Hej! Har en fråga till er som har bott på neonatalavdelning med erat barn: Hur upplever ni föräldrar att bo på föräldrarum med erat barn? Jag som frågar är Sjuksköterska på en sådan avdelning här i Sverige. Tacksam för många svar! :)
Det var oerhört jobbigt...... jag bodde där i 7 veckor med min son sommaren 2006.
Vår som låg en vecka på neo, och vi hade inte familjerum. Vi kände det som vi "hälsade på" vår egen son. Har ju ingen aning om hur det är att bo i familjerum, men det måste vara bättre än att inte göra det.
Sen är ju neo aldrig kul oavsett.... men det är ju inte ett alternativ man har...
Det kändes inget kul alls att bo i familjerum. Isolerat och ensamt. Oerhört tråkigt rum. En säng, ett skötbord och en fåtölj som för en snittad, helt förstörd mamma var fruktansvärt obekväm. Efter lite tjat fick vi in en fåtölj till som var lite mer bekväm så vi kunde sitta båda två. Extrasängen till pappan var som en hängmatta och när den var uppställd mitt i rummet gick det knappt att komma runt den. Kylskåpet som fanns på rummet var oerhört högljutt och höll dessutom inte kallt. Köket var på helt annat ställe och taskigt utrustat. Ofta saknades bestick och tallrikar och skulle två familjer "laga mat", dvs värma typ makaroner och korv, tog både redskap och plattor slut. Det om den oinspirerade miljön.
Vid mattid fick man undra om det skulle komma någon med maten eller om man skulle behöva ringa. Ibland fick man en halvsur kommentar när man ringde för att de var upptagna med att fixa maten eller något annat barn. Olika folk hela tiden. Ingen som hade huvudansvaret för ens lilla bebis, utan nya skift hela tiden som ofta sa emot varandra så man blev jätteförvirrad. Bestämde en sak med ena skiftet som sen nästa skift inte hade någon aning om och inte kunde genomföra för att det inte fanns tid. Vågade knappt fråga något till slut.
Det enda positiva var att man fick bo tillsammans med sin lilla bebis. Innan dess bodde jag på förlossning respektive BB i 11 dagar vilket var på en helt annan våning, långt bort för mig som knappt orkade åka rullstol ner ens (som för övrigt inte fanns tillgänglig när jag ville ner).
Ursäkta mitt gnälliga svar, men jag blir fortfarande upprörd när jag tänker på den här tiden så här tio månader senare. Finns så mycket som kunde ha gjort vår första tid tillsammans så mycket bättre. Självklart fanns det bra saker också som en del gullig, välvillig personal som engagerade sig. Synd bara att de inte kunde jobba dygnet runt och bara ta hand om oss ;)
Det var bra att bo med bebisen i ett familjerum.
Men jag blev chockad över hur eftervården såg ut. Ett minne jag försöker att förtränga.
Att hamna på neo upplevde jag i sig som en väldigt jobbig sak. Jag krisade rejält under de veckor vi bodde där och ville helst bara därifrån.
Men om man bortser från det uppenbara att ingen förstås vill bo på sjukhus, så tyckte jag det kändes bra att få vara tillsammans med både maken och bebis. Vårt rum var minimalt, men kändes fräscht och fint. Vi hade gemensamt kök och det funkade bra det också. Personalen fanns alltid nära till hands och kändes generösa med sin tid.
Det som jag tyckte var lite dåligt var att vi föräldrar inte kunde tvätta våra kläder på avdelningen. Lite jobbigt att hatta fram och tillbaka mellan hemmet och sjukhuset med drivor av tvätt, som det faktiskt blir när man ligger inne ett tag.
En annan sak jag upplevde som lite jobbig var att jag blev utskriven från förlossningen direkt och sen lämnad lite åt mitt eget öde. På neo var ju inte jag patient och jag kände mig ibland lite vilsen i allt som hände med min kropp tiden efter förlossningen. Sköterskorna på neo hade självklart barnet i fokus och saknade även kunskap om besvär som jag som mamma kunde råka ut för efter födseln.
