Älskar mitt ex så sjukt mycket, finns det någon chans?

"ej okej" har ju faktiskt en bra poäng i sin fråga. Varför vill du egentligen vara vän med den är mannen? Ger han dig nånting positivt som du tror att du kommer att kunna må bra av i slutändan? Eller handlar det bara om att du har separationsångest och inte vill bryta helt?

Idag är det en sån där jobbig dag som kommer emellanåt då jag tänker väldigt mycket på exet. Då och då poppar han upp i huvudet med sisådär 5 minuters mellanrum med åtföljande sorg, obehag och ångest. Det var en likadan dag i måndags också men lite lättare tisdag-onsdag. Det kommer upp en massa minnen av hur fint vi hade det och hur kärleksfull han kunde vara, och sedan tankar på att det är förbi och att han inte känner så för mig längre och sedan att han kommer att vara så mot någon annan snart Och jag är så rädd att jag aldrig kommer att kunna vara så lycklig med någon igen. Jag vet att han hade sina dåliga sidor, och nu efteråt så har de visat sig tio gånger starkare och det har kommit fram många nya dåliga sidor där vissa är av det slag att jag kanske inte skulle kunna ha en relation (iaf inte en lycklig sådan) med någon som kan bete sig på det viset, men ändå saknar jag sjukt mycket hur det var... Hur han tittade på mig med en så mjuk och snäll blick som gjorde att jag smälte, hans mjuka varma röst, hur jag var så vansinnigt attraherad av honom att det räckte med att jag råkade nudda i honom, att våra blickar möttes, eller att känna en whiff av hans kroppslukt för att jag skulle bli helt yr... även efter två år tillsammans. Jag har aldrig varit så attraherad av någon annan tidigare. Tänk om jag aldrig kommer att få känna så igen...

En underlig sak hände nyligen. Jag var på väg till jobbet och passerade förbi exets arbetsplats. Han är bortrest på arbetsförberedelser inför ev flytt efter nyår men jag kikade ändå in i fönstret när jag passerade av gammal vana. Fick syn på kille 2, hans nu nära kompis som var orsaken till all denna problematik. Killen kastade ett ögonkast på mig och tittade sedan bort demonstrativt. Jag tänkte inte mycket mer på det men på eftermiddagen så ringde en tjejkompis till mig.

När jag träffade kille 2 under den korta perioden vi sågs så gick vi ut ett par gånger tillsammans med henne och hennes kille så de är bekanta men de har inte umgåtts alls efter att det avslutades mellan mig och kille 2. Hon sade att när hon var på lunchrestaurangen som ligger bredvid hans jobb så kom han förbi och satte sig bredvid henne och sade att det var tråkigt att de inte umgicks längre. Hon svarade något undvikande men sade till mig att hon tyckte att det var jättekonstigt av honom och att det verkade som att han ville träffas och umgås med både mig och henne. Både hon och han har ju respektive så det verkade inte vara frågan om någon flirt heller. Hon frågade sedan mig om det skulle vara okej att han hängde med någon gång om vi gick ut. Jag sade att hon kanske missuppfattat och att jag inte trodde att han skulle vilja umgås med mig med tanke på hänsyn till kille 1 som han nu tydligen är nära vän med och hans svartsjuka flickvän och att det måste vara henne själv som han ville umgås med men hon verkade verkligen tro att det var tänkt att jag skulle vara med.

Menar du att jag inte borde vara säker på att han skulle trilla dit om vi skulle ligga med varandra eller på att han kommer att kunna stå emot att göra det så att det inte kommer att hända? Jag tycker när jag läser din text som att det kanske ändå var bra att det hände för er, att det liksom möjliggjorde att ni kunde gå vidare på ett annat sätt när ni insåg att magin var bruten på något sätt?

