Ni barn till alkoholistförälder, är ni kontrollerande?

Min mamma är alkoholist och har missbrukat hela min uppväxt, och jag har alltid haft ett sjukt kontrollbehov. Men sedan jag sa upp kontakten med min mamma (och i princip hela min släkt) har det faktiskt lättat lite. Vet inte om det har något samband men jag upplever det så iaf.

Det där stämmer in på mig med :(

Inget särskilt kontrollbehov.

Min mamma är alkoholist och har varit det så länge jag minns. Jag har inget kontrollbehov alls faktiskt däremot har jag med en psykologs hjälp kommit fram till att jag inte vill höras och synas och alltid vara alla till lags vilket bottnar i att mamma blev/blir lätt arg. 
Så hennes drickande har påverkat mig och mitt liv mycket. 

Så fort nån är arg, t ex på jobbet, tror jag man är arg på mig. Jag har svårt att visa att kag blir ledsen, sätter på en mask där jag ser ut att inte bry mig. Känner liksom att det blir dubbel förnedring om jag visar att jag blir ledsen, det vill jag inte bjuda på. Spelar oberörd, fastän hjärtat blöder. Har väl lärt mig stänga inne känslor. Växte upp med en syster i detta elände, men tyvärr bryr hon sig inte om vår relation, jag har försökt men det går inte. Nu "driter jag 'it". Ingen ide'. Bättre lägga fokus på vänner o familj. Gött o skriva av sig lite faktiskt, fast ni inte känner mig, men några delar mina erfarenheter. Kram på er

Så sant! Är precis likadan.. Verkligen huvudet på spiken..

Jag är strax över trettio och båda mina föräldrar dricker än.
Jag hatar det men vågar inte säga ifrån.
Jag pratar mycket med sambon om vad jag tycker men vågar inte ta det med rätt personer då jag av erfarenhet vet att de löser konfrontationen genom att sluta höra av sig till mig.

Blä!

Vissa dagar, eller snarare vissa tillfällen/situationer, är det här med kontrollbehov så jävla tröttsamt!!

Uppvuxen med mamma som missbrukar periodvis. Känner ofta att jag vill ha kontroll på olika situationer och styra vad som händer. Värst problem har jag dock med känslomässigt kontrollbehov där jag kontrollerar mina egna känslor med järnhand, om jag lyckas identifiera dem vill säga. Jobbar mycket med mig själv för att bli mer medveten om hur jag fungerar. För er som vill ha boktips kan jag rekommendera "Flodhästen i vardagsrummet". Köper inte allt som står i den boken men många beskrivningar av vilka beteenden man kan utveckla träffade mig som ett slag i magen när jag läste den.

 Min mamma är alkoholist men det var inget jag märkte av förrän i vuxen ålder. Eller kanske något jag förstod är nog mer sanning. Dock är mamma mer kvällsalkoholist. För hon har alltid skött barn,hem och jobb nästintill perfekt.
Men så fort det bli eftermiddag/kväll så är hon full.

Så om det är det som gjort mig till kontrollfreak eller om det är för att mamma också är det, vet jag inte. Men jag vet att jag måste ha stenkoll på allt för att må bra.

Jag håller med, är likadan jag med.. Och utöver det så vill jag gärna ha kontroll på framtiden. Planerar och pratar hela tiden om framtiden. Och en hel del andra saker tyvärr. Uppvuxen med en pappa som är alkolist

Mina lite sämre sidor som kan relatera till att jag växte upp med alkoholister:

Fruktansvärt jobbigt kontrollbehov men försöker verkligen jobba på det, lyckas dock inte så bra.

Väldigt svårt att be om hjälp, ska klara allt själv jämt. Lite martyr över mig ibland.

Svårt att ta emot beröm, litar inte riktigt på att det är seriöst (hänger kvar lite dålig självkänsla).

Har en ständig känsla av otrygghet och har svårt att få en nära kontakt med andra människor.
Tror ofta att ingen bryr sig om mig.

Pedantisk och perfektionist, hatar när det är smutsigt, stökigt och rörigt för då har jag inte kontroll.

Vill alltid ha rätt, tycker det är jobbigt att ha fel. Fast det har jag blivit mycket bättre på med åldern.

Gillar inte att "göra bort mig". Avskyr charader och lekar och sånt på fester.

Har svurit på att min son ska ha en lycklig och trygg barndom till skillnad från mig. Skulle aldrig vara full när han är med!
Men är nog för överbeskyddande och oroar mig så oerhört för honom hela tiden (vilket jag kämpar stenhårt med att inte visa för honom).

Det där kan jag hålla med om...
Kan själv - kanske för att man alltid fått lösa saker själv. Jag behöver inte dig, någon, bara så ni vet..

Men ni med sånt här kontrollbehov. Där ni gärna vill att andra bestämmer åt er. Bara dom bestämmer rätt, gärna kör åt er, bara dom kör rätt. (ja. Ert rätt då)

Om vi nu är ute och åker bil. Ni låter den andra köra. Såklart.

Så plötsligt vid ett filbyte gör den som kör, såklart, något fel.

Och nu säger ni "jag tänker inte säga nåt nu!"

Nähä. Hur ska jag då få reda på vilket fel jag gjorde? Så jag kan bättra mig?

Alltså, hur får jag er att berätta vilka misstag jag gör, när ni bestämt er för att inte säga nåt? Men ändå måste säga "A".

Ha!

Nu vet jag hur man gör.

Man skriver ett inlägg på FL, så får man reda på att man hade halva bilen över till andra filen innan man blinkade för filbyte!! :)

Jodå, jag är väldigt kontrollerad! Jag dricker inte själv av den ända anledning att jag är rädd att mista kontollen.

min mamma var alkis, och jag har levt med några som hade alkoholproblem, så jag vet hur det är.

det är skitjobbigt att alltid vara så kontrollerad, tycker som en del andra att jag får inte tappa ansiktet.

har aldrig gillat att leka, vet inte vad det är, jag tog så mycket ansvar när jag var liten till mina syskon.

Det tär på mig att jag fortfarande behöver ha järnkoll, men ger mig själv aldrig något val.
det är inte så att jag är svartsjuk eller ska ha koll på mina vänner, nä det är mig själv jag måste ha koll på!

Jag märker av att jag tar smällar i livet antingen med en klackspark - där jag borde reagera starkare. Som om jag stängt av känslorna för att rädda mig själv.

..eller alldeles för hårt och släpper aldrig den sårade delen i mig och ältar och förstorar i oändlighet.

Värdelöst.

Jag växte upp med mamma som är alkoholist samt hennes sambo. Min pappa är narkoman men har inte haft nån kontakt. Mitt svar är, Ja! Jag är väldigt kontrollenande. Har kontrollbehov. 
Däremot har det blivit bättre sen jag sa upp kontakten med min släkt (många alkoholister) och började umgås med människor utan samma problematik. Men fortfarande håller jag koll på folk som kanske dricker för mycket på krogen, även om jag inte känner dom.