Någon mer med fler än 1 barn med npf?

Vi har tre barn med autism som huvuddiagnos. Äldsta (7,5 år) har autism, ADHD, DCD, selektiv mutism och språkstörning. Sonen (5,5 år) har autism, ev ADHD, grav (!) DCD. Minsta tjejen (3,5 år) har atypisk autism än så länge men kommer med all sannolikhet få diagnos ADHD senare i alla fall. Maken har Asperger.

Vardagen är... intensiv.. =) Det flyter på, ganska bra just under nuvarande förutsättningar men visst är det tufft. Värst är att det var ännu mer intensivt innan, så tröttheten i kroppen sitter kvar sedan dess. Vardagen är väldigt anpassad, och vi är väldigt mycket hemma. Men ungarna är suveräna och kärlek finns det i överflöd...!

Det låter verkligen som ni har otroligt mycket att stå i. Visst finns det kärlek i överflöd, absolut! Hur har det gått för er med stöd i förskola/skola? Vår ena dotter som blir 9 i sommar har det väldigt jobbigt så vi har såväl specialpedagog från både hab och skola inkopplad samt psykolog och kurator från hab. De funderar på om hon ska få samtalskontakt på skolan, ska på möte i morgon och får förhoppningsvis veta mer då. Hon är väldigt utåtagerande och låser sig lätt om hon inte får som hon vill. Har du/ni några sådana problem om jag får fråga och hur löser ni dem i så fall?

Nja, kan inte säga att vi har nåt problem med utåtagerande - hon är helt klart mer ångesttypen och skolan är en utmaning av den anledningen. Hennes selektiva mutism gör också att hon i stort sett bara pratar "fritt" med mig, sin pappa och sin elevassistent. Hon pratar lite begränsat med ytterligare en handfull personer, men pratar i stort sett inget mer än enstaka ord ofta viskande till andra - inklusive nästan alla klasskamrater.. Hon har pga sin problematik en ganska anpassad skoldag, med eget rum där hon har de flesta lektionerna, och elevassistent. Hon delar i vissa lektioner, utifrån sin ork. Skoluppgifterna i stort är å andra sidan inget problem.

Hon hade pedagogisk resurs i förskolan också, hittills har det inte varit en diskussion för något av barnen (vi fick dock avbryta inskolningen i förskola för sonen pga hans motoriska / perceptuella svårigheter, och lillan är ännu hemma - skolas in i höst). Skolan stöttar väl rätt bra, men visst önskar vi att man kunde göra betydligt mer "generell anpassning" (typ mer små grupper/par i arbete, bättre inredning etc) så att hon skulle kunna delta mer. Tidigare har hon inte pratat mycket om det, men nu börjar hon kommentera att det är jobbigt att hon är så "blyg", att hon känner sig ensam. Samtidigt säger hon själv att hon inte orkar vara med i klassrummet, all ork går till ångest och att hantera alla intryck då och det blir inget kvar till skolarbetet. Funkar kortare stunder bara, nån lektion i taget och hon klarar egentligen inte att vara med klasskamraterna mer än nån lektion per dag.

För sonen kommer i stort sett samma att gälla. Han har ännu större svårigheter med perception, och kommer behöva ganska massiv anpassning när han börjar skolan. Om nåt av mina barn blir utåtagerande, så är det helt klart mitt lilla yrväder. Hon har betydligt mer humör, är otroligt impulsiv. Men hittills så liten och bara hemma, så det funkar nu.

Har 4 barn en tjej som är 11  och tre grabbar på 9, 7 och 5. Min dotter har as och min 7 åring har as, adhd, trottssyndrom och tourettes. Misstänker även att min yngsta har någon diagnos.
Det funkar, är såklart kaos vissa dagar men vi är ju vana att leva med allt det här!
Min son fick sina diagnoser i dec så vi har precis börjat få allt att fungera, han har en resurs hela dagarna på skola och fritids som fungerar jättebra.
Fixat bolltäcke som har gett lite resultat och ska börja med circadin nu.
Har inte haft kontakt med bup än, lång väntetid här............