Ung och ensam. Har nästan ingenting!

Hej, jag vet inte ifall det här är rätt kategori- but here it goes..

När jag var yngre hade jag väldigt lätt att få vänner, jag var framåt, glad, hade väldigt mycket humor och lätt för att skratta- och göra andra glada!
Men efter att tre tragedier hände på mindre än ett år för 4 år sedan så har hela min värld vänds upp och ner.
Därefter så har jag försökt låta min gamla personlighet skina igenom, men det enda som skiner är dess frånvaro..

Jag har ett GOTT hjärta, det vet jag! Jag vill ALLA väl, är någon i problem så är jag först på plats att erbjuda hjälp.
Förra året tog jag in två bekanta som jag gav mat och husrum till, samt gav dem bägge rena kläder och allt där till. Jag fick tillbaka en hel massa stul. De ljög för mig, och efter två månader så stal den ena min medicin, pengar osv. Den andra har jag inte hört någonting ifrån. Ingen av dem har tackat mig, inte för att det är så viktigt egentligen. .

Jag gav en arbetslös kvinna mat så det skulle räcka i 2 veckor (allt från frukostflingor till kött), en annan familj gav jag mat till så det skulle räcka i 1 vecka.

Så jag är ingen elak eller oärlig människa, jag ger det jag kan och kan jag inte göra mer så vrider jag på varenda krona och styrka för att kunna hjälpa människor..

Men jag kan inte känna tillit längre efter de 3 tragedierna, jag är deprimerad. Det känns som att någon sorts demon stigit upp från helvetet enbart för att göra mitt liv surt.
Jag har alltid gett allt, men aldrig fått någonting tillbaka. Jag har två (TVÅÅÅÅ) vänner, de är istortsett min enda koppling till omvärlden.. har knappt någon kontakt med min familj, förlorade alla andra vänner för 4 år sedan, är dålig på att hitta pålitliga människor att umgås med. Kanske är det för att jag bor i ett av helvetets kretsar (en byhåla vars vardagliga nöje är att hitta billig HB och röka hemrullade cigaretter, och jag hör inte hemma bland dem).

Men nu är det återigen helg, en jävla helg, och jag är ensam. Ingen har ringt och frågat om jag vill hitta på något, ingen har önskat mig glad påsk, ingen har frågat hur jag mår/vad jag gör/ om jag lever..

Så nu sitter jag här igen. I min ensamma lägenhet, med mitt jävla tröstgodis, läsk, en dålig film, och gråten inte långt ifrån..

Jag känner mig så otroligt tom, jag vet inte vad jag ska göra! Jag är ensam hela tiden, och jag vet inte hur jag ska ändra på det. Den enda gången någon egentligen hör av sig är när de vill 1. Ha hjälp att städa 2. Behöver barn/djurvakt 3. Är på fyllan ochetar febrilt efter en sista-minuten-ligg 4. Är på fyllan och minns inte vilken adress de bor på, så jag får prata med taxichauffören istället.. ja, det händer faktiskt.

Vad ska jag göra? Jag klarar inte av att känna mig så himla ensam längre!
Jag vill ha en pojkvän, någon att mysa med, att älska, att vara "en" med. Jag vill ha vänner som bryr sig lika mycket som jag bryr mig, vänner som är med på att ge och ta, inte bara ta. Jag behöver någon mer än mig själv!

Var jag inte så allergisk så skulle jag skaffat mig ett husdjur som får stå ut med mig..