Jag tror jag blivit galen

För ett tag sedan fick jag missfall, kroppen stötte inte ut så det fick bli medecinsk abort som även den misslyckades och till slut kirurgisk. Detta var min femte graviditet och mitt andra missfall. Mitt förra missfall gick till på liknande sätt, kroppen klarade inte att stötta ut allt så det fick bli kirurgiskt ingrepp. Jag känner mig så tom. Så ledsen, men jag kan inte gråta. Jag kan prata lite i förbigående om det, men stänger av så fort det blir för smärtsamt. Hela tiden är det som en röst i huvudet som skriker: stäng av!, om jag tänker på det och det börjar göra för ont. Jag har mardrömmar varje natt, flera gånger per dag kommer det intensiva smärtor i bröstet. Ångest...jag vet. Vissa stunder inbillar jag mig att jag fortfarande är gravid. Jag inbillar mig det och tror på det. Jag känner sparkar. Även fast det lilla förnuft i mig som finns kvar säger att det antagligen är inbillning eller tarmarma. Det känns som om jag går omkring i en dimma. Jag känner inte igen mig själv allls. Min man säger att jag måste prata med någon, om inte med honom så med en psykolog/kurator, men jag vill inte. Vill inte känna, vill inte höra att det kommer kännas enklare. Vill ingenting längre. Vill ingenting och vet ingenting, minsta fråga ger mig panik! Jag vet inte, jag vet inte vad jag vill. Jag vet ingenting längre. Jag fungerar på ren rutin, gör det jag måste sen inget mer. Vad ska jag ta mig till? Finns det någon där ute som varit med om liknande? Som vandrat igenom denna mörka plats och faktiskt kommit ut på andra sidan?