• Anonym (Me)

    Grön som "bonusmamma", råd o tips mottages :)

    Har träffat min stora kärlek. Blev introducerad för hans 4 åriga son förra helgen, det gick tipptopp! Var hemma hos dem nu i veckan igen. Ungen sken som en sol hela tiden och vi hade jätte skoj. Han bad mig till o med vara med när godnattsagan skulle läsas. I alla fall, mitt under skoj o stim så råkar jag säga "snart fredag", då blev han tyst och sjönk med huvudet. 


    Jag frågad honom "gillar du inte fredagar?"
    Han: Nä
    Jag: Varför gillar du inte fredagar?
    Han: Nä, jag ska till mamma då.
    Jag: Det ska väl bli skoj att se mamma igen?
    Han: Nä, hon är bara sur och arg hela tid
    Jag: Varför skulle hon vara det?
    Han: Vet inte, hon är bara sur o arg på mig hela tiden.

    Jag stod som ett frågetecken och fick inte fram ett endaste ord. Det skar i mitt hjärta när jag inte kom på något att säga. Han lättade stämningen själv med att leka vidare. (Jag snackade med pappan efteråt och han vet att mamman kan vara sur, men han har aldrig hört sonen säga det såhär och till någon "främmande" på det sättet.) Hur hade Ni reagerat? Och framför allt, vad säger jag till sonen i sånna ögonblick? Jag misstänker att jag kan hamna i fler sådana situationer. =/

    I morgon ska jag träffa andra sonen, 10år, (bonusbarn egentligen) och jag vet att han tar hand om alla hela tiden. För mig skär det i hjärtat bara jag hör av att hur mycket han tänker på hur alla mår... han är ju bara ett barn? I vilket fall som helst så kommer jag göra allt för att han ska känna sig trygg och avslappnad med mig, jag vill inte att han ska behöva tänka på mina bekymmer eller att jag "snor hans bästa vän (bonuspappan)".  Behöver tips på hur jag får honom att känna sig trygg med mig och inte som ett hot?

    Jag har  NOLL erfarenhet av barn innan. Dock vet jag att barn ska vara barn. Jag sak i alla fall läsa på lite om hur barn fungerar så jag kan förstå bättre. Några böcker eller liknande som ni rekommenderar?


     

  • Svar på tråden Grön som "bonusmamma", råd o tips mottages :)
  • Fånga dagen
    nymedlem skrev 2014-02-15 15:17:53 följande:
    Du känner oro för ett barn du har träffat EN gång och ett barn du ALDRIG har träffat och detta enbart baserat på din nya killes ord?!

    Jag känner oro för dig och vad du kan "ställa till med" för dessa barn om du inte backar ordentligt och det nu genast!
  • Mirella
    Fånga dagen skrev 2014-02-15 16:17:22 följande:
     Jag har aldrig förstått varför man håller inne med sån viktig information i trådstarten. Nej, det ska portioneras ut lite i taget.. Det är mer regel än undantag.

    Ja och det värsta anser jag är att då kan man ha gett helt fel "råd" ibörjan, nej alltså sjung ut direkt om man vill ha ärliga svar anser jag
    nymedlem skrev 2014-02-15 15:17:53 följande:
    Du känner oro för ett barn du har träffat EN gång och ett barn du ALDRIG har träffat och detta enbart baserat på din nya killes ord?! Jag känner oro för dig och vad du kan "ställa till med" för dessa barn om du inte backar ordentligt och det nu genast!

    Like :)
  • Anonym (just så)
    nymedlem skrev 2014-02-15 15:17:53 följande:
    Du känner oro för ett barn du har träffat EN gång och ett barn du ALDRIG har träffat och detta enbart baserat på din nya killes ord?!

    Jag känner oro för dig och vad du kan "ställa till med" för dessa barn om du inte backar ordentligt och det nu genast!
  • Gung Ho

    De vanliga olyckskorparna flockas och ger "råd" baserade på sina misslyckanden..

    TS: I början är det avlyssning som gäller. Var öppen och tillgänglig men lämna initiativet till barnen. Ta dem på allvar och lyssna på dem. Känn av hela situationen ett tag, både barn, man och mamman..
    Har själv nyligen fått en 'bonustjej' som varit med om trassligheter förut och va lite reserverad.. Nu har det släppt helt och hon kallar mig då och då pappa (vilket vi inte tagit ställning till ännu då hon inte förväxlar mig med den riktiga pappan utan mer ser till familjesammansättningen).

