Hur blir det med min psyke egentligen?

Ja, jag tror att det faktiskt kan påverka dig negativt. Såklart är man påverkbar av människor omkring sig, hur man blir bemött och hur känslan med andra är. Det är bra att du vet om deras diagnoser och sätt att vara så att du får förklaringar på det som händer och inte tar illa upp om någon säger saker som inte gör dig gott. 
Personer med olika funktionsnedsättningar kan självklart vara fina vänner, det är ju inte det.... De sampelar inte såsom andra bara.

Jag har en kompis som jag tror inte har en diagnos på papper, men min gissning är att han har Aspergers syndrom. Det märks på honom nu när jag lärt känna honom lite mer. Han kan säga saker som verkligen sårar mig. Han är ganska så okänslig för mina känslor, väldigt kategoriserande när det gäller andra människor, har svårt att ge tillbaka osv. Det är inte alltid enkelt att vara kompis med honom tyvärr, så jag får ha honom på lite avstånd ibland. Det har lett till att jag inte berättar om vissa saker som är känsliga för mig, eftersom jag inte vet om han kan hantera det på ett bra sätt utan att jag får tillbaka kritik på något vis. 

Men du, snart är skolan slut, det är ju bara en dryg månad kvar. Stå ut och försök att inte låta ev tråkiga kommentarer påverka dig negativt.

Jag menade inte att skrämma dig. Jag tror inte att du får psykiska ärr på så vis att det kommer att påverka dig i all framtid, inte alls, men jag tror att det kan påverka hur du har det nu.

Tänk tex på att du har reagerat på att en beter sig som en mytoman och att det påverkar ditt sätt att vara med honom eller som personen som du beskriver tycker att du är en idiot. Det är självfallet så att det inte går obemärkt förbi i din tillvaro. Du anpassar ju dig till detta på lite olika sätt, tex vad du säger, hur du gör osv. Kanske har du gjort saker annorlunda nu i förhållande till dem, jämfört med hur du gjorde tidigare?

Hur tänker du själv om det här? Har du märkt att du på något sätt har förändrats sedan kursstarten? Är du tex mer ledsen och nere nu än tidigare?
Det finns ju en anledning till att du har valt att ställa frågan. Men, tänk på att du redan har sätt att hantera detta på - du vet om deras diagnoser, du vet en del om hur människor med dessa diagnoser fungerar och på så vis kan du hantera det. Förstår du hur jag menar?