Skall jag förlåta mina föräldrar?

Hej,

Jag känner att jag behöver råd i denna fråga då jag börjat fundera om jag gör rätt i denna situation.

Jag kan börja med att berätta vad som hänt:

På julafton kom min halvbror (min pappas son) och hans sambo och firade med hela familjen. Han hade då med sig ett testamente som han bad mig och min lillebror att skriva på. Han visade inte testamentet för min pappa som var hemma då, min mamma jobbade.

Sedan dagen efter ringer min mamma upp mig och börjar fråga vad det är för papper vi har skrivit på. Jag förklarar då lugnt och sansat att det bara var ett vanligt testamente. Hon vill i alla fall inte tro på mig och börjar anklaga min bror för att han försöker få mig och min lillebror att avsäga oss vårt arv till honom. Vi börjar i alla fall att bråka för jag förstår inte hur hon kan anklaga min storebror för något så elakt, han har även bott med henne sen han var 11 år vilket betyder att hon uppfostrat honom då han aldrig hade någon kontakt med sin biologiska mamma efter min pappa separerade från henne.

Sedan börjar hon smsa sjuka saker om att jag trampar på henne och är elak mot henne hela tiden, inte älskar henne och att jag varit så elak mot henne så hon inte vill leva längre. Jag besvarar smsen med att säga att om hon vill prata så får hon ringa upp mig och prata som en vuxen människa och inte skriva sådana omogna saker. Efter det så blir allt värre och vi pratar inte på 2 månader. Min lillebror ringer sedan och berättar att hon går runt varje dag och säger till honom och min pappa att hon inte vill leva längre för att alla är elaka mot henne. 

Anledningen till varför jag blev så arg denna gång är för att jag väntar mitt första barn och har under hela graviditeten haft komplikation efter komplikation och tycker det är extremt dåligt av henne att inte finns där för mig under den tiden.

Jag har nu börjat prata lite med min mamma efter 3 månader av total tystnad och då var det jag som tog första kontakten vilket även det irriterar mig då jag inte anser att jag gjort något fel. Hon anser fortfarande inte att hon gjorde något fel mot varken mig eller min bror och hon anser att det var jag som startade bråket. 

Jag känner mig bara så arg och frustrerad fortfarande för jag förstår inte hur man som mamma kan misstro sitt barn (min bror) och att hon sedan inte pratar med mig på 3 månader för något så idiotiskt. Jag har också börjat tänka på så många andra saker som hänt genom åren och det är som en damm bara rasat in och allt från för sköljs över mig. Mina föräldrar blir t ex alltid arg på mig när jag åker och hälsar på min storebror istället för att vara med dem och det är inte första gången de pratar illa eller anklagar honom för saker.

Jag känner att jag inte vill ha någon relation med personer som beter sig på detta sätt men har på sista tiden börjat fundera på om jag överreagerar eller är för hård då andra runt omkring mig tycker jag borde förlåta och gå vidare.

Jag känner också att jag inte vill ha mitt barn i närheten av en person som hotar med att ta livet av sig bara för hon inte får som hon vill eller man inte håller med henne.

Vad tycker ni någon annan som har erfarenhet av liknande situationer med sina föräldrar?