gärna ha ett bättre liv, men jag vet inte hur eller om det är möjligt...
36-årig kvinna som lever ensam utan varken partner eller barn. Jag har en kronisk neuroimmunologisk sjukdom som jag aldrig kan bli frisk ifrån och är därför så kallad sjukpensionär (har full sjukersättning). Kan således ej jobba.
Har idag knappt nån livskvalitet då jag mestadels är sängliggande och inte har nån ork att göra saker. Försöker aktivera mig som smått, men det är knappt ens möjligt eftersom de dagliga rutinerna kräver enormt mycket av mig.
Jag har en längtan efter att träffa någon att inleda ett förhållande med och har registrerat mig på en dejtingsajt nu. Känner dock att jag inte riktigt vet hur eller vad jag kan berätta för männen jag varit i kontakt med. Vill ju inte skrämma iväg nån, men det är ett faktum att jag är kroniskt sjuk, aldrig mer kommer kunna jobba och har begränsat med energi. Jag behöver dock också kärlek.
Hur mycket jag orkar är beroende på dagsformen. Vissa dagar orkar jag lite mer, men andra dagar orkar jag i princip ingenting alls. Att skaffa barn skulle inte funka för mig, även om jag vill. Jag är helt enkelt för sjuk. 
Att vara plastmamma klarar jag inte heller av, så då måste det vara en man som inte vill ha barn.
Jag kanske är naiv som tror att någon skulle vilja dejta mig? Jag känner dock att jag har så mycket annat att ge, i form av kärlek, omtanke, givande diskussioner osv. Kommer ju inte att klara av att resa utomlands och sånt, men det kanske finns stillsamma män också? Eller är det kört?
