Hur nå fram till ett bråkande ex?

Hej
Jag och mitt ex har en dotter tillsammans på snart 5 år. Vi har bråkat lite upp och ned i alla år. Dom 3 första åren i hennes liv var det jag som tog hand om henne, sen hade vi varannan vecka. Ibland dök han inte upp, ibland dök han upp och hämtade henne när hans vecka började.
Jag har ny sambo sen lite mer än 1 år tillbaka, när jag träffade honom uppstod svartsjuka. Bråk 24/7 sattes igång. Han använde dottern som ett vapen mot mig, sa elaka saker om mig som dottern upprepade o.s.v. Han försvann mystiskt i 5 månader, utan något spår. Både jag och dagis försökte få tag på honom utan framgång.
Jag ansökte om ensam vårdnad.
Han kom tillbaka och krävde varannan vecka igen, jag tyckte det skulle fasas in så vi kunde börja med varannan helg då dottern är i stort behov av rutiner, hon ligger efter i utvecklingen.
Han förstod inte det och började skrika och gapa igen. Han hade också skaffat sambo och dom gifte sig i december. Tycker det är bra att han har någon som "håller upp" honom.
Jag sa till rätten när vi var på det första mötet där att i första hand ensam vårdnad, i andra hand som det var nu och i tredje varannan vecka. Men att jag kunde gå med på ons-mån. Så det interimistiska beslutet blev ons-mån varannan vecka.
Jag tycker då det är bättre att vi får till någon slags kommunikation, glömmer det gamla, siktar enbart framåt för dotterns skull. Inget barn mår bra av en vårdnadstvist som dessutom inte leder någon vart.
Jag tog mig i kragen helt enkelt. För dotterns skull. Vi har samspelsbedömning från socialen insatt.

Nu till problemet. Eftersom att han har asperger så förstår han inte att socialen, familjerätten och tingsrätten är tre helt olika saker. Han talar något om en stor process o.s.v, han talar alltså om samspelsbedömningen som vi ändå kommer ha oavsett avslutat fall hos tingsrätten då det är soc som beslutat om den. Han förstår även inte att vi måste gå till familjerätten för att få till en överenskommelse så vi kan avsluta ärendet hos tingsrätten. Han förstår inte att det kommer kosta jätte mycket pengar för både han och mig för att i slutändan sluta med samma som vi har nu.

Han får alltså det han vill ha, jag har gått med på varannan vecka, han får dom helgerna han vill ha. Jag vill bara att det ska fungera. Men när jag sa det till honom så blir han direkt som en femåring och gapar och skriker om att "jag bestämmer allt", när det är HAN som vill ha varannan vecka.

Som alla vet så är att gå till familjerätten frivilligt och han kommer aldrig ringa dit för att få till detta. Han vill bråka för bråkandets skull. Han vill gå igenom en tvist och ha flera år av skit bara för att bevisa att jag har fel, vilket han inte kan. Men han har sin stolthet.

Han får precis som han vill, men har sin stolthet och ingen kan hjälpa mig, för så fort jag försöker förklara något för honom så skriker han bara. Asperger hjärna, han har fått för sig någonting och då är det så.

Jag behöver hjälp, hur ska jag nå fram till honom och få honom att förstå att det här handlar om dottern och inte om oss? Någon som varit med om något liknande? Hur gjorde ni?