Jag är just nu på familjerum på neo. Är dag 8 här. Dottern föddes 32+4.
Jag tycker det är så bra som det kan vara. Bra personal, okej rum, bra ordnat med leksaker att låna till syskon. Det enda minus är att det bara är micro i föräldrarköket.
Men det är klart det är instängt och isolerat
Var på neo på ryhov i Jönköping från den 5/3 till den 13/3 och helt suveränt var det där:)!!
Fint kök och jätte fint lekyta för syskon, och en tv och soffa som man kunde sitta vid. Rummen var helt okej, med skötbord på toaletten. Personalen var helt underbara och dom var inte jätte många så man hann liksom känna igen dom:). Och tog sig verkligen tid om man var ledsen eller bara ville prata.
Verkligen bara + för Ryhovs neo!:)
Oh vad jag önskar att jag fått vara kvar på Ryhov istället! Det ska vara nyrenoverat och jättefint där. Hoppas det blir bra efter renoveringen de ska göra någon gång i framtiden här.
Jag har bott i familjerum på neonatal i Kalmar (med första barnet) och i Lund (med andra barnet).
I Kalmar var det ett stort, riktigt stort, rum med stora fönster, ljust. Mat serverades, den vanliga sjukhusmaten. Det var en positiv upplevelse att vara där.
I Lund var det raka motsatsen. Ett litet, trångt och mörkt rum. Mat fick man fixa själv i ett litet kök. Att hinna laga frukost, lunch och middag är inte lätt när man samtidigt håller på att amningsträna och pumpa bröstmjölk dygnet runt. Någon månad efter jag kom hem från neonatal med barnet var jag på barnsjukhuset för att sonen skulle opereras. Där kunde man för en mycket liten peng köpa frukost, lunch, middag i en jättefin matsal. Tänk att det kan vara sådan skillnad mellan olika avdelningar på sjukhuset. Det kan förvisso (förhoppningsvis) ha ändrats sedan dess.
Både i Kalmar och Lund var sängen i familjerummet ett stort skämt. Jag tänkte inte på det i Kalmar men i Lund blev det övertydligt. Som kejsarsnittad är det inte jättekul att behöva ta sig upp och ner i en säng som befinner sig under knähöjd. Jag sov inte en enda natt i den sängen under mina två veckor på neo i Lund utan sov i stället i en "fåtölj".
Jag upplevde det som oerhört positivt jämfört med att bo på patienthotellet. När vi bodde på hotellet kändes det som att vi var besökare på sjukhuset när vi var på avdelningen, som om det egentligen inte var vårt barn som var där. Vi var inte heller lika delaktiga i omvårdnaden, eftersom vi inte alltid fanns tillhands. När vi till slut bodde i familjerum kände vi oss betydligt mer som föräldrar. Tyvärr låg vi 9 veckor på neo, varav endast en i familjerum. Vi var långt hemifrån, så vi fick tvätta, laga mat och fixa med tex räkningar på avdelningen eller närliggande lokal. Jag vet inte om de utrymmena var tillgängliga för de som bodde på orten, men det underlättade en hel del för oss under hela neovistelsen.
Att hamna på Neo är inget man önskar. Vi spenderade 45 dagar på neo varav 11 på iva för ganska exakt 1 år sedan. Vi fick vår pojk i v 29.
Kan inte tycka annat än att den vård just vi och vårt barn var fantastisk. Vi bodde båda på sjukhuset under hela vistelsen och vi kände verkligen att vi hade stöd av både personal på neo, samvården och kurator som tittade förbi flera gånger utan att vi bokat tid.
Rummen var fina och det fanns det mesta. Enda vi saknade var en spis i det gemensamma köket. Men med hjälp av vänner och familj kunde vi äta hemlagat nästan alla dagar endå. Vi var på neo på Karolinska i Huddinge.
Huvudet på spiken, så kände jag med!
Ärligt talat så var det hemskt...
