Erfarenheter av abort?

Hej TS

Jag tycker att du resonerar väldigt moget och bra över detta, och jag tycker att du/ni har kommit fram till rätt beslut. Det är inte ett lätt beslut, jag vet. Själv gjorde jag 2 aborter när jag var 15 och 16 år gammal, båda gångerna kirurgisk. Detta var jobbigt, då och nu för att vara ärlig (även fast det har gått 10 år), men hur jobbigt och dåligt man än kan må över detta vet jag att det var det enda rätta! Det fanns inget annat alternativ för mig då, och jag skulle inte ha det livet jag har nu ifall jag och min dåvarande pojkvän hade behållit de barnen. 

En sak som en barnmorska sa till mig, som jag har burit med mig hela livet är: oavsett om du bearbetar detta nu eller sen så kommer du göra det. Det kan ta en dag, ett år eller 10 år innan man faktiskt går igenom och bearbetar den känslomässiga biten i att göra en abort. så var beredd och låt det komma, men låt det även gå. Stanna inte kvar i känslan bara för att man mår dåligt, utan acceptera den för vad den är och släpp den sedan fri. 

Och som många redan har påpekat så ska ni anmäla henne! Sådär får man absolut inte bete sig!! 
Hoppas att mina ord hjälper i denna jobbiga situation, men kom ihåg att ni gör det som är rätt för er :) 

Lycka till, det kommer att gå jättebra

Tack alla för ert stöd! Det betyder jättemycket för mig!! Ni har fått mig att gå från att må jättedåligt över beslutet till att känna mig som en bra människa. Jag är inte redo att skaffa barn just nu och jag har inte ekonomi för det heller. Är väldigt glad över att det finns medel som avslutar graviditeten. Det hade inte varit rätt för barnet att växa upp i en familj med dålig ekonomi. Jag är även så ung och vill inte riskera att skaffa barn som inte får växa upp med båda föräldrarna eftersom vi är så pass unga. 

Tack alla!  Jag hör av mig om hur det gått senare. 

Om ni har fler erfarenheter eller tips om abortmetoderna så får ni gärna dela med er om det!

Jag är endast 14 år och i höstats var jag tvungen att gå igenom en abort. Eftersom att jag och min pojkvän (vi är fortfarande ihop) är väldigt unga hade vi inte så stort val.

Jag ringde och bokade en tid och fick komma dit redan samma vecka, jag och en kompis sjukanmälde oss från skolan för jag ville absolut inte berätta för min mamma. Då jag kom dit fick jag prata med en väldigt trevlig kvinna och sen gjorde dom ett ultraljud, jag var i vecka 9. Dom frågade om jag ville se bebisen och det ville jag, jag blev helt varm i kroppen! Det var helt underbart att se en människa som jag och min pojkvän skapat! Efter ultraljudet berättade hon att eftersom jag är så ung (till och med under 15) så måste jag berätta för någon av mina föräldrar..
Då jag kom hem berättade jag, jag var så rädd att jag nästan dog. Såklart blev min mamma sur men det gick över ganska fort och hon fanns där för oss och stöttade oss vilket beslut vi än skulle ta men vi hade redan bestämt oss för att göra en abort.

Nu kom det till dagen jag skulle få min först tablett, det var väldigt jobbigt då ja skulle ta den. Direkt vi kom ut frågade jag mamma om det var försent att ändra sig och hon sa ja. Min mamma jobbar på sjukhuset och skulle jobba direkt efter så jag fick gå hem. Direkt jag kom utomhus ringde jag min pojkvän och började gråta, han tröstade mig och sa att de kommer gå bra och att vi kommer klara det tillsammans. Efter ett tag blev det bättre och jag mådde lite bättre.

Efter 2 dagar fick jag åka tillbaka och nu var det dags för själva aborten. Jag hade valt medicinsk abort för att många säger att den är mindre farlig än kirurgisk.Jag fick ett eget patientrum, väldigt mysigt och med en egen toalett. Direkt jag kom började vi processen, jag fick föra upp några tabletter i slidan och efter 10 minuter tänkte jag "gör det inte ondare än så här?" men det var bara början. Jag är väldigt känslig för smärta så jag fick extremt ont, jag kunde varken stå, sitta eller ligga, jag skrek och hade skit ont. Efter ett tag fick jag massivs med olika värktabletter men ingenting hjälpte! Tillslut kom dom och gav mig morfin i benet och det blev snabbt mycket bättre. Då jag gick på toa hade dom satt en silvrig balja i toan så att dom skulle kunna se vad som kom ut då jag gick på toa. Efter några timmar blev jag väldigt kissnödig och gick på toa, då kom det ut en blodig klump. Dom tog in den och kollade vad det var, det var livmodern. Fostret brukar komma innan livmodern så dom trodde att fostret kommit ut och att vi missade det. Jag fick åka hem och jag var helt ensam hemma, då började jag få tillbaka smärtan. Den blev som på sjukhuset innan jag fick morfin och jag visste inte vad jag skulle göra, jag kunde inte stå upp denna gången för jag blev yr och det kändes som att jag skulle svimma när som helst. Jag pratade med min pojkvän och han försökte lugna mig lite. Jag hade väldigt ont hela den dagen men lyckades tillslut somna.
Då jag vaknade var det dags för skola. Jag gjorde mig i ordning och gick på toa. Då kom det en blodig klump igen. Först då kom fostret ut. Jag blödde ganska länge efter men smärtan slutade ganska fort.