Jag håller med om att för mycket tid att tänka och älta kanske inte är så bra. Dock kan jag koppla bort det rätt okej vissa dagar, som igår och i förrgår, men så kommer dagarna som idag när exet bara biter sig fast och ingenting hjälper. Jag försöker fördjupa mig i andra saker men det blir som ingen skillnad. Jag önskar att jag kunde bli passionerad över någonting annat - det behöver inte vara en person men ett fritidsintresse eller vad som helst som skulle kunna hjälpa mig att få annat i huvudet. Mitt barn hjälper ju lite men han har kommit in i den åldern att han inte vill leka med mamma hela tiden Men nu känner jag att jag håller ihop så pass att jag har honom som vanligt igen. Känns det extra jobbigt en dag så kommer hans pappa hit och är med oss båda och fixar middag med film eller något, så barnet märker inte av att jag mår dåligt. Det är jag noga med. Men även om det inte syns utanpå så är det riktigt jobbigt inuti.
Jag har skaffat en hög extra arbetsuppgifter men jag är så pass bra på dem att jag kan göra dem och ändå ha tid att tänka på exet medans
Ja, det verkar vara pargrejer han är inställd på att göra med mig... förutom middag/film/massage så har han ju även velat gå på bio och gå på pardans ihop (då kanske han tänker dansa med andra än mig och göra mig svartsjuk i och för sig...). Och ja, det var jättekonstigt det med ståndet. Tänkte först att jag måste sett fel fast det gjorde jag ju inte. Vet det eftersom när jag kom dit så lade jag märke till att han hade öppen gylf vilket han sedan fixade men det gjorde att jag hade i färskt minne hur det området såg ut utan stånd... och det var riktigt uppenbart alltså. Typiska "tält-i-byxorna"-grejen. Kändes både lite pinsamt och respektlöst faktiskt. Tänk om jag skulle bara "Oj bröstet råkade ramla ut ur klänningen men det gör ju inte så mycket när vi är vänner?" eller "Jag råkade bara måsta byta om just nu men det kan jag ju göra här, oops hade visst inga trosor på mig"... Men jag tror att hans ego är så stort nu att han tror att alla tjejer tänder på honom i alla situationer som kan tänkas vara lite sexuella. Klart att man tänder på hans stånd liksom... Jag borde kanske göra det men på något sätt så vill jag inte att han ska veta att jag blev påverkad av det. Vill liksom att han ska tro att jag bara totalignorerade hans händer på min rygg efter att linnet åkt upp och han och hans stånd... Att det inte var sexuellt för mig alls och att det bara var han som blev frustrerad. Kanske lite fåfängt att tänka så men...
Det var vad jag sade före senaste besöket hos parterapeuten. Kanske det är bättre att bryta alla band med honom men en del av mig tycker ju verkligen om honom och vill ha honom som vän, vill att det ska fungera, och en annan del är ganska sårad och arg och vill gärna umgås med honom men inte ge en gnutta bekräftelse så att han får undra om han kanske inte är så attraktiv och perfekt längre som jag fick honom att tro att han är. Ta tillbaka lite av det som jag har givit liksom Han lär inte ha rett ut det med sina vänner, tror faktiskt att de inte pratar om mig alls utan bara totalignorerar hela samtalsämnet och låtsas som att jag aldrig har existerat. Han verkar inte vilja prata om mig med dem längre och det lär ju vara för att han i så fall måste erkänna att han umgås med mig. Det tror jag också att han mörkar faktiskt. Säkert känns det bra för honom att få bekräftelse av vännerna också på att jag är en idiot och att det är såå bra att han har gått vidare nu. Skulle han då erkänna att vi umgås så skulle de ju börja ifrågasätta varför han vill umgås med en så hemsk människa som jag och då måste han ju erkänna att han inte tycker att jag är hemsk längre och att allt det han sade om mig inte stämmer. Så det blir ju pinsamt för honom. Sedan så verkar det nu på senaste också som att han vill att de ska ogilla mig. Det förstår jag faktiskt inte riktigt. Till exempel så råkade jag stöta på en kompis till honom på stan och han hejade glatt och pratade med mig en längre stund och var jättetrevlig. Han sade dessutom att han inte ville ta sidor i den här konflikten mellan mig och exet utan att han tyckte att vi båda var trevliga personer och att han gärna behöll oss båda som vänner. Sedan när jag pratade med exet hos parterapeuten om att hans kompisar avskyr mig så krävde jag att få veta vilka kompisar exakt som gör det. Då sade han att det var kompisen jag träffade på stan, kille 2, en annan killkompis som är en riktigt dryg och dömande människa, och så kille 2s flickvän och hennes närmaste tjejkompis, att alla de riktigt ogillade mig. Men det verkade ju inte som att killen på stan gör det, för han hade lätt kunnat undvika att prata med mig där. Och kille 2 vet jag ju inte (varför han skulle ogilla mig förstår jag inte ens en gång!) men stämmer det min kompis sade så verkar det ju inte så... De andra tre kanske gör det, det vet jag inte.Jag var lycklig då, kär och lycklig... men förhållandet var nog inte så perfekt när jag tänker tillbaka på det nu i efterhand. Men trots alla hans dåliga sidor så är han ändå den som har fått mig att känna mig mest harmonisk som person och mest tillfreds med livet eller hur man ska säga. Men jag hoppas verkligen att du har rätt och att det kan finnas någon annan för mig i framtiden som jag kan känna lika starkt inför och som kanske kan respektera mig mer. Det känns mest bara hopplöst just nu Jag har varit rädd för att kräva det eftersom jag inte vet vad han har sagt till dem. Han skulle troligtvis bara säga att han sagt som det var och att de överreagerade men att det ju inte är någonting som han kan rå för... Åh, jag önskar att jag kunde göra det, att jag kunde vara så stark! Kanske att jag kommer dit förr eller senare, kanske om jag får det bevisat för mig om och om igen hur han inte alls bryr sig, eller hur han är en annan person än den jag blev kär i och trodde att han var. Jag hoppas det verkligen!!
Anonym (eva) skrev 2014-04-28 19:42:54 följande:Det handlar nog om båda sakerna. Delvis separationsångest men även att vi hade så sjukt kul ihop när vi var ihop. Vi har precis samma galna humor och är insnöade på samma intressen. När jag saknar honom nu så saknar jag även de sakerna, inte bara det som höll ihop oss som par, även fast vi gjorde alla de sakerna just som par förstås. Men jag vill ju inte vara vän med honom om det inte är jämställt och ifall han inte respekterar mig eller bryr sig om mig och mina känslor. Jag lever väl just nu på hoppet att jag kanske ändå har missförstått på något sätt eller att han är i någon form av kris och kommer att komma ur den och bli den fina kille som han var tidigare. Jag har inte riktigt insett ännu att det nog mest troligt inte kommer att bli så.

