Jävla skitcancer!

Jag kan bara hålla med.
Fuck cancer.

Det är hemskt och jag lider med alla som lever med cancer inkl. alla anhöriga. Ryser när jag läste din lista om 4 åringen, min dotter är 4 och jag kan inte ens föreställa mig hur din kollega måste må just nu. Kram till er alla.

Jag kan trösta dig med att vi just fick besked att hennes senaste MRI såg bra ut och att det verkar som hela tumören är borta och att behandlingarna under det senaste året har gått bra. Hon kommer få gå på regelbundna kontroller under fem år framöver men det ser trots allt ut som om det är över. :)  

Ja det är ett jävla otyg det där cancerhelvetet! I år är det 10 år sedan jag fick min diagnos. Återfall, spridning och en konstant jäkla kamp.

Men jag har tur som fortfarande lever. Beklagar att så många av dina nära drabbats Ts

Min mamma fick sin första diagnos -96 tror jag det var. Friskförklarades några år senare och sen kom den tillbaka för ca 5 år sen. Nu är den också spridd och medicinerna som fungerar börjar ta slut. Hur fan ska man orka leva med att vetskapen att ena mamma lever på lånad tid och vi aldrig vet hur länge vi får ha henne kvar?

Min mamma har myelom och senaste månaden har hon blivit jätte trött och orkar inte äta och vill sova mest. Ibland gråter hon över att hon måste på röntgen kontroller som kommer snart. Jag är så rädd att förlora henne och går nu med en jätte klump i magen. Nä nu fixar jag inte att skriva för då börjar jag gråta...

Jag grät när jag skrev mitt inlägg. Det ligger ju så nära ytan och när det är ens föräldrar känner man sig så värdelös som inte kan göra något.

Håller med om allt ni skriver !

Jag klarar nästan inte av att se min mamma gråta.. Man vet inte riktigt var man ska hämta kraft ifrån

Jag instämmer!!! Det är en skitsjukdom som man bara vill utrota!!! Levde vid sidan om min älskade mamma när hennes hjärntumör långsamt dödade henne...det var tortyr under ett års tid innan hon förlorade kampen. För ca två veckor sen fick vi reda på att pappa har obotlig lungcancer....nu börjar en ny helvetesresa

Håller med om allt ni skriver här inne. Blir ledsen av att läsa alla historier som denna hemska sjukdom lett fram till som vi alla hade kunnat klara oss utan.

Själv är jag 21 och förlorade min mamma i cancer för lite mer än sju månader sedan. Idag är det hennes födelsedag och jag saknar henne så mycketEn dag efter hennes bortgång startade jag en minnesinsamling i hennes namn på cancerfondens hemsida, då mamma alltid varit mycket mån om att hjälpa andra i den mån hon kunde. Till denna fond bad jag alla som ville att skänka en liten slant istället för att skicka blommor och jag satte ett mål på 5000 kronor, vilket jag trodde var alldeles för mycket men värt att prova. Idag är fonden uppe i 17700 kronor och jag, familj och vänner sätter in mer pengar vid högtider, då vi vet att de där kommer till användning. Detta är min och mammas bidrag till kampen mot denna hemska sjukdom och jag tycker att det visar en viktig sak: ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Styrkekramar till alla