Ett tips! Om du gör medicinsk abort, stanna på sjukhuset tills både livmodern och fostret kommer ut, dom kan komma ut i fel ordning som för mig!
Jag mådde väldigt dåligt innan aborten, värst under den och ganska dåligt efter den. Min pojkvän mådde mest dåligt under den delvis för all smärta jag fick ta.
Nu mår jag super bra och det gick över ganska fort. Jag fattade fort att jag hade tagit rätt beslut även om jag inte trodde det innan. 

Jag hoppas det går bra för dig och det viktigaste är att det finns någon som stöttar dig, som intalar dig att det kommer bli bättre. Utan min mamma och pojkvän hade jag brutit ihop! 

Kram :)

Jag är snart 19 och gjorde en medicinsk abort igår. 

Första tabletten fick jag ta i onsdags, det märktes knappt förutom molvärk (men den hade jag ändå stått ut med i några veckor redan i och med graviditeten). På torsdagkväll började jag blöda lite, ingen smärta och det var inte så mycket förutom att jag tyckte det var väldigt obehagligt när det kom klumpar. Sen igår valde jag att vara kvar på sjukhuset istället för att göra aborten hemma då det kändes tryggare. Jag har i vanliga fall en väldigt svår mensvärk så det hade jag räknat med. Och som ondast gjorde det när man hade stoppat upp de vaginalatabletterna och väntade på att blödningen skulle komma igång ordentligt, och precis som sjuksköterskorna sa (som var väldigt omtänksamma) så gick smärtan över när allt hade börjat komma igång. Dom säger att man brukar få ligga 4-6 timmar, jag fick ligga där i 9 timmar, mest för att vara säker på att inget skulle gå fel. 

Jag var väldigt splittrad innan aborten och ville helst ha en kirurgisk, men det kändes inte rätt att vänta längre bara för att jag skulle få det bekvämare och ett ingrepp är alltid ett ingrepp. Så jag måste säga att medicinsk var inte alls så hemsk som jag trodde att det skulle vara förutom att jag tyckte det var obehagligt när klumparna kom, men det tror jag är ganska normalt! 

jag är nyss fyllda 23 år och gjorde en medicinsk abort så sent som idag faktiskt. jag är inte hundra på vilken vecka jag var i (då doktorn inte kunde fastställa med 100% vid undersökning och jag kan inte hur man räknar riktigt haha) men runt vecka 8. anledningen till att jag valde medicinsk framför kirurgisk var dels för att man kunde få ärr i livmodern om dom var lite oförsiktiga och jag misstänker redan att jag har svårt att bli gravid så jag ville inte försämra chanserna i framtiden och dels för att det var längre väntetid på kirurgisk.

till skillnad från de flesta här på familjeliv som verkar vara starkt mot medicinska aborter så har jag haft en helt okej upplevelse ändå! jag började med att åka till sjukhuset i söndags där jag fick den första tabletten som liksom avbryter själva graviditeten. det var i sig väldigt odramatiskt men jag mådde väldigt illa efteråt. typ nu spyr jag vilken sekund som helst illa. jag vet inte om det berodde på tabletten i sig eller nått annat så jag mått väldigt illa i perioder under hela min graviditet, vissa dagar jag kunnat gjort precis som vanligt och andra dagar har jag bara fått i mig lite yoghurt och mått pyton i allmänhet. illamåendet hade gått över till måndag dock. inga blödningar eller värk efter första tabletten.

idag, tisdag, åkte jag åter till sjukhuset på morgonen och jag fick fyra cytotec att föra i i slidan samt tre värktabletter, som jag tog i samma veva. vi väntade i ungerfär tre timmar men inget hände så då kom sköterskan tillbaka och ville ge mig två till cytotec fast denna gång i munnen. jag frågade om det verkligen var nödvändigt eftersom jag kände mig väldigt skeptisk mot medlet (tack familjeliv!) och hon sa typ bara att det ingick i deras behandlingsplan men hon kunde inte tvinga mig. när hon gått så tog jag dom iallafall fast jag egentligen inte behövt det för typ en 15-30 minuter senare så fick jag lite ont i magen och sen började blödningen. jag och min kompis gick runt lite på sjukhuset efter uppmaning av sköterskan och sen satt vi mest på rummet. just i början gjorde det ganska ont, kanske en 7:a på en skala 1-10, men det var väldigt snabbt övergående och sen höll det sig runt en 4-5 hela dagen. det kom klumpar och blod och smärta kom i vågor men överlag så kändes det helt okej. vi pratade och skrattade och hade det bra.