  • Anonym (m)

    Som vanligt på fl gör biomammam aldrig några fel...
    Kan dock hålla med i vissa råd - ta det lugnt i början, "tvinga dig inte på" barnen utan låt dem lära känna dig i sin takt. När det gäller fyraåringen skulle jag definitivt vara uppmärksam, absolut kan barn hitta på för att få uppmärksamhet men var vakna för om detta är ett återkommande mönster, hellre det än att bara sopa det under mattan och tro att det inte ligger något bakom. Har gjort det misstaget själv och vi ångrar så att vi inte reagerade tidigare...
    'När det gäller tioåringen beror det ju lite på vilken nivå det är på, visst är det ett trevligt drag att vara snäll och ta hand om andra, men att ta hand om andra när man inte är äldre kan också vara en varningsklocka - får han vara "medlaren" hemma hos biomamman? Prova att ge honom utrymme att bestämma och gör saker som bara är för hans skull och är han mycket förtjust i sin bonuspappa kanske han ska försöka prata med honom.

  • Anonym (Me)

    Känner mig bara väldigt ledsen när jag läser många av kommentarerna här inne. Det är 2 meddelande som ger bra och sakliga råd.

    Jag har skrivit att jag har Noll erfarenhet av barn. Jag hade inte skrivit här om jag inte vill lära mig hur jag ska hantera detta. Om ni tycker jag överreagerar så kan ni säga det på ett finare sätt och ni bör vara glada att jag agerar och frågar här?

    Är det bättre att blunda eller att ta det med barnen direkt. Förstår mig inte på detta så jag hoppas att tråden kan tas bort då allt bara blev fel. :'(

  • Anonym (spring!)

    Du har inte skrivit något fel, inte alls. Jag hade också noll erfarenhet av barn när jag gick in i en relation med en man med barn. Därför är det inget jag kan rekommendera, vis av erfarenhet. Jag var också som du, gick in för att vara den bästa bonusmamman och engagerade mig helhjärtat i barnen men det var ett stort misstag. Så håll en låg profil, ta inte allt på så stort allvar vad barnen kan säga. De kan vara väldigt elaka också, säga elaka saker som sårar dig men du får försöka ta det som det är, att inte ta det personligt. Var rädd om dig och låt din partner ta ansvaret för barnen. Är det han som är din stora kärlek så ge allt tid, prata med varandra och berätta åt honom hur du känner och vad du behöver av honom. Utan hans stöd blir det inte bra.

    Och här på forumet får man som bonusmamma vara van att bli lynchad. Som bonusmamma kan du enligt FL aldrig göra något rätt, bara fel har jag fått erfara. Det är väldigt otacksamt att vara bonusmamma.

  • Ann Cistrus

    Med reservation för att inte ha all fakta till hands tycker jag på det stora hela att det är för många saker som låter problematiska. Jag säger inte vad du ska göra men jag hade backat ur detta förhållande innan jag var för djupt insyltad. 

    Ett alternativ till att dra sig ur skulle väl då vara att ta det extremt lugnt med att närma sig barnen. Ta inte på dig ansvar, försök inte gå in och lösa några problem. Låt pappan vara förälder till 100% tills du är alldeles säker på hur stort lass du orkar dra i denna familjen. Att kasta sig huvudstupa in och börja fixa och dona är det sämsta du kan göra för det är extremt svårt att ta ett steg tillbaka när du sen inser att du tagit på dig mer än du orkar.

    Avvakta, lyssna och låt barnen komma till dig snarare än att du ska närma dig dem.  


    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • slutatsnusa
    Anonym (spring!) skrev 2014-02-15 14:35:26 följande:
    Förstår inte varför du behöver oroa dig för barn som du inte ens känner eller knappt har träffat? Det är ju föräldrarnas sak och är det så att mamman inte är kapabel att sköta sina barn är det din partners ansvar som förälder att reagera på det, du har varken skyldigheter eller rättigheter till barnen. Så akta dig för att klampa in med för stora skor, det kommer att sabotera ännu mer än det kommer bygga upp. Det bästa är att hålla låg profil i början och ge det tid att byggas upp någon slags relation mellan er innan du kommer in och börjar dominera i deras liv.
    har inget övrigt att tillägga
  • Grappa

    Om barnen har det tufft så tycker jag att du ska fundera på vad pappan gör och säger. Barnen är hans ansvar. Om han inte vill eller kan ta det ansvaret så skaffa en ny pojkvän som kan och vill hantera sina egna barn och deras problem.

