• Anonym (Drey)

    Kommer jag orka, vad har jag för val?

    Min kille hade två barn när vi träffades som han träffade vh, och har så alltid varit sedan han och exet separerade. Exet bor på en annan ort. Jag hade ett barn sedan tidigare på heltid. Jag och min kille fick två gemensamma barn tätt när mitt barn sedan tidigare var knappt 4 år fyllda. Jag kände att det 3:e barnet blev lite för mycket. Jag är ständigt stressad, trött och känner mig otillräcklig för mina barn. Men jag kämpar på. Jag får nästan ta allt ansvar för barnen. Min kille gör inte det och tänker inte ändra sig. Det krutet han eventuellt lägger, lägger han på barnen som kommer vh. Vh kommer min mans barn och även då får jag ta det mesta. Samtidigt kan jag känna att de barnen inte får rätt uppfattning om hur det är hos oss. Ingen av de andra barnen kommer undan utan konsekvenser eller skäll av min kille och ingen av dem får den tiden eller engagemanget.

    Nu kom chocken. Min mans äldsta vill efter 8 år flytta till oss på heltid. Dvs jag skulle få ett barn till helt plötsligt på heltid med allt ansvar vad det innebär med köra och hämta från träningar, läxhjälp, tvätt osv. Kanske blir det bra, men jag får panik! Jag orkar knappt som det är nu.

    Om förslaget kommer att min kille skall ta ansvar för hans stora barn främst, de blir väl konstigt? Att ta ansvar för ett av sina barn men inte de andra som är hans? Att köra ett barn till träningar men ingen av de andra barnen?

    Jag målar fan på väggen och är rädd att jag inte skall orka, att jag/vi skall få det jobbigare än vad vi har det, att jag skall bli ledsen för att jag känner mig ensam antingen med ytterligare ett barn eller ensam med mina barn medan han endast ägnar sig åt sitt stora barn, att det kan bli så jobbigt att det kanske leder till att vi får separera.

    Vad kan man göra? Vad kan jag göra? Kan man säga nej? Skall man pröva och vad händer om det inte fungerar? Skall man riskera ett redan tufft förhållande och som kanske leder till splittring? Vad händer om hans andra barn också vill flytta till oss? Då har jag helt plötsligt 5!!!! Barn att ta hand om. Givetvis är jag glad att de trivs hos oss -men! Det är stor skillnad på att ha haft 2 barn vh till att ha 2 barn på heltid.

  • Svar på tråden Kommer jag orka, vad har jag för val?
  • slutatsnusa

    gå till en familjeterapeut och få hjälp med arbtesfördelningen i och utanför hemmet
    för stora OCH små
    ha det som krav om hans barn sen tidigare ska flytta hem till er

  • Anonym (Låt bli)

    Så länge du gör det kommer det vara värt bråket för honom. Han vinner ju. Han surar, säger emot och sen slipper han hjälpa till. Som en bortskämd unge. Bara låt bli! Låt skiten förfalla. Det blir mackor till middag varannan dag (hans tur att laga mat), hans tvätt är skitig, skit i att städa och låt honom fatta vad du gör där hemma. Vägra gå upp varannan natt. Lär dig säga nej.

  • Flaskpostaren

    Vad du har för val?

    Peka här:


  • Myling

    Så här gör du: Ta alla hans pengar, för över till ett eget sparkonto, och sen när du har lagom mycket där skaffar du ett eget mysigt ställe. Pengarna kan du betrakta som lön. (Vad skulle du egentligen tjäna om du fick en anständig inkomst för allt ditt extra arbete?)

  • Anonym (Drey)

    Mitt äldsta barns pappa är inte speciellt delaktig. Även om jag vet att det inte hade gått att fortsätta leva ihop med hens pappa så ser jag ju hur mitt barn saknar sin pappa och så många ggr hen varit ledsen. Det känns i mamma-hjärtat och då gör jag allt jag kan för att mina minsta barn skall slippa uppleva samma. Väger för och nackdelar men det finns ju en punkt när enough is enough. Jag gör mycket för mina barn men inser att det får inte passera den punkt att jag blir olycklig och totalt överkörd. Att ha en olycklig mamma är ju inte bra för barnen heller. Det är tufft men jg är rädd att det kommer bli tuffare och jag vet inte om jag klarar det. I dagens läge antar jag att jag får bo kvar med barnen. Men flyttar min mans stora barn hem till oss och jag bestämmer mig för att jag vill separera - då kan väl han helt plötsligt hävda att han skall bo kvar och jag och mina barn får flytta? Tvivlar iof om hans stora skulle vilja bo kvar med honom om han är ensam då han inte är speciellt omhändertagande.....

