Anonym (fd bonus) skrev 2014-04-23 09:29:05 följande:
Jag börjar med min åsikt, och de som orkar kan läsa hur jag kommit fram till den...
Det är inte alltid sant att biomamman är superhemsk, har lurat tills sig barnet och att mannen aldrig var lycklig med henne. Det är inte heller alltid sant att bonusmamman aldrig varit svartsjuk på biomamman (något som är rätt uppenbart av vissa inlägg i debatten...). Det finns säkert fall där det ÄR sant, men jag tror att det är undantaget som bekräftar regeln.
Jag levde ett tag med en man som hade ett barn sedan innan.
Jag hade inga egna barn och nu när jag har det finns det en hel del saker från den tiden som jag ser helt annorlunda på, och skäms rätt rejält.
Jag träffade mannen precis när hans barn fötts. Nu inser jag att han hade panik och ville fly från ansvaret som ett barn innebär, men då verkade han så rationell att jag helt missade den sidan av honom. Han berättade hur hemsk hans fru (de var gifta men hade bestämt sig för att separera, tydligen pga mig fick jag veta senare, dvs så fort han trodde han hade ett alternativ så drog han - fin kille...
) var, hur han aldrig fick bestämma något själv, hur han inte fick ha egna vänner, hur hon ständigt hånade honom. En av hennes kollegor valde att fortsätta vara kompis med honom efter separationen och hon bekräftade allt han sa om exfrun, så jag trodde varenda ord.
Efter ett år tillsammans flyttade vi ihop. Det innebar för min del att lämna familj, vänner, arbete och flytta till ett annat land där jag inte kände så många. Det la en del ansvar på honom, och det tog bara några månader innan han började visa sin "ansvarsflykt"-sida för mig.
Jag var fruktansvärt svartsjuk på hans exfru och kunde inte begripa varför han inte krävde att jag skulle ta hennes plats vid släktsammankomster omedelbart när vi flyttat ihop. Idag fattar jag. De hade en ettåring tillsammans, som bodde hos mamman. SJÄLVKLART skulle hon vara med. Och att hon hatade mig är begripligt när man fått veta att han lämnade henne pga av mig - vilket jag INTE visste förrän precis i slutet av vår relation.
Givetvis ljuger eller skarvar många när de skilt sig om varför osv. Men man kan inte utgå från att alla bonusmammor/nya kvinnor med hull och hår svalt en lögn.
Jag får ofta höra att jag bara har hans sida av saken, att så klart säger han saker som får honom att framstå i bättre dager osv (jag är alltså kvinnan han väntade på när han skaffade sig en kk som jag skrev om i inlägget ovan) men sanningen är att jag kände dem
båda innan och har gjort en längre period. Mannen i ca 10 år, kvinnan i ca 2 år innan.
Under tiden biomamman var tillsammans med biopappan i ett försök att få till en kärnfamilj talade jag med båda två och fick höra deras resp version så jag har ordentligt på fötterna i det jag säger.