Jag blev snittad sent en fredag kväll/natt mot lördag och måndag morgon skrevs jag ut från bb och flyttade in till "mitt" rum på neo med våra små (tvillingar födda i v 33). Då vi har en äldre tös hemma och bor långt från sjukhuset och det rådde besöksförbud (rs-säsong) för ALLA förutom den andre (friska) föräldern åkte maken hem till dottern och jag var ensam med tvillingarna på neo.
Jag var ju inte patient längre och det hela kändes ganska kaosartat... Känslomässig berg- och dalbana. Förtidig förlossning, akut snitt, tvillingar (men det visste vi ju om, men det var ju liksom så abstrakt i magen...) barnen på neo, jag på bb, jag på neo, barnen i intensvivvårdsrummet, maken och äldsta dottern hemma, långt långt borta... Och så skulle man pumpa minst varannan timme och man skulle hjälpa till med sondmatning och dom små skulle tvättas varje kväll och efter några dagar kunde våra små flytta från intensivvårdsrummet och fick dagtid bo med övervak i mitt rum och det skulle dubbelammas, enkelammas, pumpas, sondas, bytas, tvättas och någonstans där emellan skulle man själv försöka få i sig lite mat... Micromat såklart eller den dyra från sjukhusrestaurangen. Fanns en micro och en kokplatta i "föräldraköket".
Och ingen toalett hade jag i mitt rum utan en gemensam toalett och dusch för neo-avdelningen. Kändes sådär när man bodde tillsammans med flera andra föräldrar... Jag såg till att gå och duscha jättetidigt på morgonen, annars hann man inte för det var alltid upptaget. Och med avslag och snittsår som ska skötas känns det sådär lagom skoj med gemensam dusch/toalett där städningen var under all kritik! Duschdraperiet i duschen var alldeles hårt och stelt för det var så skitigt och gammalt och äckligt!
URK!
Möjlighet att tvätta kläder fanns tack och lov, men jag var tvungen gå till en helt annan avdelning vilket var lite krångligt men överkomligt..
Allra jobbigast var dock att vara (känna sig) så isolerad. Sjukhuset är byggt mitt mellan två städer så det finns inte något annat än skog och parkeringar och motorväg i närheten.. Neopersonalen uppmuntrade mig att ta en liten promenad då och då för att liksom "få en paus" men det gav mig nästan mer ångest då det blev så påtagligt hur isolerad jag var...Promenera runt sjukhusets parkeringar liksom.. Tänk om man kunnat promenera till centrum och bara sätta sig på ett café en liten stund... Eller kunnat åka buss till centrum utan att det innebar att man var borta hela dagen...
När det gäller vården av barnen var den helt fantastisk och personalen var också fantastisk. För att underlätta för mig som var ensam med två tog personalen hand om nattmatningen så jag fick sova. Det var väldigt skönt och jag vet ärligt talat inte om jag orkat annars.
Jag upplevde det som bra att få vara nära mitt barn, men ganska jobbigt av flera skäl:
x) Vi fick ingen riktig genomgång när vi flyttade in. Jag fick haffa personalen och fråga. Det hade varit bättre om vi hade fått "checka in", så att säga, och få en liten pratstund med någon direkt. Det hade varit mycket värt.
x) Första natten hade jag önskat lite mer hjälp från personalen vid matningarna. Vi fick en flaska levererad och sedan gick personalen. Jag hade uppskattat om de hade hjälpt till lite alldeles i början för att göra övergången lite mjukare.
x) Personalen kom och gick en hel del, så rummet kändes aldrig privat. Det var svårt att sova, eftersom det rände folk där hela tiden ganska mycket i onödan. Typ, vid 1, 4, 7 var det matning, vid 8 kom någon och tittade på blöjstationen så att allt fanns, vid 9 kom påfyllningen av blöjstationen, vid 10 var det matning igen, vid 11 kom ronden, vid 12 kom en till tant för att kolla på det som de första redan hade kollat på morgonen, vid 13 var det matning igen, vid 14 kom eftermiddagsskiftet och hälsade, vid 15 gick morgonskiftet hem och då var det ofta någon som tittade förbi för att fixa något hon hade lovat göra under dagen... osv. Jag tyckte att det var skitjobbigt. Verkligen skitjobbigt, för jag var nyopererad och plötsligt drabbades jag av sömnbrist helt i onödan. Personalen hackade sönder dagen för oss och vi visste aldrig hur dagens schema såg ut. Det var helt omöjligt att vila på dagen och jag kände mig verkligen som en fånge på rummet. Att komma ut och träffa de andra föräldrarna var omöjligt, det fanns inget "sällskapsrum" på avdelningen.
