autistisk syndrom

Är dom på förskola på dagarna?

Kan ingen vän eller släkting komma o hjälpa dig dessa dagar?

Man klarar saker för att man måste - inte för att man vill.

Frågan är måste du vara ensam den här tiden? Är det nödvändigt?

Är det välavlönat jobb din man ska iväg på kanske ni kan anställa en student några timmar per dag eller au pair.

Har ni släkt som kan hjälpa till? Avlastning via hab?

Kan din man säga nej, säga upp sig eller byta med någon kollega eller vara föräldraledig/tjänstledig vad som helst??

Om du verkligen måste vara ensam så är det ju så - men om det finns NÅGOT alternativ så välj det.

Jag har haft hand om mina tre små med autism några gånger under liknande (antar jag) förutsättningar. De är nu 7,5 år, snart 6 år och snart 4 år - det var lite körigt när de var mindre... Helt ensam med två var jag några gånger när de var mindre, typ 3 och 1 och de ännu inte fått sina diagnoser. Men vi har ofta anpassat så gott vi har kunnat; maken har åkt så sent som han kunnat, försökt komma hem så tidigt som möjligt (ibland i alla fall..). Min egen mamma har kunnat ställa upp rätt ofta, under ganska stor del av tiden. Andra gånger har jag kanske haft någon avlösare i alla fall del av någon dag. Det är inte lätt att orka, det ska gudarna veta, men enstaka tillfällen överlever man. För mig satt den största svårigheten i att maken då inte alls förstod hur det var för mig här hemma... Inte förrän nu har vi egentligen landat där vi har helt liknande uppfattning om arbetet med barnen, och förståelse för den andres upplevelse när man är ensam hemma. Det är helt annorlunda nu, dessutom är barnen nu äldre och det funkar bättre på alla vis. 

Håll ut.. ;)

Har två barn, en ganska utåtagerande fyraåring med autism och en antagligen neutrotypisk men aktiv tvååring. Åker han bort i två dagar som i två arbetsdagar och en natt emellan, eller som i två hela nätter borta? 

En kväll/natt/morgon går, med en surfplatta i näven på vardera barnet, förberedelse (lättlagad/snabb/färdig middag, inget hushållsarbete som behöver göras m.m.) och änglalikt tålamod samt gott om tid på morgonen, och att båda barnen går på förskola. 

Två nätter, då skulle jag nog försöka se till att få avlastning, så att det finns två vuxna hemma. Det skulle kanske gå, men det  vore nog extremt icke-roligt, både för föräldern och för barnen. 

Båda barnen går på förskolan som det är bara i kväll och imorgon på morgonen jag e själv med dom. 
Nu hoppas jag bara på att dom är snälla resten av knällen. så får jag villa i helgen när stora är på kortis. 
synd nog har vi inga släktingar som bor i samma stad som oss. men får försöka att vara glad över att det bara är en kort tid som jag behöver vara själv med dom.