Anonym (orolig)

Äldre 21 Mar 12:32

24 svar

Stöd och råd i chock-besked

Behöver bolla mina tankar med nån just nu.
Lite bakgrund: Jag har senaste åren fungerat som både mamma och pappa till mina två små barn då deras far är typ ute ur bilden. Samtidigt har jag gått igenom många jobbiga processer tex vårdnadstvist och en hel radda polisanmälningar, stämningar och rättegångar. samtidigt har jag jobbat heltid men blev utbränd på riktigt. jätte hemskt. jag återhämtade mig och studerar sedan en tid tillbaka på heltid på komvuxnivå för att komma in på universitet och ge mig och barnen en god ekonomisk framtid.

Plötsligt träffar jag min livs kärlek, mitt i studierna. Han flyttar ihop med oss efter ett års kontakt och vill gärna ha ett barn till med mig. Jag vill både ha barn och satsa på studierna så dealen blir att jag bara ska vara hemma 6 månader och sedan tar han resten av föräldraledigheten. Jag förklarar också att jag har gått igenom mycket och inte är någon evighetsmaskin och att han måste vara beredd att ta det största ansvaret för nya barnet så att jag kan klara av skolan. Han säger gladeligen ja. Vi väntar nu barn till sommaren.

Familjen fungerar bra och hans barn sedan innan kommer och bor hos oss varannan helg. I början av graviditeten var jag extremt trött och spydde hela tiden. Jag känner mig lite starkare nu och varje gång bonus kommer så försöker jag vara engagerad och vi hittar på mycket aktiviteter med alla 3 barnen.

Så denna vecka släpper biomamman bomben. Hon förklarar att hon ger upp, hon orkar inte ta hand om sitt enda barn. Hon tycker att han får det bättre hos oss och vill att han ska flytta till oss på heltid. Hon ska bara ha honom varannan lördag för hon är så trött. Hon klarar inte av skolan med ett barn hemma men jag ska göra det med 4 barn nu... Jag ska alltså bli ofrivillig 4-barns mor...

Mycket känslor sattes igång i mitt huvud. Pappan säger att biomamman inte har lika mycket energi som jag... Jag känner att det plötsligt förväntas saker av mig. Jag kan inte vara mor till tre, självklart måste jag bli mor till alla fyra. Bonus kommer känna sig övergiven av sin mor som alltid tagit hand om honom. Vi kommer få en ängslig, orolig och förrvirrad bonus här, dessa tecken visar sig redan på helgerna. Jag tycker synd om barnet. Hen ska börja årskurs 1 och kan inte ens språket, då han går i skolan i ett annat land nu. vi bor på gränsen mellan Sverige och detta land. Hens mor bor givetvis i detta land också.

Jag har försökt prata med pappan. jag kan självklart inte säga nej till att hans barn kommer hit och bor men jag undrar vad som förväntas av mig? Efter en stund diskussion blev han nästan sur och jag kände mig dum, som att hans barn inte var välkommen, men det är hen ju. Han sa till slut: Vi vill bara att du ska vara snäll mot hen.

Men i begreppet snäll ingår så mycket mer än att bara inte vara elak. det ingår att jag ska ge bonus samma engagemang som mina egna tre barn annars känner sig bonus utanför osv.

Kommer jag att klara det här? Någon som varit i samma situation? Hur gick det för er??