Jag tror inte på att de alla skulle ogilla dig så mycket (kompisen hade ju ingen anledning alls att stanna och prata och säga som han gjorde) och om det nu varit så - varför känner sig ditt ex skyldig att upplysa dig om det?
Det är nog mer troligt så att han önskar att det skulle vara så eller inte kan stå för sitt eget velande. Om alla andra ogillade dig så skulle han ju få stöd för sin starka reaktion. Att han inte överreagerade. Att det inte är konstigt att han håller dig ansvarig för något du gjorde innan han ens fanns med i bilden - vilket är väldigt märkligt och ett stort varningstecken för de flesta personer. Hur skulle du kunnat veta?

Han låter väldigt märklig och kontrollerande. Jag tror inte på att han vill ditt bästa och att han vill se dig lycklig. Han verkar både självisk och omogen. Det här som hände verkar för honom bara som en ursäkt för att få dig att dansa efter hans pipa. Jag förstår att ni hade det bra också och att han inte är genomond trots det negativa jag skrivit. Men fråga dig själv om det verkligen är honom du saknar eller mer det ni hade, att få känna så och att få vara en del i ett par...?

Jag tror inte att det bara är att vara i ett par som jag saknar, däremot så är nog en stor del av det att kunna älska någon så mycket som jag älskar/älskade (jag är inte säker längre...) honom. Jag har aldrig känt så starkt förut och jag är nog rädd att jag inte kommer att kunna känna så igen med någon annan. Stundtals så är jag ledsen men det händer att jag känner mig nästan lite arg på honom för att han kunde bara kasta bort och stampa på något så fint, som att det är så lätt att ersätta. Det hände en till sak ikväll. Mitt barns pappa ringde till mig och sade att han blivit erbjuden jobb på annan ort och att han tvekade om han skulle acceptera det. Han är mycket uppskattad och smått berömd inom sitt fält och när han berättade för den potentiella arbetsgivaren att han inte riktigt ville flytta för att han hade sitt ex och barn på den här orten så hade de frågat vad jag jobbade med och sade att det nog skulle gå att ordna en tjänst till mig också. Orten i fråga är densamma som mitt ex (troligtvis) kommer flytta till nästa år. Det var lite bitterljuvt att höra och jag vet inte vad jag ska göra. Det är en storstad och jag är van att bo i en mindre stad och trivs riktigt bra på jobbet här, men lönen är säkert bättre där, det vore en jättebra möjlighet för barnets pappa och jag har även en barndomskompis i staden så jag blir inte helt själv. Men samtidigt känns det lite jobbigt eftersom mitt ex är på väg dit. Han kommer säkert tro att jag flyttar för att få vara nära honom då. Mitt barn måste byta skola (iofs trivs det inte så bra så det är kanske positivt på ett sätt). Det skulle vara en ny början. Men samtidigt... det är samma stad.

