Hej igen!
Månaderna går men det känns fanemej ej lättare bara värre.I dag 11 månader sen lille Douglas fick sluta sitt jordeliv.
Har ej hittat ngn fin plats för hans urna.Den står på en hylla i vardagsrummet.Har tittat på stockholms hundkyrkogårdar,men kan ej bestämma mig.Samtidigt som det skulle vara bra att få ett avslut,vill jag någonstans ej släppa honom. Det är som jag plågar mig själv
Finns det ngn därute som upplever samma sak.
Douglas matte Annika
Ja, fy fan alltså. Kan inte prata om det.
Ja det går inte att beskriva vad jag saknar min Papillon.
Avlivade min 6-åriga springer spaniel i tisdags. Obeskrivlig sorg.
Tack alla fina för era svar. Varje månad den 25 känns extra jobbigt.Det var den 25/4 2013 min älskade hund Douglas fick komma till hundhimlen.Fortfarande känns det tungt och jag saknar honom och när det känns som värst känns det som man ska gå sönder Jag försöker bearbeta mina känslor men det känns lika ledsamt fortfarande.
Har en ny hund Sigge en bichon havanais på 2 år som vi tog som omplacering efter hans husse dött.Det är väl den enda meningen med Douglas död att en annan hund fick ett hem.
kram annika
Känner med dig, vet hur det känns!