Flytta ihop?

Tänk som så här. 90% av alla flyttar ihop för snabbt, för dom går på sina egna känslor. Tar man tid o ger barnen tid o går framåt i deras takt = bäst slutresultat. Skulle säga att inte flytta ihop på MINST ett år. Lycka till.

Jag tror också att en bidragande orsak till att en del är så snabba med att flytta ihop är ekonomiska. Tyvärr! "Det är väl onödigt att betala dubbla hyror"?.... 

Alltför många väljer att lära känna varandra efter de flyttat ihop istället för tvärtom. Det är nog bland det sämsta man kan göra. I det nyförälskade skimret är det svårt att se varandras fel och brister.

Det finns inget rätt eller fel när det kommer till tid. 

Att som mamaleona sätta en tidsgräns på MINST ett år är att tro sig ha kunskaper som ingen människa har. 

 

Jag säger så här, så länge man sköter det snyggt och barnen är med på tåget så spelar det ingen roll när. 

Med mitt ex gjorde vi på ett sätt som jag trodde var ett vinnande koncept. Första tre månaderna blandade vi inte in barnen, nästa tre månader var vi kompisar och mitt fokus låg på barnen, därefter berättade exet för barnen att vi var kära och efter 10 månader flyttade vi ihop. Relationen mellan mig och barnen var alltid hur bra som helst, och jag trodde det var för att vi hade byggt upp det på det sätt vi gjort. 

Nu är jag i en ny relation och händelseförloppet är helt annorlunda. 
Efter en månad hade min pojkväns äldsta son, 6 år, frågat pappa om han inte längtade efter att få vara kär igen. 
Min pojkvän såg det som en väg in och frågade om det hade varit ok med sonen om pappa blev kär igen... det tyckte sonen hade varit jätteroligt. Så min pojkvän berättade att han hade träffat mig och att han var kär i mig. Därefter gick det ett par veckor innan jag träffade sönerna, vilka var fyllda med tjat från barnen om att dom ville träffa mig, och mötet gick jättebra. Vi var ett par från början tillsammans med barnen och har inte stött på några hinder alls. 

För ca en månad sen började sönerna prata om att dom vill att vi ska bo ihop som en familj. Båda tycker det är jobbigt att jag bara är där ibland och att jag måste åka hem och lämna dom. Så om tre månader blir vi sambo. Då har vi varit tillsammans officiellt i ett halvår, men känt varandra några månader längre. 

Jag har en bra relation till sönerna och dom vänder sig till mig lika mycket som till sin pappa. Dom kan ringa mig för att prata lite, även om samtalen inte blir så långa, speciellt inte med 3-åringen.

 

Både jag och min pojkvän har erfarenheter i ryggsäcken som gör att vi är mycket övertygade om vad vi vill ha, och vilka misstag vi inte ska upprepa. Vi har även samma syn på hur vi vill att en familj ska fungera och vara. Vi vill fungera som en kärnfamilj i vardagen, vår familjs ledord ska vara kärlek och trygghet för ALLA medlemmar. Det gör att min pojkvän tar stort ansvar för att ena oss som familj. Det är alltid ett VI. Vi har även samma syn på uppfostran och krav på barn relaterat till ålder... Så.. 

Det finns många som säkert tycker att vi går fort fram, men dom som känner oss och känner barnen har fullt förtroende för oss och våra beslut.