  • Anonym (acc)
    Anonym (Låt bli) skrev 2014-04-10 10:12:09 följande:
    Så länge du gör det kommer det vara värt bråket för honom. Han vinner ju. Han surar, säger emot och sen slipper han hjälpa till. Som en bortskämd unge. Bara låt bli! Låt skiten förfalla. Det blir mackor till middag varannan dag (hans tur att laga mat), hans tvätt är skitig, skit i att städa och låt honom fatta vad du gör där hemma. Vägra gå upp varannan natt. Lär dig säga nej.

    TS, din kille utnyttjar dig och han gör det för att han kan! Sätt stopp för det!

    Gör upp en arbetsfördelning med lika mycket hemarbete på er båda och gör inte hans del!
    Gå inte upp varannan natt!
    Om han är rädd om sin nattsömn så kanske han kan förhandla till sig att få sova ifred på nätterna mot att han gör all tvätten eller lagar all maten?
  • Alisa
    slutatsnusa skrev 2014-04-10 10:06:01 följande:
    gå till en familjeterapeut och få hjälp med arbtesfördelningen i och utanför hemmet
    för stora OCH små
    ha det som krav om hans barn sen tidigare ska flytta hem till er
    Håller helt med ovanstående.
    Om din man ska fatta och det inte hjälp hittills så sök hjälp utifrån. 
  • Anonym (Drey)

    Det är ju det, att jag älskar mina barn och vill inte att de far illa pga oss vuxna. Jag har testat att väcka min kulle på natten men då blir han bara arg och vägrar gå upp. Jag har testat att ligga kvar men det är precis som han inte bryr sig. Jag känner att jag inte klarar av att ligga kvar och bara höra hur mina barn börjar gråta mer och mer och är rädda efter att ha drömt en mardröm eller låta de ligga kvar i en nerkissade säng.

    Jag har nu försökt prata med min kille om att det är stora skillanad på att ha barn vh verses heltid. Jag känner att vi inte riktigt löser det nu och att jag ensam får nästan ta allt ansvar för barnen. Jag förstår att han tycker det är roligt om hans barn flyttar hit på heltid samtidigt som han inte kan lägga allt ansvar på mig. Det är möjligt att det ser annorlunda ut om något år, men som det ser ut nu så säger jag nej. Och lyssnar han inte så tar jag de mindre barnen och får flytta. Jag orkar inte!

  • Anonym (didi)
    Anonym (Drey) skrev 2014-04-12 00:06:02 följande:
    Det är ju det, att jag älskar mina barn och vill inte att de far illa pga oss vuxna. Jag har testat att väcka min kulle på natten men då blir han bara arg och vägrar gå upp. Jag har testat att ligga kvar men det är precis som han inte bryr sig. Jag känner att jag inte klarar av att ligga kvar och bara höra hur mina barn börjar gråta mer och mer och är rädda efter att ha drömt en mardröm eller låta de ligga kvar i en nerkissade säng.

    Jag har nu försökt prata med min kille om att det är stora skillanad på att ha barn vh verses heltid. Jag känner att vi inte riktigt löser det nu och att jag ensam får nästan ta allt ansvar för barnen. Jag förstår att han tycker det är roligt om hans barn flyttar hit på heltid samtidigt som han inte kan lägga allt ansvar på mig. Det är möjligt att det ser annorlunda ut om något år, men som det ser ut nu så säger jag nej. Och lyssnar han inte så tar jag de mindre barnen och får flytta. Jag orkar inte!



    Jag tror du tjänar på att flytta. Jag tror du är en av dom som får mer energi och tid över när du slipper ta hand om din man. Du tar redan allt ansvar för era barn så det blir ingen skillnad. Jag kanske har fel men jag tycker det låter så på det du beskriver.
  • Ess
    Anonym (Drey) skrev 2014-04-12 00:06:02 följande:
    Det är ju det, att jag älskar mina barn och vill inte att de far illa pga oss vuxna. Jag har testat att väcka min kulle på natten men då blir han bara arg och vägrar gå upp. Jag har testat att ligga kvar men det är precis som han inte bryr sig. Jag känner att jag inte klarar av att ligga kvar och bara höra hur mina barn börjar gråta mer och mer och är rädda efter att ha drömt en mardröm eller låta de ligga kvar i en nerkissade säng.

    Jag har nu försökt prata med min kille om att det är stora skillanad på att ha barn vh verses heltid. Jag känner att vi inte riktigt löser det nu och att jag ensam får nästan ta allt ansvar för barnen. Jag förstår att han tycker det är roligt om hans barn flyttar hit på heltid samtidigt som han inte kan lägga allt ansvar på mig. Det är möjligt att det ser annorlunda ut om något år, men som det ser ut nu så säger jag nej. Och lyssnar han inte så tar jag de mindre barnen och får flytta. Jag orkar inte!
    Varför inte börja kolla runt efter nytt boende, även om hans barn inte kommer och bor heltid. Jag tycker inte att han verkar va någon större hit att bo med, barn eller inte.
Svar på tråden Kommer jag orka, vad har jag för val?