Jag tycker nog att morgonpersonalen hade kunnat lägga upp en dagsplanering med föräldrarna. Vad händer när under dagen. När kommer ronden, vilka besök behöver man göra i rummet under dagen osv, och sedan sätta upp en överenskommen lista utanför rummet. Det hade varit guld värt att veta när man skulle få sova.
Och jo, jag håller helt med om att det var ett stort steg "neråt" att plötsligt inte vara patient längre. Visst, det händer ju alltid förr eller senare, men jag tycker att neo ändå borde ha viss kontakt med BB eftersom det ändå gäller nyförlösta mammor som ligger där. Jag bad flera gånger om en extra madrass till sängen, eftersom jag fick ryggont av den som fanns på neo, men det var helt omöjligt att låna in en bäddmadrass från en annan avdelning och den jag hade haft på BB fick jag absolut inte ta med mig. Ingen intresserade sig för hur jag mådde längre och det var trist. När man har med nyförlösta mammor att göra, då tycker jag att man åtminstone kan tillhandahålla vettiga sängar och rullstolar.
Vi bor på neo just nu och det finns både bra och mindre bra grejer helt klart.
+ Det är rent och fräscht och välskött (ok det flyttade i höstas så det är väl kanske inte så konstigt)
+ Personalen gör verkligen sitt bästa, trots att de är underbemannade (som vi förstått det).
+ Vi får mycket tips och hjälp, det är så mycket man tänkt att man skulle läsa och ta reda på - men så hinner man inte för att barnet tittar ut för tidigt...
+ Personalen! Att alla är så fantastiskt hjälpsamma och verkligen försöker ta sig tid.
+ Att man får en kontaktperson (sköterska t ex) som har lite extra koll på vårt barn och som vi kan prata om ang vårdplan etc. Trygghet!
- Det är inte dusch och toalett till varje rum. Alla delar. Dock hålls det väldigt rent och fint, men som nysnittad hade det känts så otroligt mycket skönare med toalett och dusch i anslutning till rummet. Sjukt nojig med större sår och sånt, så ett snitt i magen tar väl liksom allt till sin spets lite grann...
- Att det ska vara så jävligt för den stackars personalen. Vi är glada att vår son är så stark han är och att vi än så länge (peppar peppar) inte behövt så mycket hjälp. Det gör liksom ont att se hur de kämpar för att hinna med alla på ett bra sätt.
- Att det inte finns någon spis i köket utan endast mikro. Svårt för de föräldrar som bor långt bort eller inte har möjlighet till att få hjälp med matlådor.
- Att det är två sängar i vanlig höjd i rummet. Första nätterna för mig var hemska, gar ännu inte legat helt ner - så obekvämt med snittet. I början kunde jag inte komma upp själv, hur det hade funkat utan min man kan jag inte ens tänka på. Nu kommer jag upp men det tar lite tid och är ganska jobbigt ändå. Att kunna ställa en säng i alla fall som på t ex bb hade varit fantastiskt.
Men till sist är det ändå fantastiskt vilket jobb personalen gör - det är helt sjukt att det dras ner på sådana här saker...
Dom v vi hade eget rum med vår son var bra. Hade tv å dvd toalett å dusch på rummet, lite litet kanske när man hade hi flow med syrgasen å så.. Men vi tyckte de va bra. Låg inne 3 v på iva i Lund å sen 11 v i Halmstad. Personalen va helt underbar.. Tråkigt att man inte kunde fixa ordentligt kaffe eller mat. Fanns bara kaffemaskin å micro.