framåt tre på eftermiddagen kom hon tillbaka och frågade hur det gick och sen tyckte hon att vi kunde gå hem om vi ville. hon kommenterade att jag nog var ganska smärttålig då jag inte bett om mer mot värken men jag tyckte liksom inte att det gjorde så ont ändå. det värsta tycker jag själv är illamående och det gick över på morgonen. 

nu, på kvällen, blöder jag ännu och det kommer lite klumpar än, samt att jag fick lite ont när jag gick runt i affärer med mamma och min kompis men annars så känns det helt okej. 

nu vet jag inte om det är så att min upplevelse var överlag positiv för att jag tar smärta väldigt bra, men just som med många andra saker så skulle jag tippa på att reaktionen på cytotec är väldigt individuell och visst är det bra att hålla skräckhistorierna i baktanke när man väljer, men samtidigt känns det som att om man går dit med dålig inställning och är rädd så kanske man undermedvetet gör det värre för sig själv? jag gick dit och kände mig lugn och trygg, och hade inga större förväntningar om varken det ena och det andra och som man kan läsa här så tycker jag det gick bra! 

det här vart lite långt men äsch :p

Jag gjorde min medicinska abort igår. 
Jag var i vecka 7+5. Jag kom dit i förrgår och tog en tablett som stannade upp graviditeten. Fick ut gult slem (slemproppen) i torsdags. I går fredags åkte jag tillbaka och förde upp fyra tabletter så långt upp som möjligt i slidan. Efter 40 minuter började jag känna värkar. Gick på toaletten två gånger. Svimmade nästan ena gången så öppnade dörren o ropade på min pojkvän och la mig sedan på golvet. Alla andra tre svimmade på toaletten och fick åka in på en säng så det är bra om man lägger sig med benen högt när man börja känna sig yr! 

Gick tillbaka till sängen. Väldigt förbannad för hade bett om kirurgisk abort men blev nekad för jag var så tidig. Jag hade fruktansvärt ont. När jag satte mig i sängen låg jag o snurrade runt o trodde jag skulle dö. Kände att jag behövde gå på toaletten o tog med min kille. När jag satte mig ner gick vattnet och smärtan försvann. Det kom ut två blodklumpar som satt ihop (som ett plommon och russin) då trodde jag att allt var över. 

Jag gick ner o fikade i cafeterian och tog en promenad utomhus med min pojkvän för hade fått en morfintablett. Då blev jag lite hög. Jag sa till om en morfintablett när jag fick som mensvärk. För jag tänkte att det skulle ta ett tag för den att värka. 

Sedan gick vi in till KK och fick mer fika där. Jag kände sen hur något åkte ner så tog med mig min pojkvän till toaletten. Det var två stora klumpar. En som var röd/gul och grusaktig (tydligen moderkakan) sedan en blodklump. Dessa klumpar var båda ca 10 cm i diameter. Trodde hela livmodern kom ut! Tittade igenom hela men såg inte embryot/fostret som  skulle vara 7-13 mm långt. Det hade känns bra för mig att få se det så hade jag varit säker på att även embryot kommit ut. Nu blöder jag som en vanlig mens. Har inte alls ont men tar 2 iprem och 2 alvedon i förebyggande syfte. 

Om man bortser från dom 10 minuter innan vattnet gick så var allt smärtfritt. Nu är jag glad att jag tog medicinsk abort för jag har oroat mig så mycket innan. Be om smärtstillande direkt när du känner av lite smärta så hinner tabletten värka, och ha gärna med dig någon in på toaletten. 

Jag har mått så dåligt inför detta innan men nu känner jag som en lättnad. Jag är lite ledsen att jag inte fick se embryot men jag hoppas att det följde med ut! Jag kände även som värkar och tryckte på då, det var då vattnet kom. Ha med hörlurar/en bok eller något till mottagningen. För mig tog det inte ens två timmar för allt att komma ut, endast 10 minuter med smärta. Jag ska på kontroll i maj. Jag hoppas att allt har gått bra till dess!

Lycka till alla ni som ska göra/har gjort abort! Läs inte alla skräckhistorier! Kram! 

Hej!
Medicinsk abort rekommenderar jag + att göra det på sjukhus.
Jag hade fruktansvärt ont och kräktes upp de smärtstillande tabletterna så tillslut fick jag smärtstillande i rumpan och däckade i ca 1h. Hade inte velat göra det hemma med en kompis som inte vet vad som sker eller vad som ska ske