selektiv mutism.

Ja, en dotter som bland annat har den diagnosen. Hon har dock också en del andra diagnoser (autism, ADHD, DCD och språkstörning)

hej, vad kul att du svarade.vet bara en med denna diagnos nämligen min pojke, Sonen har oxå adhd, har din dotter börjat skolan och i så fall hur går det, min pojk har svårigheter i skolan med talet, han läser inte för fröken och hon vet inte hur han kan med läsningen, han pratar bara när han vill. eller hur man säger, han rymmer ifrån skolan oxå. Har gjort det x antal gånger, nu har det gått så långt att han gråter inte när han gör illa sig ute, jag är ganska desperat vet ej vad jag ska ta mig till. Här hemma kan han prata med för han ganska okända personer, men inte på en affär eller liknade, Får dåligt med info från Bup om selektiv mutism, De enda är att inte pressa han att tala och de gör vi inte heller. Men det gör skolan, de mutar med allt men inget fungerar, vill så hjälpa honom att bli bättre.

Ni måste få stöd från någon! Vi har samma problem med skolan egentligen (dottern går i ettan nu), alltså med att läraren vill försöka "stimulera talet". Vi kör dock stenhårt på att pressa fram kunskapen om att det inte går. Vi har sedan flera år tillbaka kontakt med habiliteringen och där stöd av en logoped som har tidigare erfarenhet av just selektiv mutism. Det finns en hel del att tänka på, men man behöver stöd i detta! 

Dottern klarar sig hittills tack vare att hennes problematik i stort är så svår att hon har assistent på heltid. Hon är med klassen det hon klarar, men har också ett eget rum i skolan där hon har sina övriga lektioner. Läraren och rektorn tittar redan nu närmare på undantagsregeln, för att kunna ge henne en rättvis bedömning. Hon talar med assistenten, men inte mer än max något enstaka viskande ord med kamrater och andra vuxna - och då bara i "rätt miljö". Att tro att hon ska kunna sitta och diskutera med sina kompisar, är inte realistiskt. 

Tack vare att hon har assistent, så spelar de in många saker som de jobbar med på iPad och så spelas detta upp för läraren samt vid redovisningar för hela klassen. Då kan tjejen sitta med och få höra hur kompisarna berömmer henne, och liksom ändå få vara en del av klassen. Men hon skulle troligtvis få sån ångest att hon aldrig gick tillbaka till skolan om de pressade henne till att redovisa eller ens tala när hon inte är redo för det.

Hej, Jag är lärare på högstadiet och i en av mina 7or finns en pojke med diagnosen. Och allt fungerar mycket bra!

Till en början svarade han inte på tilltal, nu hälsar han glatt i korridoren och jag måste ibland påminna mig om hans handikapp. Vi lärare har låtit honom vara och inte pressat honom på något vis och jag tror att det är nyckeln till att han numer i stort sett pratar med alla.

De enda anpassningarna vi har gjort för honom i skolan är att han ska slippa muntliga prov och läxförhör. Familjen har också varit noga med att elever ska veta om hans handikapp, vilket jag tror är mycket bra så kompisarna förstår hans tystnad.

Lycka till med din pojke!

Hade jag haft en "gilla-knapp" här hade jag tryckt... 

Tack för era svar, söker för fullt på nätet efter info, men hittar inte den jag är ute efter, erfarenheter som kan hjälpa oss, vårat bup har dålig erfarenhet just av denna diagnos, skulle vara skönt att bolla tankar, hur göra med att han vägrar gå till skolan och varför han rymmer, att han inte söker tröst när han blir lessen.
Har ni några bra tips på länkar eller dyl med bra info skulle vara underbart,

Detta med han inte talar när han inte är hemma för oss är igentligen inget problem då vi är vana med detta, de är just i skolan han måste kunna det, känner mig desperat, vill hjälpa honom, inte ens i spelbutiken som han älskar att gå in i pratar han,

Ska ha möte på skolan, då han inget hjälp har därifrån, de enda är att de pressar han och de slår tillbaka bara,
när vi har pressat han att prata får han utbrott så de funkar ej,

Det faktum att han rymmer från skolan tyder ju på att hans situation är honom övermäktig - vilket inte är så konstigt om han inte kan förmedla sig där eller berätta om något som är tokigt. Selektiv mutism är ju en ångestdiagnos, så jag tycker ni ska kräva ett åtgärdsprogram (nytt eller uppdaterat?) där hans behov av stöd säkerställs. 

