Alla dessa svordomar gör mig så irriterad!!!

Klart att det går alldeles utmärkt att prata utan att svära, det var väl inte frågan? Frågan är varför du tycker att det är så hemskt att vissa människor svär och varför det får dig att tro att de är mindre begåvade än om de inte svär?

Självklart anpassar man sitt språk efter sammanhanget - det gör jag oavsett om jag talar eller om jag skriver. Precis som jag inte svär i mer formella sammanhang använder jag inte talspråk och smilies i en avhandling.. Det innebär ju inte att det mer formella språket är rätt i alla sammanhang, det hade ju varit väldigt märkligt om jag valde att prata formell, akademisk svenska när jag pratar med mina brorsbarn, eller hur? Precis som det formella språket inte är rätt alltid är inte svordomar och talspråk rätt alltid, det innebär ju dock inte att det aldrig är rätt..

Jag svär för att jag inte tycker det finns andra lika starka ord som passar in.

Tex, åhh den här låten är så jäääävla bra! Där kan jag inte komma på något annat ord som beskriver hur bra den där låten faktiskt är.

Och du tycker att du är tuff när du svär också förstår jag, vilket bara får dig att framstå som ännu mer korkad och obildad.

Folk som svär var tredje ord vill nog väldigt gärna framstå som tuffa, men i mångas ögon blir det tvärtom.

Tycker folk svär lika mycket oavsett utbildningsnivå. Det handlar ju mer om i vilken situation man befinner sig i och ifall det är passande att svära eller inte.

Bara så att ni vet personer som svär mycket är oftast dom som är äkta och talar sanning, sånna man kan lita på

Säger vem?

Ok...

Det blir lite väl stelt utan svordomar.

Allt annat lika så har den som svär ett rikare språk än den som inte gör det. Jag stör mig mer på konsultsvenska eller substanslösa akademiskt högtravande texter än svordomar. Att använda ord som proaktiv och diskrepans är mycket värre än att svära. Och ordet design hatar jag - det heter formgivning, detta vackra svenska ord.

Jag tänker att högutbildade akademiker är medvetna om socialt och kulturellt kapital och att med denna medvetenhet kommer en ödmjukhet inför människors olika förutsättningar. Detta är kanske naivt från min sida. 

Jag irriterar mig inte på andras språkbruk. Svära kan vara skönt. Och i vissa kretsar så vanligt att det är som vilket annat ord som helst. Det är så en pratar helt enkelt. Make love not war, låt folk vara som de är. 

Jag svär en del när jag är hemma med min sambo, eller umgås med vänner eller familj. Dem känner jag och kan vara mig själv med. På jobbet svär jag bara för mig själv, i mitt huvud, när jag känner att jag behöver det. Där måste jag vara lyhörd, professionell och ha ett trevligt bemötande. Det skulle inte passa sig att stå och svära.

Tycker det är väldigt otrevligt och oartigt att svära. 

Att det ger mer effekt gör det inte lämpligt. Jag brukar ta med mig studsaren till jobbmötena när jag vill framföra mina åsikter där det enligt min mening är viktigt att mina kollegor lyssnar. Jag märker att de på ett helt annat sätt tar till sig vad jag säger och jag menar, det skadar ju ingen. Det är ju inga skott i bössan, samtidigt breddar det mitt sätt att uttrycka mig  

 

Håller med