tips och råd för en mamma med 2 barn och 1 bonus

Om det ska vara så strikt så får 7 åringen snällt stanna på fritids tills pappan kommer och hämtar honom för du tänker inte vara barnvakt åt ett barn du inreder säga till. Så får din sambo ta ansvar för sitt barn och inte lämna över det på dig.

Jag håller med inlägg 1. Varför ska du hämta honom tidigare om du ändå bara möts av en dryg unge?

Sedan är frågan hur länge ni haft tid på er att stabiliseras som familj? Bor dina eller era gemensamma barn där på heltid? Är sonen avundsjuk på dem, om de slipper byta hem? Har du gjort något med bara pojken för att kunna prata mer med honom?

Jag förstår din känsla av saker bakom din rygg med biomamman, men tyvärr är det ju föräldrarna som vidarebefordrar saker om aktiviteter och så. Nu är dock vår bebis på 9 månader, så gammal att jag kan kräva att sambon tar med henne också och att jag ibland gör saker med bara storasyster på 3 år, så det krävs ju kommunikation om vad som händer.

Sedan får man nog acceptera att en 7-åring inte alltid vill leka med lillebror. Här har vi bonussyster på 9 år och eftersom hon har kompisarna hos mamma tycker hon än så länge att det är rätt kul att leka med min 3-åring, men det sker ju lite på hennes villkor.

När de små börjar skolan är det du som till att läxorna sköts oavsett vad sambon säger ...

Vi har bott ihop i ca. 5 år. Träffades när bonusbarnet inte ens fyllt 3 år.
Vårar gemensamma barn bor hos oss på heltid.
Han har alltid varit avundsjuk på sina syskon, spelar ingen roll vad det gäller. Om den ena får en ny tröja och inte han, eller man ber honom hjälpa till hemma och 3åringen inte behöver, om 1 åringen badar i baljan och 7 åringen inte får så är det orättvist uttrycker han sig.
Han alltid gjort saker själv med 7 åringen men nu har jag tröttnat på det då jag aldrig för någon uppskattning för det.
Har tagit in honom som mitt eget barn från dag 1, hittat på saker, handlar kläder till honom, planerar hans kalas osv.
Är bara så trött på att jag aldrig för någon uppskattning för allt jag gör med 7 åringen varken från honom eller hans pappa. Jag fixar allt när det gäller barnen, kompisar, lämna-hämta tider, läxor, aktiviteter...
Klart 7 åringen inte alltid vill leka med 3 åringen, men problemet är när 3 åringen frågar om dom ska leka säger alltid 7 åringen nej, sen 5 min efter leker han ändå med honom. än att säga ja från början.
jag ställer ju upp av välmening med att hämta honom i skolan, för jag tycker inte han ska behöva gå 6.20-17 varje dag när jag ändå är hemma och är föräldraledig.

Jag förstår vad du menar! Och jag tycker du ska ställa lite krav. Om du inte ska ha kunna säga till 7 åringen så ska du inte bry dig om honom så som du gör heller. Att vara plastmorsa är ett ganska otacksamt jobb! Man duger när det passar och sen ska man inte lägga sig i när det passar. Funkar inte riktigt så!

Jag hade nog velat att ALLA barnen i hemmet uppfostrades likadant och "dessa regler gäller här hemma". Men då måste du och din sambo tycka likadant! Just för att INGEN ska känna sig utanför. 7 åringens beteende gör dock att han fryser ut sig själv. Och om du inte får backup från sambon - vad ska du göra? Du har ju gjort det du kunnat!

Dock är det din sambos ansvar att se till att 7 åringen klarar sig och sätta mer krav på honom. Verkar som att han gör som han vill då han ändå blir belönad. Så varför anstränga sig? Det borde inte vara några konstigheter.

Du menar väl, men blir du inte uppskattad och backuppad av din sambo så är det värt att hämta honom tidigare och bemötas av en dryg unge? Då får pappan hämta honom när han bäst hinner och fråga din sambo - hur vill du ha det? Antingen så gäller samma regler för SAMTLIGA barn eller så avsäger du dig från ALL ansvar så får vi se hur "roligt" din sambo tycker att det är. Man tas ibland för givet! Och det är kanske det din sambo också känner... att även om du inte tycker som han så "hämtar du ändå på fritis" osv. LYCKA TILL!