Fiamedbarn

Äldre 21 Mar 14:24

#11

Anonym (orolig) skrev 2014-03-21 14:13:45 följande:

Växeldra de fyra barnen blir det ju. Vuxnas känslor är ju inte tillåtna och är ofta tabu. Det är lätt att bli kallad egoistisk och elak styvmamma. Barnen ska alltid vara i fokus och centrum och deras behov ska alltid gå först enligt de flesta på familjeliv. Jag anser att vuxnas känslor också är viktiga att ta hänsyn till. Mår inte de vuxna bra så mår inte heller barnen bra i längden. Vi vuxna är också värdefulla individer, sårbara och känsliga. Det måste vi få vara.
Men jag tar fullt ansvar för mina barn, det var så vi kom överens när vi flyttade ihop. Han ville inte bli deras nya pappa. Bara en vän. Så jag har kört allt med väckning, påklädning, frukost, köra till dagis, hämta, städa deras rum, deras tvätt, deras konflikter, tandborstning, närhet, omsorg, ta ALLA nätter då något barn alltid vaknar varje natt, ja ALLT! Medans han inte har varit delaktig. Jag ansåg att mina barn är mitt ansvar och ska inte belasta honom och han tyckte det var en bra deal. Självklart har han ryckt in och täckt upp för mig några gånger. Men nu ser jag plötsligt att han engagerar sig mer i mina barn och jag förstår att det beror på att han plötsligt inser att han vill att jag ska göra detsamma för hans barn. Det känns konstigt när jag ser förändringen, svårt att förklara, bara är så.

Då förstår jag dina svårigheter mer! Vad jobbigt att han valt att hålla sig utanför men nu verkar utgå från att du ska gå all in. Men samtidigt måste du också utgå från din egen övertygelse, jag tycker att det låter sunt att barnet ska känna sig lika mycket som en del av familjen som dina, dvs att du också bryr dig om det barnet. Men din psykiska och fysiska hälsa är ju jätteviktig. Och jag förstår om du inte känner dig upplagd för att gå in ordentligt för sonen när din man inte gjort detsamma. Tyckte du att det var ett bra deal också eller kände du dig besviken över att han inte gick in mer?

Luck is what happens when preparation meets opportunity

Nöjd man

Äldre 21 Mar 14:34

#12

Anonym (orolig) skrev 2014-03-21 14:13:45 följande:

Växeldra de fyra barnen blir det ju. Vuxnas känslor är ju inte tillåtna och är ofta tabu. Det är lätt att bli kallad egoistisk och elak styvmamma. Barnen ska alltid vara i fokus och centrum och deras behov ska alltid gå först enligt de flesta på familjeliv. Jag anser att vuxnas känslor också är viktiga att ta hänsyn till. Mår inte de vuxna bra så mår inte heller barnen bra i längden. Vi vuxna är också värdefulla individer, sårbara och känsliga. Det måste vi få vara.
Men jag tar fullt ansvar för mina barn, det var så vi kom överens när vi flyttade ihop. Han ville inte bli deras nya pappa. Bara en vän. Så jag har kört allt med väckning, påklädning, frukost, köra till dagis, hämta, städa deras rum, deras tvätt, deras konflikter, tandborstning, närhet, omsorg, ta ALLA nätter då något barn alltid vaknar varje natt, ja ALLT! Medans han inte har varit delaktig. Jag ansåg att mina barn är mitt ansvar och ska inte belasta honom och han tyckte det var en bra deal. Självklart har han ryckt in och täckt upp för mig några gånger. Men nu ser jag plötsligt att han engagerar sig mer i mina barn och jag förstår att det beror på att han plötsligt inser att han vill att jag ska göra detsamma för hans barn. Det känns konstigt när jag ser förändringen, svårt att förklara, bara är så.

Men då är det något annat, vill du inte att ni är en familj tillsamman utan två familjer i samma hus ?

Anonym (prata)

Äldre 21 Mar 14:36

#13

Anonym (orolig) skrev 2014-03-21 14:13:45 följande:

