kolik och anknytning

Det beror väl på hur föräldrarna förmår hantera koliken. Om föräldrarna går in i väggen och låter barner ligga och skrika i sin ensamhet upprepade gånger så lär det ju påverka. Likaså lär det ju påverka föräldrarnas anknytning om de pga stress och sömnbrist börjar uppleva avsky och motstånd inför sitt barn.

Säger lite samma..

Min dotter hade kolik i 4 månader och det var ju otroligt jobbigt för oss alla. Men jag bar henne i famnen eller i sele, hon sov på min mage första 2 månaderna medan jag satt och sov i fåtöljen. Dom stunderna hon faktiskt sov och var lugn så kände man att man kunde knyta an faktiskt. Sen så länge hon fick ligga på någons bröst så kände hon nog också att hon kunde anknyta till oss. 
Sen finns det ju dom som inte orkar med och låter barnet skrika i sin säng i stunder och då kanske det dröjer lite..  
Dock så har ju inte bebisen kolik för alltid och anknytning kan lika gärna ske lite senare? :)

Jag är inte så påläst på området kring anknytning och det var ingen som man pratade om lika aktivt när jag fick min stora dotter för 7 år sedan. Både hon och nu lillan har kolik. Vi bär, vyssar och sitter och gungar med henne i famnen och ändå skriker hon hysteriskt(självklart eftersom det är kolik) och jag funderar på hur anknytningen påverkas av att man inte lyckas ta bort det onda, alltså anledningen till att de små liven skriker. Skriket är ju att de vill påkalla att ngt är fel (de har ont) och när man inte kan råds bot på det skadar inte det anknytningen? Bebisen vet ju inte att det inte finns så mkt mer att göra. Förstår ni mina funderingar?

Eller säger bvc att det inte är skadligt för anknytningen för att man ska orka med?

Ingen mer som är ordentligt påläst om anknytning som har några inputs?

Om barnets anknytning till föräldrarna påverkas vet jag inte, men det finns studier som visar att föräldrarna till kolikbarn blir mer lyhörda för barnets signaler och tar bättre hand om sina barn.

...och kanske är det just därför som så många barn har kolik. Att de skulle ha ont finns det ju egentligen inte några som helst belägg för.

Det finns också studier som menar att en faktor för att utveckla kolik är att föräldrarna inte är känslomässigt anknutna till barnet, och att det i sig skulle vara orsak till att barnet får kolik.

Jag kan inte förstå att det ska va så svårt att ta reda på den faktiska orsaken till kolik. Det finns många studier som säger så olika saker. Men, tror ni anknytningen skadas när en förälder inte lyckas ta bort det onda(om det nu är ont de har vilket jag tror)

Intressant!

Nej det tror jag inte.

Det borde ju vara lika illa som att neka en bebis mat när den är hungrig tex. Du lyckas inte uppfylla det behov de har(att ta bort det onda) och att inte ge en bebis mat när den signalerar hunger skadar väl ändå anknytningen?