  • Anonym (MrsC)
    Ann Cistrus skrev 2014-02-16 09:07:24 följande:
    Med reservation för att inte ha all fakta till hands tycker jag på det stora hela att det är för många saker som låter problematiska. Jag säger inte vad du ska göra men jag hade backat ur detta förhållande innan jag var för djupt insyltad. 

    Ett alternativ till att dra sig ur skulle väl då vara att ta det extremt lugnt med att närma sig barnen. Ta inte på dig ansvar, försök inte gå in och lösa några problem. Låt pappan vara förälder till 100% tills du är alldeles säker på hur stort lass du orkar dra i denna familjen. Att kasta sig huvudstupa in och börja fixa och dona är det sämsta du kan göra för det är extremt svårt att ta ett steg tillbaka när du sen inser att du tagit på dig mer än du orkar.

    Avvakta, lyssna och låt barnen komma till dig snarare än att du ska närma dig dem.  

    Bra skrivet.
    Du ska INTE försöka gå in och "fixa" det här. Det är 100% pappans ansvar.
    Ta det väldigt långsamt med barnen.
  • Musungen

    Barn försöker tyvärr passa in, lite för mkt ibland och vänder kappan efter vinden. Eller lever i stunden

  • Anonym (ärlig)

    Jag har ett råd från en kvinna till en annan SPRING för livet.

  • Anonym (Ta det lugnt)

    Om det tidigare varit turbulent mellan föräldrarna så är det inte konstigt om barnet säger så, ett slags omedvetet sätt att visa sympati. I så fall kan det låta helt tvärtom hemma hos mamman.
    Skulle det nu vara något allvarligt missförhållande hos mamman så är det inte din sak att reda ut det, försöker du så blir det säkert ännu mer infekterat och går ut över barnen.
    Lyssna inte för mycket på vad din kille säger om henne - det finns en anledning till att de inte är tillsammans längre.

    Mitt råd till dig är att försöka hitta din egen relation till barnen och där involveras inte deras mamma. Se hur de är med dig, hur samspelet flyter mellan dig och barnet. De behöver inte en ny mamma och det är inte din sak att gå in och reda ut en konflikt som funnits innan du kom in i bilden. Be också din kille att sluta prata om henne av samma skäl och fråga inget om henne för att försöka bekräfta dig själv genom att hon skulle vara en sämre människa.

  • Anonym (Mia)
    Mirella skrev 2014-02-15 14:52:38 följande:

    Vad vill du med tråden när du slänger ut detta? Jag uppfatta att du ville ha tips och råd för att få bra kontakt med barnen och helt plötsligt känns det som du vill baktala mamman med nåt sånt här. Ligger det en uns sanning i det du säger så undrar jag varför barnen är kvar hos mamman, vad gör papporna för att barnen skall må bra när de lämnat dem hos nån de säger misshandlat dem? Dubbelmoral
    Visst är det underligt, och fenomenet verkar inte vara nytt heller. Så fort pappan träffar en ny som förvändlas barnens mamma till en riktigt dålig mamma jämfört med pappans nya.
  • Musungen

    Tycker personen du ska prata med först och främst är din pojkvän :) Allt löser sig ska du se. De är "enkelt" att bra bonusmamma, jg har två barn istället för ett varannan vecka!

  • Alpha

    Varför är du orolig? Fortsätt som du börjat, var dig själv, lär känna barnen. Alla gör fel någon gång men om du är orolig över att hamna i kläm mellan pappan och barnen så uppmuntra dom istället till att göra saker tillsammans, fråga sen om du får följa med. Om inte nu så kanske nästa gång?


    http://www.vågavägrafacebook.se
  • Litet My

    Anonym(Mia): Ett märkligt fenomen det där ;)

  • Radhuspinglan

    Böcker? - Det finns nog lika många böcker som där finns barn i världen...

Svar på tråden Grön som "bonusmamma", råd o tips mottages :)