• Anonym (ts)

    Tjatig och gnällig sambo. Orkar snart inte längre.

    Jag har levt med min sambo i snart 20 år och livet tillsammans blir bara värre och värre. Han tjatar, gnäller och bråkar om allt, konstant. Det börjar på morgonen när man vaknar och tar aldrig slut. Jag vet inte hur jag ska få slut på det hela och försöker numera hålla mig borta från hemmet. Sista åren har jag börjar få fysisk symptom såsom magsår och migrän. Jag blir helt slut när han sätter igång och jag lämnar hemmet så fort det går. Han tjatar med sin monotona röst om allt som han kan hitta på att tjata om, han beklagar sig över precis allt när det gäller mig, sig själv och det är även situationsbaserat. Ibland blir han så arg att han kan ta sönder saker också. Han är sällan glad och jag frågade faktiskt hans mamma vid tillfälle hur han var som barn ifall han var glad som liten och svarat jag fick var att han inte var glad när han växte upp, han var sur, arg och blyg. Även när vi är ute tillsammans kan ha öppet bli arg och ex börja sparka på sin bil, jag vet inte hur många gånger jag har fått skämmas. Han är 46 år gammal.

    Jag har alltid varit en glad tjej som sällan blivit arg och ser alltid lösningar, jag är optimist ut i fingerspetsarna och är väldigt positiv lagd. Jag har märkt att på senare år är jag inte lika glad längre, min energi tar snabbt slut och jag vill helst bara vara själv. Jag har också börjar sakna mitt liv som det såg ut förr innan jag träffade honom. Jag älskar honom fortfarande men orkar snart inte mer, han dränerar mig på all min energi även om det inte är vad han vill. Han blir ledsen när jag påpekar att han inte kan hålla på så här men det är som att han inte kan bryta sitt beteende. Vi har försökte med terapi men det hjälpte inte.

    Jag orkar snart inte mer. Vad kan vara fel på honom? Har du liknande erfarenheter och i så fall, hur tackade du situationen?

  • Svar på tråden Tjatig och gnällig sambo. Orkar snart inte längre.
  • Anonym (ts)

    Jag har hört att kvinnor tenderar att vara de som är tjatiga i förhållanden men att män är det, hur vanligt kan det vara? Inga av mina vänner har liknande problem med sina män..,

  • Valhall
    Anonym (ts) skrev 2014-03-02 19:13:51 följande:



    Han vet att jag inte alls mår bra av det och vi har pratat om det så många gånger.
    Då är det nog dags att sluta prata och agera istället.

    Orkar du vänta på förbättring hur länge som helst, eller är det kanske bättre att vara särbos och få chansen att få lite lugn och ro.
  • sigill
    Anonym (ts) skrev 2014-03-02 19:15:45 följande:
    Jag har hört att kvinnor tenderar att vara de som är tjatiga i förhållanden men att män är det, hur vanligt kan det vara? Inga av mina vänner har liknande problem med sina män..,



    Det är nog inte helt ovanligt, men det pratas ju inte så mycket om det. Vi kvinnor är ju uppfostrade till att inte säga något negativt, helst inte säga någonting alls.
  • Anonym (eva)

    Ni har diskuterat och ni har gått på terapi, och det har hjälpt för stunden men sen blir det lika...så det känns inte som om du vill ha dom råden igen.

    Du hoppas att det ska bli bättre med tiden, men säger samtidigt att det bara blir värre med tiden...det verkar alltså inte vara nån god prognos...

    Hur pass allvarliga har era diskussioner varit? Förstår han att alternativet att du lämnar honom kan bli konsekvensen om det inte blir en bestående förbä'ttring? Hur reagerar han på det?

    Om du inte är redo att faktiskt lämna honom, så kanske ni kan försöka er på att vara särbos ett tag. Då slipper du hålla dig undan hemmet eller tassa på tå. Och dessutom slipper man en massa situationer i vardagen som ofta brukar vara en källa till gnäll.