Du missförstår mig, jag personligen tycker inte att det är en bra idé att behålla någon vänskap med den här mannen och har själv gett rådet att klippa helt(se mina tidigare inlägg) MEN om nu TS känner att hon vill ha en vänskap så måste det fungera även på TS villkor, hon ska alltså inte rätta sig efter honom och få honom att må bra utan tänka på vad som får henne mår bra.

Jag har ju som sagt också sagt att jag tycker det är bättre att klippa helt, men det är inte alltid så lätt i verkliga livet, men TS har fått upp sina ögon mer och mer och det är det bästa, att vi ger råd betyder egentligen ingenting förutom att den kan ge andra människors syn på det hela men det är TS själv som behöver öppna ögonen och det tar tid ibland när man har älskat och till viss del fortfarande älskar, det som egentligen behövs är tid, och insikt och TS har redan uppmärksammat mer sidor hos sitt ex som alltid har funnits där men som hon inte sett.

Så ja du och jag och fler än så tycker det är bättre att klippa banden helt, men banden är redan halvt av nu, jag tror det bara behövs lite till för att det ska brista av sig själv, om man låter andra klippa banden åt en så är risken stor att man sen knyter ihop dom igen (jag låter väl helt knäpp nu men hoppas du förstår vad jag menar

Jag har svårt för människor som ska såra andra i onödan, man kan inte hjälpa om kärlek dör men man kan avsluta på bra sätt och på dåliga sätt, ditt ex har avslutat på ett dåligt sätt, jag tycker faktiskt att efter det du har berättat att han inte ens har skött förhållandet på ett bra sätt. 

Jag tror inte det är han som har fått dig att måbra i olika situatiioner utan hur sjukt det än kan låta så är det DU som har gjort det. Du har bekräftat honom, fått honom att må bra och känna sig lugn och harmonsik och sedan har du haft fina stunder med honom men dom stunderna har nog berott mer på dig än på honom om du förstår vad jag menar, du har liksom..du har 'dukat bordet och han har bara behövt sätta sig ner' jag vet det låter som en otroligt dum liknelse men det var det bästa jag kunde komma på, du har ju serverat honom allt

När det gäller flytten så kasta dig inte in i något, tänk igenom i lugn och ro vad som är bäst för dig. Om du flyttar eller inte ska bero på hur du känner inte vad något av dina ex tycker utan ta beslutet som är bäst för dig och ditt barn oavsett vad andra tycker, den enda du ska lyssna på är dig själv och ditt barn

Vi sågs igen för någon dag sedan. Han hade verkat väldigt kylig på sms och jag vet ju att han ska bjuda ut den andra tjejen om någon dag bara så jag hade inga förväntningar. Tänkte att han nog har huvudet fullt av henne och kanske att han blir mer intresserad av vänskap med mig ifall det inte fungerar med henne eller om det fungerar och när det har lugnat ner sig lite (eller så struntar han i mig totalt då...).

Så jag gick dit och orkade inte ens fixa mig, inget smink och hade håret i frisyren jag brukar ha när jag städar och bara ska ha det ur vägen (och jag passar inte i uppsatt hår!) men när jag träffade honom så fick jag massor av komplimanger för håret och han sade att "Oj vilken stor skillnad det blev, du ser ut som en helt annan person!". Sedan såg vi på film och han hade valt ut en film som han vet att jag skulle gilla (jag gillar genren) men som han inte gillar, fast han låtsades som att han gjorde det. Han satte sig nära mig i soffan och lade benen över mina ben. Såg att han hade öppen gylf men jag sade inget. Det hade han förra gången också, vad är det med det egentligen! Jätteskumt!  Dock stängde han den efter någon timme sådär.

