Som rubriken lyder undrar jag vad som händer efter döden, det kan ju dock ingen veta..
Men vad tror ni?
Folk säger att man kan dö för en sekund och då ser man ett ljus typ.
Kommer man till himmelen eller helvetet, blir man ett spöke, eller händer ingenting alls?
Jag önskar att själen far iväg till ett underbart ställe där man får träffa sina nära & kära som också är döda.
Vad tror och hoppas ni?
Sååå tacksam för svar.
Är så nyfiken samtidigt som jag är lite smårädd.
We are star dust, consolidated into the human beings we are, and when we die, we will spread like molecules for the wind. Maybe we will be stars again.....
Jo ni har rätt, men själen? Vart tar den vägen då lixom? O de finns ju övernaturliga ting osv osv. Jag vill nästan tro på nåt spännande efter döden iaf :)
Vem vet om man har en själ? Mitt medvetande är väldigt fast förankrat i min kropp och jag lutar åt att utan kroppen existerar jag över huvud taget inte. Tror således att när livet är slut, då är det slut.
Annars hoppas jag på nirvana.
Jag tror att vårat medvetande upphör och du slutar att uppleva saker. När hjärnan inte har fått syre på ett tag slutar neuronerna att fungera och hjärnan kan inte återupplivas igen.
Själen tror jag inte på. Övernaturliga saker tror jag inte på.
Inte ett smack.
Källa: Ögonvittne
Inget händer efter döden för den som dör. För andra fortsätter livet och man håller den döde vid liv genom minnen.
Man lever ett till liv som någon/något annat.
Jag tror att inget händer. Jag hoppas att jag har fel, men helt ärligt kan jag inte tro på själen eller andra övernaturliga ting.
Men när folk dör försvinner ju typ 25 gram eller va de e.
O det är ju nåt liknande man har. Vem läser lixom i ens huvud när man inte läser högt? Haha gud va intelligent jag låter.
hur vet man det, har någon legat helt still och dött på en extremt precis våg?
Jag tror att man dör. Hjärnan stängs av och det är i hjärnan som "jaget" bor. Ungefär som när man blir nedsövd, man är ju bara "borta" utan att man själv är medveten om det.
Självklart hoppas jag att man kommer till himlen, ett paradis där allt är fint och man får återse sina kära och vänta in de andra... men det känns som en naiv dröm, en tröst inför döden.
Men även om jag inte tror att jag "jag som är inne i mitt huvud och tänker och resonerar" går vidare som jag är, så tror jag ändå att min livsenergi och min kropp fortsätter på något konstigt sätt att finnas kvar, jag menar inte som ett spöke utan mer som ett löv, det ramlar ju av trädet och dör. Men det försvinner ju inte, det ruttnar eller torkar, smulas sönder och blir som ett stoft, typ jord, och i den jorden får ett annat liv fäste och suger i sin näringen från lövet, och lövet lever på så vis vidare i något nytt. Inte som ett löv, utan som något annat...
Jag tror ganska mycket på det hon skriver. Du borde också läsa på bloggen, 
hjälpte mig mycket att få veta mer om döden. www.medialt.se/blog_51_1.html
Jag är inte rädd för döden, och det behöver inte du heller vara. Att dö är något väldigt vackert. Jag tror att man får träffa nära & kära, dom väntar på oss att vi ska komma..
Jag tror att döden är som innan livet själv för att man finns inte innan livet och man finns inte efter livet och jag tror inte på livet efter döden (ser ingen logik på grund av att det är irrelevant), men jag hoppas att man lever vidare på något sätt.
Lite elektricitet är allt som händer, vi tappar lite elektricitet det är allt. När man dör är jag övertygad om att det är svart en evig sömn som vi aldrig vaknar uppifrån. Finns inget efter döden, några som lever vidare tänker på de döda ibland men de döda förblir döda. Det är enklare att acceptera döden om man tror på ett liv efter döden det är klart. Men mitt svar är det finns inget för den döda efter döden.
Döden har alltid skrämt människan därav tron på livet efter döden och att våga acceptera döden. Men ju längre vi går framåt så vinner vetenskapen och dem flesta är övertygad om att det inte finns något efter döden förutom att vi tappar lite elektricitet vid ögonblicket när hjärta och hjärna släcks ner.
Vi har ett enormt kort liv om man ser till helhetsbilden, kanske vi enbart är en liten bakterie i en större kropp, precis som vi har bakterier i våran kropp. Eller kanske vi är som cancer fast i en annan kropp i ett annat perspektiv. Alla har sitt språk och kommunikation fast på sitt sätt. Vi är nog inte så stora och smarta om man ser till helhetsbilden. Vi är mindre än en cell vi är så små i en större kropp.
Mina tankar kretsar kring detta just nu också då jag förlorade min mamma häromdagen! Mycket frustrerande att inte veta!
Mina tankar kretsar kring detta just nu också då jag förlorade min mamma häromdagen! Mycket frustrerande att inte veta!