missfall igen nu då.

Beklagar verkligen dina missfall! Finns inte så mycket att säga som tröstar egentligen men jag kan säga att jag vet vad du går igenom.

Hade ett MA i december som upptäcktes på VUL, blev ganska snabbt gravid igen men även det slutade i mf (spontan blödning). Det har känts väldigt mörkt många stunder men nu två månader efter senaste mf känns allt lättare. Jag tänker inte lika mycket på det som hänt och jag är glad för det mesta. Det är bara ibland som tanken slår mig att vi skulle få barn om några månader om allt gått vägen men det känns inte tungt längre. Tror jag accepterat det hela och blivit tillfreds med att det inte var meningen och att vår tid kommer.

Just nu har vi en välbehövlig paus i bebisverkstan, börjar nog försöka igen i sommar men det är dubbla känslor inför det. Jag vill såklart väldigt gärna få ett barn till och ge min barn ett syskon men samtidigt är jag så rädd för fler missfall och all den psykiska påfrestning som en graviditet kommer innebära.

Tänker precis som du i bland att det kanske är något fel och att vi inte kommer kunna få ett barn till. Samtidigt är jag så tacksam för det barn vi har och skulle vi inte kunna få ett till så känns det faktiskt ok, vi har ju i alla fall fått ett barn och det finns många som inte ens lyckas med det.

Att ha ett eller två missfall är ganska vanligt, däremot är det väldigt ovanligt med tre i rad. Jag tror det är så vi måste försöka tänka, att vi haft en väldig otur och att det kommer gå vägen nästa gång.

Stor kram till dig och lycka till!

*ge mitt barn ett syskon ska det stå, inte min barn. Man kan tro att det ska står mina men har bara ett barn. 

Hej och tack för att du delade med dig. På något konstigt vis är det ju skönt å veta och höra att andra går igenom samma eller liknande situationer än om det låter lite hemskt.

För några veckor sedan vi fick träffa på sambons systers nya bebis och då blev jag väldigt känslomässig hela den veckan och tänkte på att våran inte blev kvar. Tyckte jag precis hade kommit över det värsta känslorna sedan vårt MA.

Men var ju såklart glad för deras skull även lite extra då dom haft mycket missfall också och nu fått sitt andra barn och roligt för sambon med ett till syskonbarn.

Så då hade det gått över igen och då kom det här. Sambon försöker trösta och jag är en könslomässigt vrak. Men det finns ju ett ljus i tunneln, även om de blir mörkt för en stund.

Jag läste att man brukar börja kolla på om det finns något problem som ligger bakom då man fått tre missfall i rad. Men hoppas att så inte blir fallet. Urs.. sen var vi ute på stan å gjorde ärenden idag och tror jag hann se 3 gravidmagar. Inte min stil att vara missunnsam men det är trots allt lite salt i såren.

Det brukar hjälpa att höra från andra i samma situation, att känna att man inte är ensam.

Jag tror känslorna kommer dyka upp lite då och då även om man tror att man  kommit över det, det kommer säkert vara så ända tills man får sin efterlängtade bebis. Det finns hela tiden saker som påminner en och jag tror man bara ska låta känslorna komma och gråta och vara ledsen om man känner att det behövs. 

Det kommer över mig också ibland även om jag inte tänker på det så ofta längre, senast när jag skulle fylla i semesterlappen till dagis och jag inte fick fylla i ledigt hela sommaren. Tanken var att första barnet skulle få vara hemma med mig och bebis hela sommaren men nu blir det inte så och det känns surt. Mest för det barn jag har faktiskt, får lite dåligt samvete att det blir så många veckor på dagis när alla andra får vara lediga. Sen har jag en nära vän som ska ha barn precis samtidigt som vi skulle ha fått om allt gått bra första gången och när den bebisen kommer gissar jag att känslorna också kommer tillbaka.

Att känna sig missunnsam ibland är nog helt naturligt och inget man ska känna sig skyldig för. Man längtar ju och vill ha det andra har och det känns såklart orättvist att det rycktes ifrån en.

Jaa det gör nog det, men man vill nog tänka så fort som möjligt att man är över det. men det påminns ju hela tiden.

Så småningom blir det väl ens tur att få behålla en bebis i nio månader, försöker tänka positivt. Sedan har jag ju världens bästa Sambo och barn redan, så dom håller en ovanför ytan dessa gånger.

Har också en vän som ska få barn en vecka innan vi skulle fått vårat som blev MA i december. Det är dock ingen nära vän så jag kommer inte att hälsa på dem. Men har skrivit grattis till graviditeten då dom berättade för folk där i februari.

Det är ju iallafall ett lovande tecken att man faktiskt kan bli gravid, då går det nog vägen nästa gång. tredje gången gillt :) Det känns lite bättre idag redan, förvånansvärt nog.

Det är på sätt och vis tur att kroppen hann uppfatta det själv denna gång, så man slapp gå igenom alla vul och blodprover som sist. jul ledigheten blev rätt förstörd med allt spring till gyn och bb avdelningen och allt kring det. hade varit jobbigt om det blev likadant nu till påskledigheten.

Nej nu tänker jag att nästa gång så blir det bra. positivt tänkande! ;)