Jag berättade om mitt jobberbjudande på hans ort och först så verkade han lite tveksam och sade "Ja du får fundera på om du vill det..." och jag nämnde att jag har ju en väninna där på orten så på det sättet skulle det ju vara kul att bo nära henne och då sade han "Jo och jag skulle ju bli jätteglad om du flyttade dit". Sedan verkade han värma upp till idén och nämnde flera gånger under kvällen hur roligt det vore om jag flyttade dit och att det var en så bra ort och hur roligt vi skulle kunna ha det och att jag säkert skulle trivas.

Vi kom in på samtalsämnet dejter och att det oftast är killen som betalar. Han nämnde inget om tjejen som han ska bjuda ut trots samtalsämnet men när jag sade att jag inte tyckte att det var viktigt att killen betalade och att jag skulle tycka att det var riktigt mysigt att bjuda ut en kille på typ dyr trerättersmiddag, limousine och sedan ge honom en massage med olja efteråt och verkligen skämma bort honom under en kväll så sade han att han gärna kunde ta den trerättersmiddagen och oljemassagen också  Jag låtsades inte höra.

Lite senare på kvällen så ringde en kompis till honom som bor utomlands och han täckte över telefonen och sade tyst till mig att han verkligen borde prata med den här kompisen för de har inte pratat på så länge och han kände sig tvungen, och att det kunde ta rätt länge, typ en timme, men att han inte ville "kasta ut mig" så jag fick gärna stanna medans och typ se på någon film eller så under tiden. Jag funderade på det men sade sedan att jag skulle gå hem. Det kändes inte bra att stanna där om han inte vill ha mig där till 100% liksom. Vill inte verka klängig.

Då bad han kompisen att vänta en stund och kom för att säga hejdå till mig och kramade mig länge. Sedan frågade han hur jag tyckte att det var mellan oss nu och jag blev lite ställd, visste inte vad jag skulle svara. Så jag sade att det var både bra och dåligt och tänkte att det är ju bra att jag inte gråter efter varje gång vi ses nu för tiden men det är ju samtidigt dåligt för jag tycker inte att han beter sig bra mot mig. Han ger mixade signaler, han gör det svårt för mig att komma över honom och ibland är han helt enkelt respektlös och kylig. Han sade att vi borde prata om det någon gång men inte nu. Sedan viskade han att han tyckte om mig jättemycket och efter det gick jag.

Jag känner ju att jag smälter när han kramar mig och säger fina saker men efteråt så känner jag mig bara cynisk och tänker på hur han kan ha försökt manipulera mig den här gången...

På kvällen när jag kommit hem så fick jag först ett sms "Det var jättemysigt att vara med dig idag! Godnatt och sov gott !" och sedan ett till strax efter "Kram! ". Helt annorlunda än hur han varit på sms de senaste två veckorna. Men jag antar att jag kan förvänta mig att han blir kylig snart igen, vågar som inte tro på något han säger längre. Tänker att han kanske bara försöker vara snäll för att han vet att snart kommer jag blir krossad av den andra tjejen.

Somnade och drömde en supermysig och romantisk sexdröm om honom... förstås! Ahh...

Vi har bestämt att ses i helgen och jag hade tänkt att det blir bra eftersom då har han tid på sig att höra av sig och berätta hur det gick med den andra tjejen för då kan jag bestämma då ifall jag verkligen vill träffa honom om de ska dejta, kanske känner jag att jag inte alls vill umgås längre, det är ganska troligt.