När det gäller tips kring diagnosen, så finns få bra sidor. Men generellt kan jag ge dig några tips i alla fall:
- pressa aldrig till tal! Tala till honom, ge möjlighet för honom att kommentera, men pressa aldrig. 
- undvik att "ställa honom mot väggen", så ge inte direkta frågor utan "gå runt". Tex, så skulle "fel" person inte kunna få ett ljud ur dottern om de ställde en fråga, men om de helt kravlöst sätter sig bredvid henne (hyfsat rätt person naturligtvis, i en van och trygg situation och miljö) och bara strökollar vad hon gör när hon spelar iPad tex, då är möjligheterna bättre. Man får inte komma för nära, måste vara uppmärksam på hennes reaktion, men försöka göra det "avspänt". Det kan hända att hon nappar på att visa vad hon gör, och kanske tom kommenterar med något ord.
- för att stimulera kommunikation så måste man kravanpassa, kraven får INTE vara för höga. Det är viktigt att tänka på sk "communication load", vilket handlar om att vissa saker har hög communication load - är svåra, och andra har låg communication load - är lätta(re). Hög communication load är tex sånt som handlar om att uttrycka sin egen åsikt, stå för den, blottlägga sig själv, visa vad man kan. Låg communication load är enklare saker, som tex att spela ett förutsägbart spel där man säger vissa korta intränade fraser eller ord, vågar säga "sitt nummer" när man räknar igenom barnen i klassen tex. Sånt som barnet redan kan helt och hållet, som "rabblas", så att träningen i sig bara är att våga yttra ljud. Allt som handlar om att "stå för det man gjort/blotta sig" är ofta svårt.
- jobba från en helt trygg situation. Vad jag tycker att ni ska göra först, är att hjälpa honom hitta en trygg person som han kan våga börja prata med i skolan. Utan det har han det naturligtvis jättejobbigt! Vår dotter skulle aldrig klara sig utan sin assistent - aldrig. När en person funkar, och det finns en trygg bas, så jobbar man ofta målmedvetet med att "utmana ångesten" i mycket små steg. Tex att prata med sin helt trygga person, samtidigt som dörren står lite på glänt och någon utanför KAN höra vad som sägs. Sen öppnas dörren lite mer. Sen berättar man att någon (den man sen vill jobba in kanske..?) finns utanför dörren och lyssnar, men är inte med. Sen kommer personen in i rummet, men är på tryggt avstånd och helst med ryggen till. Successivt närmar man sig, och barnet ska kunna prata hela tiden. Om talet försvinner har man gått för fort fram.

Det här brukar sällan "lösa sig av sig självt", utan att det finns kunskap och bra stöd. Man behöver betänka att det är just en ångestdiagnos, att det handlar om oerhört starka krafter och att man inte kan stressa utvecklingen. Alla tänkbara chanser att få leka, ha roligt och kunna vara avspänd är det man kanske mest av allt eftersträvar. Där är chansen störst att talet triggas.

Hmm.. ok det är nog mina grundtips. Att försöka "förmå" honom att prata, i en situation där han har ångest och inte kan, i uppgifter där han förväntas "prestera", är rena rama katastrofen. Han behöver stöd och anpassning. Kan han använda gester i de situationer där han inte har talet..?

Tack så mycket för ditt bra svar, han använder inte gester, skulle vara skönt om han gjorde det, de skulle göra det enklare för både han och oss, kan man träna och göra gester och då på vilket vis, kan man få barnen självmant att göra gester?

Casper har stunder i skolan han pratar på raster och på fria lextioner, men så fort det är krav på att pratar stänger han igen,

Då förstår jag att ni hamnar i en jobbig "mellansituation". Det gör vi också, fastän vi absolut inte borde... Ni borde verkligen få stöd, hjälp från någon som kommer och informerar skolan. Är det BUP ni har kontakt med utifrån hans problematik? De kan verkligen inte bara tycka att de har för dålig koll själva, då får de skaffa sig kollen så att killen kan få rätt stöd! Ligg på där, det är nog bästa förslaget.

Använder han inte gester alls? Eller är det så att han inte kan använda gester heller, när han inte kan prata..? Visst kan man leka med den ickeverbala kommunikationen, men har han "bara" autism och ADHD så bör han ha ett fungerande kroppsspråk i grunden..? Då handlar det nog om ångesten som gör honom handlingsförlamad, och då blir det nästan lite samma med det som med talet - svårt att pressa (även om det inte är riktigt lika laddat och svårt som att tala). Vår tjej kan knappt använda kroppsspråk alls när det låser sig, hon blir som paralyserad.

Casper har inte autism, min äldsta pojke har det, casper har bara adhd och selektiv mutism.

När vi är i en butik blir han mest stel som en pinne och tvärtyst går ej få kontakt med honom,  så få han att använda gester är en omjöjlighet ,

Ledsen... MUtism och ADHD skulle det stå - jag är lite för van att skriva autism och ADHD i kombination.. =D

Ja, då är det nog mutismen som är problemet, och då behöver han mer hjälp och framför allt förståelse.

Tror de med, ska ha möte med skolan snart får se om han får någon bra hjälp,