Åt helvete med hela bonusfamiljelivet
Som rubriken lyder, precis så känns det just nu. Hade jag vetat vad jag gav mig in på hade jag aldrig satt mig i situationen, som en så kallad bonusmamma. Det är egentligen inte det att det är fel på barnet, det är hela grejen. Det förväntas att jag ska ställa upp och göra allt för barnet (14 år) men när det verkligen gäller så har jag ingen "rösträtt" alls. Att anpassa saker, semester, aktiviteter efter en annan familj är heller ingen hit. Sambon får dessutom skjutsa ungen hit och dit konstant eftersom mamman inte har körkort.
Hoppas det funkar bättre för er andra bonusmammor..
Och ett tips till er som är på väg in i en bonusfamilj, tänk efter och prata igenom allt med sambon innan. Hur mycket ansvar vill ni ta egentligen?