Dock så har mitt företag tänkt skicka ut mig på en affärslunch för att bestämma om en grej med en representant från hans företag redan dagen efter han ska träffa henne, och jag fick veta idag att hans chef ville att han skulle gå på den lunchen med mig. Han hade lätt kunnat undvika det men det gjorde han inte. Efter lunchen då det bara är vi där så har jag ett superviktigt kundmöte, så nu är jag rädd att han berättar på lunchen hur det gick med tjejen och att hon tackat ja till en dejt och att jag blir jättesvartsjuk och ledsen och så förstörs mitt kundmöte efteråt för att jag inte kan fokusera! Jag hoppas verkligen att han smsar på kvällen och berättar istället. Då har jag åtminstone natten på mig att vänja mig vid tanken och blir inte helt överrumplad. Har ingen möjlighet att avstå från eller skjuta upp något av mötena tyvärr

Jag tycker att du skriver väldigt klokt. Jag måste nog komma till någon slags insikt själv och jag är på väg. Jag ser honom väldigt annorlunda idag jämfört med när jag startade den här tråden. Nu blir jag misstänksam när han är snäll mot mig och planerar för att jag kommer bli sårad. I början så såg jag allting som hade med honom att göra rosarött och ville bara förklara till honom hur det var och tänkte att allt skulle lösa sig. Jag har absolut inte släppt honom ännu men jag har tagit ganska mycket känslomässigt avstånd med tanke på vilken känslosam person jag är, och förhoppningsvis kommer vår relation utvecklas åt ett håll där jag kan känna att jag har självrespekt oavsett om det innebär att vi bryter kontakten helt eller utvecklar någon form av vänskap.Ja, i det här fallet så avslutade han inte för att kärleken råkade dö utan han valde att kväva den och jag vet inte vad det kommer att innebära för hans känslor i slutändan. Jag tror inte att det är så hälsosamt att förtränga saker men kanske kan han göra det och må bra ändå, om kärleken till mig kan ersättas av kärlek till någon annan.

Han var absolut inte fullkomlig i vårt förhållande, det tänkte jag tidigare men nu kan jag mer se de fel och brister som fanns. Hade han velat fortsätta med mig då så tror jag ändå att vi hade kunnat få något riktigt bra med tiden, när han har mognat lite kanske, men han har hanterat vårt uppbrott väldigt dåligt och gör det fortfarande i och med att han inte respekterar mig och han försöker utnyttja mina känslor för att få bekräftelse och verkar vilja att jag ska fortsätta känna så för honom trots att det gör mig olycklig vilket visar att han inte bryr sig om mig egentligen utan bara om vilken roll jag spelar i hans liv.

Jag kollar skolor för mitt barn i det nya området nu för att se om jag hittar något bra, tänker att det är det viktigaste. Har också kontaktat den väninna jag har på orten och hon blev ju eld och lågor om jag eventuellt skulle flytta dit. Men jag har gott om tid på mig att fundera, ska inte ta något förhastat beslut. Det som känns positivt ändå är att mitt barn inte trivs så bra i skolan här och jag tänker att en förändring skulle kunna vara bra, i och för sig vet jag ju inte om det blir bättre där. Hans lärare här är väldigt sträng och inte så empatisk och han är en känslig liten kille. Han har i och för sig en kompis i klassen men de leker inte på fritiden och resten av klassen är bara stökig enligt honom. Jag tänker att någon form av privatskola med någon bra inriktning kanske vore bra för honom.

Jag hoppas att du har rätt i det du skriver och att jag kommer att kunna få ett bra liv med någon annan så småningom även om det känns så långt borta just nu. Sedan jag bytte till singel på facebook så har jag blivit utbjuden tre gånger av olika bekanta som är jättefina människor men bara tanken på att kyssa någon av dem får det att vända sig lite i magen. Känns hemskt egentligen för jag vill kunna få känslor för någon annan och inte känna mig så otroligt ensam hela tiden, men hur hemsk han än har varit mot mig så är det bara honom som min kropp vill ha just nu och då är det bättre att inte dejta någon alls och såra den personen som flera har skrivit tidigare i tråden att de har gjort. Jag hoppas att känslan kommer att gå över så småningom.

Nu börjar man allt bli lite trött på det här. Jag vet att det är svårt, men VARFÖR slutar du inte träffa honom? Du överanalyserar fortfarande till din egen fördel, om än med en cynisk underton. Men tänk på att han, på vad du skrivit att döma, betett sig flirtigt mot dig hela tiden samtidigt som han gång på gång sagt att han bara vill att ni skall vara vänner. Att han tog denna möjligheten han fick till att bryta kärleksförhållandet med dig för att hitta någon annan istället. Någon utan barn. Vilket du aldrig kommer vara. Så snälla, sluta fundera över vad det han säger och gör kan betyda. För han har väl kramat dig lääänge, velat vara nära och sagt att han tycker om dig hela tiden, samtidigt som han vidhållit att han inte vill ha ett förhållande med dig? Så varför skulle hans beteende eller ord plötsligt betyda mer eller något annat nu?

