Grön som "bonusmamma", råd o tips mottages :)
Har träffat min stora kärlek. Blev introducerad för hans 4 åriga son förra helgen, det gick tipptopp! Var hemma hos dem nu i veckan igen. Ungen sken som en sol hela tiden och vi hade jätte skoj. Han bad mig till o med vara med när godnattsagan skulle läsas. I alla fall, mitt under skoj o stim så råkar jag säga "snart fredag", då blev han tyst och sjönk med huvudet.
Jag frågad honom "gillar du inte fredagar?"
Han: Nä
Jag: Varför gillar du inte fredagar?
Han: Nä, jag ska till mamma då.
Jag: Det ska väl bli skoj att se mamma igen?
Han: Nä, hon är bara sur och arg hela tid
Jag: Varför skulle hon vara det?
Han: Vet inte, hon är bara sur o arg på mig hela tiden.
Jag stod som ett frågetecken och fick inte fram ett endaste ord. Det skar i mitt hjärta när jag inte kom på något att säga. Han lättade stämningen själv med att leka vidare. (Jag snackade med pappan efteråt och han vet att mamman kan vara sur, men han har aldrig hört sonen säga det såhär och till någon "främmande" på det sättet.) Hur hade Ni reagerat? Och framför allt, vad säger jag till sonen i sånna ögonblick? Jag misstänker att jag kan hamna i fler sådana situationer. =/
I morgon ska jag träffa andra sonen, 10år, (bonusbarn egentligen) och jag vet att han tar hand om alla hela tiden. För mig skär det i hjärtat bara jag hör av att hur mycket han tänker på hur alla mår... han är ju bara ett barn? I vilket fall som helst så kommer jag göra allt för att han ska känna sig trygg och avslappnad med mig, jag vill inte att han ska behöva tänka på mina bekymmer eller att jag "snor hans bästa vän (bonuspappan)". Behöver tips på hur jag får honom att känna sig trygg med mig och inte som ett hot?
Jag har NOLL erfarenhet av barn innan. Dock vet jag att barn ska vara barn. Jag sak i alla fall läsa på lite om hur barn fungerar så jag kan förstå bättre. Några böcker eller liknande som ni rekommenderar?