Växeldra de fyra barnen blir det ju. Vuxnas känslor är ju inte tillåtna och är ofta tabu. Det är lätt att bli kallad egoistisk och elak styvmamma. Barnen ska alltid vara i fokus och centrum och deras behov ska alltid gå först enligt de flesta på familjeliv. Jag anser att vuxnas känslor också är viktiga att ta hänsyn till. Mår inte de vuxna bra så mår inte heller barnen bra i längden. Vi vuxna är också värdefulla individer, sårbara och känsliga. Det måste vi få vara.
Men jag tar fullt ansvar för mina barn, det var så vi kom överens när vi flyttade ihop. Han ville inte bli deras nya pappa. Bara en vän. Så jag har kört allt med väckning, påklädning, frukost, köra till dagis, hämta, städa deras rum, deras tvätt, deras konflikter, tandborstning, närhet, omsorg, ta ALLA nätter då något barn alltid vaknar varje natt, ja ALLT! Medans han inte har varit delaktig. Jag ansåg att mina barn är mitt ansvar och ska inte belasta honom och han tyckte det var en bra deal. Självklart har han ryckt in och täckt upp för mig några gånger. Men nu ser jag plötsligt att han engagerar sig mer i mina barn och jag förstår att det beror på att han plötsligt inser att han vill att jag ska göra detsamma för hans barn. Det känns konstigt när jag ser förändringen, svårt att förklara, bara är så.

Jag tror att ni behöver prata om det här. Ganska mycket och rätt snart.
Det är två stora förändringar på mycket kort tid.
Dels ska ni bli föräldrar ihop till en liten bebis och dels har ni hans barn sedan tidigare att välkomna i familjen.

Hade ni tänkt er att du skulle fortsätta ta 100% av dina barn och 50% av bebisen när den kommer? Att du skulle ha 2,5 barn att ta hand om och din sambo 0,5? Eller hur hade ni tänkt? Ursäkta om frågan är dum :) men i vår familj där båda har barn sedan tidigare har det varit självklart att vi ska engagera oss i varandras barn så därför undrar jag.

I så fall kanske ni behöver "omförhandla" dealen nu då? För det kan ju inte vara meningen att du ska ta hälften av jobbet med hans barn och han inte något med dina.

Det enklaste vore nog om ni bestämde er att i och med denna förändring dela lika på allt jobb med barnen. Med alla barn. Nu har ni ju några månader tills bebis kommer och kanske en period(?) tills hans barn kommer med att börja träna på bara dina barn. Att ni börjar med att dela upp jobbet och ansvaret ca 50-50 med dem och sedan bara lägger till de andra barnen när de "flyttar in".

Eller vad tycker din sambo? Vill han att ni ska fortsätta sköta era egna barn, enbart? Eller tycker han att du ska ta alla barnen?

Bättre att ni pratar om detta och hur ni ska lösa det bäst tillsammans än att ni går och funderar och antar på varsitt håll.

Ess

Äldre 21 Mar 18:18

#14

Anonym (orolig) skrev 2014-03-21 14:13:45 följande:

Växeldra de fyra barnen blir det ju. Vuxnas känslor är ju inte tillåtna och är ofta tabu. Det är lätt att bli kallad egoistisk och elak styvmamma. Barnen ska alltid vara i fokus och centrum och deras behov ska alltid gå först enligt de flesta på familjeliv. Jag anser att vuxnas känslor också är viktiga att ta hänsyn till. Mår inte de vuxna bra så mår inte heller barnen bra i längden. Vi vuxna är också värdefulla individer, sårbara och känsliga. Det måste vi få vara.
Men jag tar fullt ansvar för mina barn, det var så vi kom överens när vi flyttade ihop. Han ville inte bli deras nya pappa. Bara en vän. Så jag har kört allt med väckning, påklädning, frukost, köra till dagis, hämta, städa deras rum, deras tvätt, deras konflikter, tandborstning, närhet, omsorg, ta ALLA nätter då något barn alltid vaknar varje natt, ja ALLT! Medans han inte har varit delaktig. Jag ansåg att mina barn är mitt ansvar och ska inte belasta honom och han tyckte det var en bra deal. Självklart har han ryckt in och täckt upp för mig några gånger. Men nu ser jag plötsligt att han engagerar sig mer i mina barn och jag förstår att det beror på att han plötsligt inser att han vill att jag ska göra detsamma för hans barn. Det känns konstigt när jag ser förändringen, svårt att förklara, bara är så.

