Bonusen vill kalla mig för mamma?

Det är så djupt rotat i dig men du måste förstå, du är inte hans mamma han har redan en biologisk mamma som ska ha den rollen och vad jag utläst så sköter hon den rollen med.
Det är bra att barnet är trygg med dig och det är fint att ni har ett band, men du måste urskilja, du är och kommer föralltid vara en styvförälder ingen mamma.

Jag har märkt att hela siten är besmittat med att trycka i folk bonus hit och dit, jag som förälder skulle ta fruktansvärt illa vid mig om eller när någon tar den finaste och ädlaste tttel man kan ha och det är min tittel som ingen ska ens vara med och konkurera om, jag är mina barns pappa tills den dagen jag dör hur många styvföräldar är med så länge?

Hej du

Fint skrivet och jag förstår och håller med dig..... Vad är dock så djupt rotad i mig? Att jag ser att kärlek inte har några gränser?

Kom kanske ut fel från min skrift men att barnet redan har en mamma och inte behöver ha fler som titulerar sig som det.
Och att vad hon än gör ta inte ifrån mamman den.
Barnet älskar dig lika mycket oavsett och lika du med.

Får ursäkta förvirringen från mitt förra inlägg.

Föräldrar är dem som uppfostrar barnen. Inte de som föder fram dem!

Hmm, nej.

Om man tar det så himla hårt att ens barn kallar bonusföräldrar för mamma o pappa kanske man ska rannsaka sig själv... Man verkar inte jättesäker, kanske rädd att barnen ska älska någon annan mer bara för ordet mamma/pappa används?... Tönterier :)
Låt barnet säga vad den vill, är du obekväm med det kan du säga "ditt namn" efter barnet sagt mamma utan att göra någon big deal av det, på så sätt visa att det är okej att han/hon säger mamma men att du vill påpeka vad du faktiskt heter också...

Jag tycker att det är töntigt att fort någon inte tycker eller tänker samt reagerar lika som en själv måste prompt nedvärdera andra.
Vad är det du menar att jag ska ta att rannsaka tycker du, för jag är just en sådan som skulle ta jävla illa vid mig?

Vad jag förstår av ts så har hon försökt få barnet att kalla henne vid namn men barnet väljer att kalla henne mamma - vad ska hon göra? Bli arg och skälla på barnet? Låta det gå så långt? Ska hon låta bli att vara förälder och försöka få barnet att ogilla henne? (ja det är väl så bonusföräldrar är enligt folk här...) Låt det ta sin tid han är ju ganska liten fortfarande...

Mina bonusbarn ville också kalla mig för mamma i början. Men jag talade om att mamma är mamma och jag är NN. Mina egna barn ville absolut inte att de skulle kalla mig för mamma, för jag var ju DERAS mamma, och de hade ju en egen. Så det kan vara väldigt känsligt för de biologiska barnen. Sen är man ju inte mamma till sina bonusbarn. Om någon frågar mig hur många barn jag har, så säger jag ju inte fyra när jag har två, men jag kan lägga till att jag också har två bonusbarn.

Bra vinklat det gjorde du bra!

Ger man upp fortsätter det och det blir permanent med det blir då det jag menar "Låta det gå så långt".

Tycker det andra du skrivit inte ger mig något att ens dementera då inget i det jag skrivit ens antyder åt det hållet!

Jag tycker man ska rannsaka sig själv o känna efter VARFÖR man känner så, ja. Förstår inte hur man kan ta illa vid sig av en sådan sak ? Är det inte bara positivt ?

Jag har alltid tyckt, och tycker egentligen fortfarande, att vi vuxna ska sätta våra egna känslor åt sidan och låta barnen säga det dom känner sig bekväma med i såna här situationer. Är det att säga mamma åt sin pappas sambo/fru så tycker jag inte att jag som mamma ska hindra det för att jag känner konkurrens eller vad det nu må vara. Jag har själv valt att kalla min styvpappa för pappa, medan jag kallar min pappas sambo vid namn. MEN nu har jag själv blivit mamma (separerad från pappan) och känner tyvärr att jag skulle tycka att det var jätte jobbigt om min son kallade någon annan än mig för mamma. Om hans pappa träffar en ny hoppas jag på att hon och min son får en nära och fin relation, att hon blir ytterligare en person som tycker om min son och som han kan älska tillbaka. Men jag håller ärligt talat tummarna för att han kommer använda hennes namn, och bara det, dvs inte mamma "namn" eller liknande. Däremot skulle jag inte ta illa upp om han när han pratade om henne titulerade henne för bonusmamma för att förklara vem hon är. Jag har själv varit i ett förhållande med en man med barn och skulle inte velat att de kallat mig för något med ordet mamma i, utan jag ville bara "vara" mitt namn. De hade redan en mamma. Dock kan jag påpeka att om nu sonen skulle kalla pappas nya för mamma så skulle jag inte hindra honom eller visa hur jag känner, men jag skulle hoppas att hon på ett pedagogiskt sätt uppmuntrade honom att använda hennes namn istället.

Om du läser i ett äldre inlägg av mig så förklarar jag varför jag känner som jag gör, är lätt att hitta då tråden inte är så lång.

Varje kväll jag lägger mig så rannsakar jag mig själv över vem jag är och vad jag gjort med dagen, så jag är väldigt familjär med mitt.
Jag lider absolut inte av någon mindervärdeskomplex så att det är därför, är väldigt stabil men just detta är något som berör mig djupt.
Kan bara förklara det med att jag verkligen avgudar mina barn och dom är det bästa som hänt mig!

Är positivt att dom har det bra, något annat vore ju knepigt att tycka, men jag ser inte det du ser.

du behöver inte se det jag ser. jag tycker som jag tycker helt enkelt, o detta är vad jag tror...

EH Joo !

Min bonus på snart 3 brukar ibland när han varit på riktigt myshumör krama om min och säga "min mamma" då brukar jag säga "men jag är ju inte din mamma" och han ler och säger nää 

Vi har han varannan helg o han har fastnat för de fast han är mycket väl medveten om att jag inte är hans mamma och han vet vad jag heter och brukar ropa på mig med *namn*, mamma eller mamma *namn*

Jag hade blivit skit sur och samtidigt ledsen, det är ju Mitt barn, jag är hens mamma, ingen annan.  Men samtidigt skulle jag vara väldigt glad om hen kom bra överens med en eventuell styvmoder/styvfader. 

Jag skulle som mamma också avsky det och anser att man som styvmamma självklart säger ifrån. Däremot håller jag med dig om att jag vill att mitt barn har bra relationer med alla som finns i mitt barns liv - sånt är alltid positivt, men mamma har han bara en av - JAG!

Vad har ts "problem" gemensamt med ditt?

Min vuxna bonusson var hos läkare en gång när vi var på semester utomlands. Jag väntade utanför. Läkaren hade frågat om jag var hans mamma och han sa "ja".

Det tycker jag är okej, han har aldrig kallat mig mamma, men att han ville säga att jag var det just där och då var för att han var stolt över att jag var med honom.

Jag älskar mina nu f.d bonusbarn - men jag är inte och kommer aldrig kalla mig deras mamma! Jag är bara mamma till mitt eget barn!