    Om man bara ses lite sporadiskt för att man längtar och vill träffas, så brukar det vara svårt att ägna den dyrbara tiden åt att gnälla.

    Hjälper inte ens det så skulle jag nog lämna faktiskt. Det är själsdödande att inte kunna få vara glad, eller att hela tiden bli sänkt och inte ens kunna vara i sitt eget hem....

  • Anonym (ta dig fri)

    Anledningen till att han bara ändrar sig en kort period och sen är likadan igen vittnar om att han vill nog inte ändra sig. Hade han viljat dig hade han skärpt till sig ordentligt och kanske till och med sökt hjälp hos en terapeut för kunna hantera sina känslor. Jag hade ställt ultimatum sök hjälp och ändra dig annars lämnar jag. Och skulle han inte ändra sig då hade jag gått direkt för visa att jag menar allvar. Man ska inte behöva fly hemifrån för ens partner bara gnäller. Gå in och gör detta relationstest så kanske du får upp ögonen över hur relation är och hur din partner är.

  • Anonym (Kalle)

    Känns faktiskt väldigt likt mig innan jag började knapra antidepp. Mådde så jävla dåligt så att jag kunde gnälla på allt och jag slutade aldrig heller gnälla. Visste att det var nåt som var fel men jag kunde helt enkelt inte sluta för det kändes som en stor jävla vulkan i kroppen som måste få ett utbrott. Det är som natt o dag med piller och terapi. Visst kan jag ha dåliga dagar som gör att jag går i taket, men fan så mycket skönare liv nu och utan hjälp så hade det blivit skilsmässa. Prata med din man och säg att han måste söka hjälp.

  • Hellishen

    Men herregud vad väntar du på? Lämna honom! Varför skulle du eller någon människa stå ut med att ha det sådär?

  • Hellishen

    Och detta har du väntat på i 20 år? Du förstår väl att ingenting kommer ändras om det inte redan gjort det.

    Hoppas du inte är för gammal för att trilla en ny karl och få barn om det är något du vill.

    Kram och gå vidare!


    Anonym (ts) skrev 2014-03-02 19:07:24 följande:

    Vi har inga barn eftersom det aldrig kändes helt rätt. Jag hoppades på att det skulle bli rätt och att allting skulle bli bra mellan oss under längre tidsintervaller men det har inte blivit så. Han kan rycks upp sig men återfaller i sitt invanda beteendemönster och då känns allt bra fel igen. Jag har inga barn sen tidigare och att skaffa barn med en gnällspik känns inte aktuellt.


  • Anonym (Nära 50-medelålderskrisen ?)

    Har han blivit så nyligen eller var han så redan när du föll för honom? 


    Om det är ett uppkommet problem kanske han är på vä in i det manliga klimakteriet, som kan orsaka deppighet, missnöje och gnäll. Eller helt enkelt en depression som Kalle så bra beskrev. 


    Angående gnälliga män. Jag har hört att en hel del blir gnälligare ju äldre de blir. Ingen skillnad mot ilskna kvinnor i klimakteriet. Finns äv en film som heter just grumpy old men. 


    Spela in honom och låt honom lyssna. Förklara att du tänker rymma hemifrån några dagar varje gång han låter så. Kräv att han söker hjälp framför allt, det kan gå att åtgärda.

  • Anonym (Caroline)

    Hej ts. Det låter som om din man är frustrerad för att du inte lyssnar och kommunicerar och då blir man lätt den som ses som tjatig och gnällig. Det är jobbigt åt andra hållet också kan jag tala om för dig.

  • Hjelm

    Okej, men gå isär då?

    Inte din uppgift att lösa hans beteenden och du verkar ha hoppats alldeles för länge på en förändring som aldrig kommer.

    Du är en fri människa så lämna en relation som gör dig olycklig och frustrerad.

Svar på tråden Tjatig och gnällig sambo. Orkar snart inte längre.