Jag tycker ni ska fortsätta köra uppdelat, att du fortsätter ta dina barn som vanligt och han får ta sitt och hälften av ert gemensamma.
För till syvende och sist så är det så att det barnet delar han med mamman och inte med dig. Så ev diskussioner om hur mycket ansvar han vill ta för det barnet, får han ta med henne och inte med dig.

Anonym (X)

Äldre 21 Mar 18:23

#15

Anonym (orolig) skrev 2014-03-21 14:13:45 följande:

Växeldra de fyra barnen blir det ju. Vuxnas känslor är ju inte tillåtna och är ofta tabu. Det är lätt att bli kallad egoistisk och elak styvmamma. Barnen ska alltid vara i fokus och centrum och deras behov ska alltid gå först enligt de flesta på familjeliv. Jag anser att vuxnas känslor också är viktiga att ta hänsyn till. Mår inte de vuxna bra så mår inte heller barnen bra i längden. Vi vuxna är också värdefulla individer, sårbara och känsliga. Det måste vi få vara.
Men jag tar fullt ansvar för mina barn, det var så vi kom överens när vi flyttade ihop. Han ville inte bli deras nya pappa. Bara en vän. Så jag har kört allt med väckning, påklädning, frukost, köra till dagis, hämta, städa deras rum, deras tvätt, deras konflikter, tandborstning, närhet, omsorg, ta ALLA nätter då något barn alltid vaknar varje natt, ja ALLT! Medans han inte har varit delaktig. Jag ansåg att mina barn är mitt ansvar och ska inte belasta honom och han tyckte det var en bra deal. Självklart har han ryckt in och täckt upp för mig några gånger. Men nu ser jag plötsligt att han engagerar sig mer i mina barn och jag förstår att det beror på att han plötsligt inser att han vill att jag ska göra detsamma för hans barn. Det känns konstigt när jag ser förändringen, svårt att förklara, bara är så.

Jag tycker att ni ska hålla fast vid dealen ni hade när det bara var dina barn.
Du tar hand om allt med dina.
han tar hand med allt med sin.

Annars kommer du fastna i en kvinnofälla och bli bitter och utbränd.

Det framgår ju av tråden att du inte vill ta hand om hans barn också, stå fast vid det då.

Snigeln

Äldre 21 Mar 20:26

#16

Oj, du behöver ett rejält snack med din sambo! Jag rekommenderar familjerådgivning för det där kan bli en riktigt infekterad situation.

Anonym (Planera)

Äldre 21 Mar 20:32

#17

Vad ni måste göra nu redan innan barnet flyttat in på heltid är att planera allting noga. Vem ska hämta efter skolan, vem ska laga maten, vem ska städa? Ska ni dela upp allting som ska göras på hälften, eller kan din sambo ta ett större ansvar nu under din graviditet?

Som sagt, planera allting noga. Förhoppningsvis mår barnet bara bra av fasta rutiner. Kolla upp hemspråk eller liknande i skolan.

Akta dig så du inte blir utbränd igen. Verkar som om du varit med om mycket, och risken finns att du "går in i väggen" igen.

Anonym (Biggen)

Äldre 22 Mar 16:32

#18

Du har all rätt att vara chockad i detta läge. Känner du att det blir för mycket för dej så har du inga skyldigheter alls att ställa upp...klarar inte mamman sitt barn så kan hon få avlastning via kommunen. Det borde hon tänkt på för länge sen om hon nu är så...TRÖTT!

Anonym (Biggen)

Äldre 22 Mar 16:33

#19

Du har all rätt att vara chockad i detta läge. Känner du att det blir för mycket för dej så har du inga skyldigheter alls att ställa upp...klarar inte mamman sitt barn så kan hon få avlastning via kommunen. Det borde hon tänkt på för länge sen om hon nu är så...TRÖTT!

