lite funderingar..

min väns barn, som är 13mån är väldigt speciell.. hon har ALLTID haft väldigt svårt med ögonkontakt, man kan få ett leende och sen tittar hon bort lika fort som hon tittat på en! samma med hennes kontakt med hennes föräldrar.. hon vill aldrig sitta i famnen hos sina föräldrar, ytterst sällan om hon är väldigt trött så går det, men knappt då heller.

alltid varit väldigt gapig och SKRIKIG, alltså hon har jättesvårt att komma till ro och somna på andra ställen än i sin egna säng .. de har varit här många gånger så hon är ju van vid att vara här och känner igen sig, men hon kan ALDRIG somna här! senast vrålskrek hon hysteriskt i TVÅ TIMMAR och då gav de upp och gick hem.. hon somnade jättefort i sin säng sen.

hon rör sig som en robot, väldigt stela rörelser, inte särskilt smidiga.
hon går ännu inte, men det är ju normalt i denna åldern att de inte gör det..

hon vägrar äta själv, håller inte ens i nappflaskan, försöker inte hålla i bestick när hon matas, och hon äter inte ens små smörgåsbitar själv ens en gång... helt ointresserad eller vet inte hur hon ska göra?

Men det är just detta med ögonkontakten och den stela grovmotoriken som får mig att reagera..
och att hon inte alls verkar vilja ha närhet?

Normalt eller? jag har självklart inte pratat med föräldrarna ang det jag funderar och reagerar på, det är deras 1a barn ..hon säger heller varken mamma eller pappa, det enda jag har hört är "dadadadada"..

(jag har själv 3 "normala barn", varav det yngsta är lika gammalt som jag frågar om.. det är ljusårs skillnader mellan dem! min lilla har alltid älskat att drunkna i andras ögon, kramar gärna de hon känner igen, hejar och hejdåar, äter själv, går själv, är riktigt smidig i sina rörelser, osv.. )

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-16 17:23
vill också tillägga att hon inte leker med leksaker, eller gör det som är typiskt för åldern.. det enda hon gör, MED ALLA SAKER är att banka dem på underlaget - golv/bord/stol .. ja där hon befinner sig helt enkelt.

Jennifer82

Äldre 16 Feb 17:45

#1

Min första tanke som kommer när jag läser detta är om barnet kan ha inslag av autism, men det är så svårt o säga eftersom man själv inte har träffat barnet.

Autistiska barn har svårt med ögonkontakt,grovmotoriken och talet. Dom kan ibland försvinna in i en egen värld där man inte kan få kontakt med dom, dom kan t.ex sitta och leka med samma leksak hur länge som helst m,m.

Men som sagt det är jätte svårt o säga vad det kan vara efter o bara läst en text om hur barnet beteer sig o inte ha träffat barnet själv. Man kan söka hjälp först hos en talpedagog o sen få hjälp vidare eller så kan man också kontakta bup som man kan boka möte med och som kan hjälpa en.

Minza83

Äldre 16 Feb 18:01

#2

Jennifer82 skrev 2014-02-16 17:45:42 följande:

Min första tanke som kommer när jag läser detta är om barnet kan ha inslag av autism, men det är så svårt o säga eftersom man själv inte har träffat barnet.
Autistiska barn har svårt med ögonkontakt,grovmotoriken och talet. Dom kan ibland försvinna in i en egen värld där man inte kan få kontakt med dom, dom kan t.ex sitta och leka med samma leksak hur länge som helst m,m.
Men som sagt det är jätte svårt o säga vad det kan vara efter o bara läst en text om hur barnet beteer sig o inte ha träffat barnet själv. Man kan söka hjälp först hos en talpedagog o sen få hjälp vidare eller så kan man också kontakta bup som man kan boka möte med och som kan hjälpa en.

jo det är det jag också tänker.. hon ler aldrig spontant mot en, inte mot sina föräldrar heller, utan man kan behöva kämpa för att få fram ett leende ifrån henne, men hon avviker ALLTID med blicken.

har också sett att när hon går runt möbler och håller i sig så går hon i regel alltid på tå, står och studsar upp och ner, på tå.. visst det kan likaväl vara så att hon tycker att det bara är KUL ;) (Men läste att det också kan vara ett symptom)...

jag känner att jag inte vill ta upp detta med föräldrarna, utan förskolan/bvc reagerar säkert inom sinom tid, OM det är så att hon ev har en diagnos.. det kommer säkert att märkas ju äldre hon blir.

men när jag jämför henne med min dotter så är det som att denna tjejen är som en 7-8månaders.. och inte 13mån (men min tös är mer som en 15-16mån i utveckl, så det går inte riktigt att jämföra dem för de är på så olika nivåer).. :)

tack för ditt svar iaf!

Minza83

Äldre 16 Feb 18:01

#3

Jennifer82 skrev 2014-02-16 17:45:42 följande:

Min första tanke som kommer när jag läser detta är om barnet kan ha inslag av autism, men det är så svårt o säga eftersom man själv inte har träffat barnet.
Autistiska barn har svårt med ögonkontakt,grovmotoriken och talet. Dom kan ibland försvinna in i en egen värld där man inte kan få kontakt med dom, dom kan t.ex sitta och leka med samma leksak hur länge som helst m,m.
Men som sagt det är jätte svårt o säga vad det kan vara efter o bara läst en text om hur barnet beteer sig o inte ha träffat barnet själv. Man kan söka hjälp först hos en talpedagog o sen få hjälp vidare eller så kan man också kontakta bup som man kan boka möte med och som kan hjälpa en.

jo det är det jag också tänker.. hon ler aldrig spontant mot en, inte mot sina föräldrar heller, utan man kan behöva kämpa för att få fram ett leende ifrån henne, men hon avviker ALLTID med blicken.

har också sett att när hon går runt möbler och håller i sig så går hon i regel alltid på tå, står och studsar upp och ner, på tå.. visst det kan likaväl vara så att hon tycker att det bara är KUL ;) (Men läste att det också kan vara ett symptom)...

jag känner att jag inte vill ta upp detta med föräldrarna, utan förskolan/bvc reagerar säkert inom sinom tid, OM det är så att hon ev har en diagnos.. det kommer säkert att märkas ju äldre hon blir.

men när jag jämför henne med min dotter så är det som att denna tjejen är som en 7-8månaders.. och inte 13mån (men min tös är mer som en 15-16mån i utveckl, så det går inte riktigt att jämföra dem för de är på så olika nivåer).. :)

tack för ditt svar iaf!

Jennifer82

Äldre 16 Feb 18:21

#4

Jag jobbar på förskola och märker vi att ett barn har ett behov av särskilt stöd så meddelar vi föräldrarna och bokar ett samtal med dom och går igenom detta. Skapar ett samarbete med föräldrarna och gör bl.a en handlingsplan. Hjälper föräldrarna med hur dom kan få hjälp på bästa sätt åt sitt barn. Jag menar det är för barnets skull man gör detta så han/hon ska få det bästa stödet. Sen finns det tyvärr föräldrar som nekar och inte vill tro att deras barn kan ha en diagnos och kan bli sura, så det är jätte svårt och självklart väldigt känsligt. Men som sagt man får försöka hitta ett bra samarbete med föräldrarna för barnets skull.

lite funderingar..

INNEHÅLL