Träffa honom inte mer förrän du kommit över honom såpass att du inte analyserar varenda litet andetag. Är mitt råd.

Hur går det TS?

Hoppas allt är bra med dig...

Hej TS!

Såg tråden igen idag, hoppas att du har det bra. Undrar hur det gick för dig. Uppdatera gärna om du orkar.

Vad glad jag blev när jag såg att någon här tänkte på mig och undrar hur jag har det! Jag har inte jättemycket nyheter att komma med men jag kan göra en liten uppdatering i alla fall.

Jag och exet är fortfarande vänner. Han ångrade sig och bjöd aldrig ut den där tjejen eftersom han såg att en annan kille skrivit något gulligt till henne på facebook och antog att hon hade pojkvän. De har ingen kontakt alls vad jag vet nu. Han har varit lite intresserad av ett par andra tjejer också men det har inte blivit någon dejt ens för de har slutat skriva efter ett tag. Den senaste bestämde han en dejt med men hon ångrade sig när hon fick syn på honom och vände på klacken och gick. Så han har tappat lite självförtroende där.

Mot mig fortsatte han länge i samma spår som tidigare ungefär, vi var vänner och sågs då och då och han var gullig och kylig om vartannat tills jag nästan började vänja mig, till ungefär tre veckor sedan.

Då var vi båda på en fest, men med våra respektive vänner och pratade inte med varandra. Båda hans vänner som han var med hittade tjejer som de ägnade resten av kvällen åt. Jag började också prata med en kille där som var väldigt snäll och gullig. Jag vet inte om exet såg detta och blev lite svartsjuk men det är möjligt för det var en ganska liten lokal. Han ringde morgonen efter och frågade om jag haft roligt och om jag sovit bra, vilket är väldigt ovanligt för honom, så kanske han skulle kolla om jag sovit själv (det hade jag förstås).

Dagen efter så var det en annan fest och då satte han sig vid mig och spenderade resten av kvällen där trots att hans vänner gav honom gliringar. Kille 2 var också med på den festen och jag ignorerade honom. Sedan vid ett tillfälle så stod jag i köket och så satte någon på en låt som hade varit på den gången jag och kille 2 haft sex. Då kom han ut i köket och blinkade mot mig och sade "Det här är ju vår låt, minns du?" Det råkade exet höra och då gick han hem utan att säga hejdå till någon. Morgonen efter så ringde han mig igen och frågade hur jag sovit och var snäll och gullig i telefonen.

Sedan dess har han varit lite annorlunda. Han har velat umgås med mig mycket, velat sitta nära mig i soffan, gett mig komplimanger och nu har han bjudit ut mig på restaurang + bio (han har inte sagt uttryckligen att det är en dejt men han betalar för mig så...). Han har inte sagt rent ut att han vill bli ihop igen och tills han säger något sånt så tänker jag behandla honom som att han vill göra det på ett vänskapligt sätt för vill absolut inte få några förhoppningar. Det är ju mycket möjligt att han inte ens vill ha mig tillbaka utan bara försöker få tillbaka min uppmärksamhet för bekräftelse. Det är mest troligt faktiskt.

Men en positiv sak är att killen jag pratade med på festen också har bjudit ut mig på en dejt. Jag är lite försiktigt hoppfull. Han verkade intelligent och trevlig om än ganska blyg. Vi ska nog ses i helgen, så det blir spännande! Jag hoppas hoppas att jag skulle kunna släppa exet och intressera mig för honom istället, det vore så bra!

Ååå, härligt att höra från dig. Tycker det låter som att du fortfarande hanterar allt väldigt bra. Du låter gladare och verkar ha ändrat förhållningssätt till honom. Klart du inte ska stänga några dörrar om känslorna finns kvar från din sida. Fortsätt ta hand om dig själv och ta vara på de andra möjligheterna som finns för dig :)

Åh spännande TS!

Är i liknande situation, men nu har vi inte hörts på en vecka. Vågar helt plötsligt inte höra av mig :o