Ess

Äldre 22 Mar 22:37

#20

Anonym (Biggen) skrev 2014-03-22 16:33:15 följande:

Du har all rätt att vara chockad i detta läge. Känner du att det blir för mycket för dej så har du inga skyldigheter alls att ställa upp...klarar inte mamman sitt barn så kan hon få avlastning via kommunen. Det borde hon tänkt på för länge sen om hon nu är så...TRÖTT!

Pappan har ju också skyldighet att gå in om det brister hos mamman, som det gör nu.
Men däremot så får han själv räkna med att ta ansvar för sitt barn och inte försöka slänga över ansvaret på ts. Innan så funkade det bra för honom att ts skötte sina barn själv, nu gör han duktighets försök bara för att ts ska känna pressen att ta hand om hans barn också.

Hade jag varit ts så hade jag sagt bestämt nej till mannen, att han själv får sköta sitt barn eftersom hon redan har två barn och snart ett tredje. Klarar han inte ansvaret för sitt tidigare barn så får han kontakta mamman och sen får dom lösa det gemensamt, kanske med avlastning från kommunen för mamman.

Myling

Äldre 22 Mar 22:48

#21

Satsa du på dina barn och dina studier TS. Låt din sambo reda ut det med sitt barn. Det var ju det som var er deal, eller hur?

Du kan ju iofs hämta bonusen på fritids, visst. Din sambo ska ju vara föräldraledig mesta tiden så då kommer han ju hämta dina barn många fler gånger ändå?

Anonym (isa)

Äldre 23 Mar 16:32

#22

Ess skrev 2014-03-22 22:37:18 följande:

Pappan har ju också skyldighet att gå in om det brister hos mamman, som det gör nu.
Men däremot så får han själv räkna med att ta ansvar för sitt barn och inte försöka slänga över ansvaret på ts. Innan så funkade det bra för honom att ts skötte sina barn själv, nu gör han duktighets försök bara för att ts ska känna pressen att ta hand om hans barn också.

Hade jag varit ts så hade jag sagt bestämt nej till mannen, att han själv får sköta sitt barn eftersom hon redan har två barn och snart ett tredje. Klarar han inte ansvaret för sitt tidigare barn så får han kontakta mamman och sen får dom lösa det gemensamt, kanske med avlastning från kommunen för mamman.

Håller med..

Anonym (sjukt)

Äldre 7 Apr 14:29

#23

Tycker synd om dig att behöva få ett barn ofrivilligt lastat på dig. Att mammor kan bli TRÖTTA och inte orka ta hand om sina barn är bara det helt sjukt. Det är DÄR problemet ligger, hos lata biomammor som inte orkar med sina barn och inte hos dig.
Du kommer klara det toppen ts. Låt pappan ta hand som sitt barn och fokusera på dina egna.

Ess

Äldre 7 Apr 15:10

#24

Anonym (sjukt) skrev 2014-04-07 14:29:32 följande:

Tycker synd om dig att behöva få ett barn ofrivilligt lastat på dig. Att mammor kan bli TRÖTTA och inte orka ta hand om sina barn är bara det helt sjukt. Det är DÄR problemet ligger, hos lata biomammor som inte orkar med sina barn och inte hos dig.
Du kommer klara det toppen ts. Låt pappan ta hand som sitt barn och fokusera på dina egna.

Helt seriöst, tycker du verkligen att det är mamman som brister här?

Anledningen till att hon inte orkar vet vi inte. Men jag tycker att pappan är en skit som vill ändra reglerna nu, lagom till hans barn flyttar in. Jag tycker ts ska vägra gå med på det och fortsätta köra uppdelat enligt hans tidigare förslag, som dom kört enligt fram tills nu. För det är trots allt hans barn (som ligger på hans ansvar) som ska flytta in.
Vill han inte ansvara för sitt barn så får han ta upp det med mamman, och sen får dom ev vända sig till soc.

Stöd och råd i chock-besked

INNEHÅLL