Någon med äldre styvbarn som bor hemma?

Ha inte dåligt samvete, irritation uppstår i alla relationer, speciellt när man bor ihop, spelar ingen roll om det är sambo, make/maka, egna eller andras ungar :)

Tycker absolut en så stor tjej ska kunna plocka och fixa efter sig själv så sluta göra sånt till henne. Om hon bor hemma och bara jobbar lite så tycker jag gott hon kan dra ett tyngre strå till hushållet, om hon jobbar heltid och som vuxen bor hemma bör hon göra lika mycket som er andra vuxna.

Betalar hon hem eller bor hon gratis?
Hur påverkar hennes beslut er/din ekonomi?

Klart hon ska hjälpa till. Du är ingen hushållerska som ska plocka efter en vuxen människa. Ställ lite krav. Hon diskar disken 2 dr i veckan lagar mat 2 dagar i veckan och tvättar sin egna tvätt. Hon kan dammsuga och städa också tycker jag samt betala för att hon bor hemma. Hon är vuxen och ska klara sig själva. Ni ska inte behöva vara hennes passopp.

Jo, jag vet, ni har rätt. Men problemet är att jag inte kan driva sådana krav på egen hand. Jag måste ha stöd av hennes pappa i så fall. Och tyvärr funkar inte den delen. Han håller med i teorin om allt sådant men han tar inte den andra delen, att påminna och "tjata" som man ju måste göra för att det man bestämt ska bli gjort. Och det funkar inte att jag ensam driver en sådan linje, det håller inte min och styvdotterns relation för.

Hon betalar inte hemma, men tanken är att hon ska spara pengar till att ev. plugga utomlands senare i år eller nästa år. Jag tycker att det är okej. Hon tjänar inte direkt storkovan och om hon lägger det mesta på avgifter för studier så är det ett vettigt sparande. Nu vet jag iofs inte hur mycket pengar som verkligen landar där eftersom hon älskar att shoppa också, men en del är undanlagt.

Men som sagt: det ni säger är riktigt men jag har försökt det under många år och orkar helt enkelt inte driva den linjen mer. Nu är jag mer inriktad på att försöka göra den här sista (förhoppningsvis) tiden när hon bor hemma så bra som möjligt. Jag söker mer känslomässigt stöd egentligen.

Mitt dåliga samvete hjälper inte vår relation men jag har det i alla fall. Jag tror att hon känner sig oälskad ibland. Jag försöker prata med henne om framtidsplaner, hur hon mår på olika sätt. Men ibland, och allt oftare, är det som att orken bara tar slut och jag önskar bara att hon kunde flytta hemifrån. Då isolerar jag mig på kvällarna och flyttar in i sovrummet och läser eller jobbar efersom jag inte orkar snubbla över henne och hennes kläder, skor och grejer. Men hon måste ju samtidigt få vara i vårt hem och hon strör egentligen inte fler saker omkring sig än våra andra barn (bara det att hgon är så mkt äldre!).

Låt då pappan plocka efter henne och ta det extrajobb det blir av att inte orka driva igenom saker. Det ligger absolut inte på dig.
Är man 20 borde man kunna sköta allt sitt själv + göra din del av hushållet.
Min sambo har barn i tonåren och inte en chans att jag gör saker de är fullt kapabla att göra. Orkar inte min sambo hålla reglerna så får han helt enkelt göra jobbet.
Jag bodde själv när jag var 20 och gjorde allt som hör därtill. När jag var tonåring och bodde hemma fanns det inte att jag inte skulle hjälpa till med tvätt, disk, städning etc. Och absolut skulle jag hålla ordning på mina saker och mitt rum. Min mamma var inte hushållerska.
Samma sak gäller för barnen här hemma, hjälpa till efter ålder och förmåga och om min sambos barn inte gör det och min sambo inte orkar tjata får han ta konsekvenserna :)

Sin del av hushållet skulle det vara :)

Hej TS, har varit i din sits och kommer troligtvis att hamna i den igen snart. Har två bonusar varav  den äldsta flyttat hemifrån nu. Den yngsta är 18 och pluggar fortfarande men har inga som helst planer eller ens idéer på vad hon ska göra när gymnasiet är slut.
Känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver.

Du får gärna skicka meddelande direkt till mig om du vill prata av dig lite, jag brukar inte vara så öppen på denna sida då man oftast får massa skit bara oavsett vad man skriver...och då tycker jag ändå om mina bonusar.

Jag har också äldre styvbarn som är precis likadana. Vill ha vuxenprivilegier gällande roliga saker men inte göra ett dugg av det "tråkiga" vuxenarbetet. Det driver mig halv till vansinne eftersom jag också har två yngre barn jag försöker uppfostra att bli hjälpsamma, självgående, kompetenta och ansvarstagande individer. Det går bra att låna bilen, vara ute halva nätterna, åka med på resor och dra nytta av allt i hemmet, men att gå ut med sopor, starta en diskmaskin, hjälpa till med matlagning/handling mm finns inte på världskartan. Trots att det enbart är deltidsjobb ca 15h/vecka och inte ett öre betalas hem. Morr... Min man är en mes, han bara curlar och daltar och har alltid gjort, så det är väl egentligen han som är det största problemet. Funderar på att ta en stor svart sopsäck och slänga ner allt som drälls i den helt urskiljningslöst - skitig disk blandat med matrester, smutsiga kläder, böcker, tidningar mm kanske skulle få en polett att trilla ner.

Känns redan bättre att bara höra att det är fler därute som har liknande upplevelser! :)

Du får gärna pma mig om du vill, har en styvdotter på nitton men vill inte diskutera det "öppet".

Elak styvmamma, det är inte en helt fel taktik, med sopsäcken :)
Min mamma resonerade så, saker som vi slängde överallt var ju saker vi inte brydde oss om, som vi inte var rädda om, så hon öste ner detta och satte ut till sophämtning, det fick oss att inte sprida våra saker i hela huset.
Dock så berättade hon innan vad som gällde så vi kunde välja att ta hand om våra saker och hjälpa till att ha ordning eller hämta dom vid soptunnan. Behövdes bara en gång och som tur tömdes soporna inte den dagen :)