hur vet man att det är rätt?
Kvinna 25 år, fast relation och har nu tre barn i åldrarna 1, 3 och 7. Nu verkar det som om jag är gravid igen och jag känner total panik. Jag är ensam större delen av tiden med barnen pga pappans jobb. Detär tufft och kämpigt mågna gånger, dels för att vi har en hel del problem med äldsta där det pågår psykologisk utredning, kontakt med bup osv. Abort känns väl som det självklara men..., hur ska man klara av det? Jag vet att alla har olika åsikter om vad "en abort innebär". För mig är det stort....jag tittar på mina barn här hemma och det är en kopia av dom jag ser försvinna. Ett barn som jag väljer bort, jag kan inte se "den där cellklumpen" utan ett barn, vårat barn. Jag fick missfall för några år sedan och det är fortfarande något som gör fruktansvärt ont, och det har alltid känts som om det är någon som fattas. Samtidigt som att nu är jag på väg ut i "verkliga livet" igen, eftersom minsta ska börja på dagis, vi har inte plats för en till i familjen rent praktiskt, jag känner mig ofta slutkörd så som det är nu och kämpar mångagånger för att få vår vardag att gå ihop, vi båda är på det klara med att vi är nöjda med hur vår familj är nu....ja ni förstår. Men hur ska jag kunna leva med en abort? Kommer jag någonsin förlåta mig själv om jag gjorde det jag lovat mig själv att aldrig göra? Jag vet varken ut eller in just nu. och ja, vi har skyddat oss med kondom. Någon som varit i liknande sits? Någon som har råd? Tröstande ord? Vad som helst, jag känner mig så vilsen.....
