Först tänkte jag gå själv men sen hörde jag att alla tar med sig sin man o även alla barn. Vad är sed här? Min man har inte frågat om jag vill att han följer med o jag har inte ens vågat fråga. Tror inte han vill o han har jättemkt på jobbet. Vi har inte haft en nära relation till farmor. Men det skulle inte kännas bra att gå själv om alla andra tar med sin fam. Hade först inte tänkt ta med barnen på 5 o 9 heller men får kanske tänka om...
Barnen ska inte följa med, de är för små för att förstå vad som hänt. Maken däremot borde följa med.
hur man gör vid begravning är upp till var och en , huvdsaken är att du och din man pratar med varandra om hur ni ska göra och är överens. Kanske är det skönt att han är med som ett stöd eller så är det skönt att få sörja ifred och sitta med egna tankar. Det är upp till dig och honom.
Barn har rätt att vara med på begravningar, stäng inte ut barn från att sörja. Även om dom inte hade nån större relation med den avlidna kan dom absolut ändå ha rätt till tankar och sorg och dom behöver också få samma möjlighet att ta avsked och få sörja som vilken annan som helst.
Men prata med barnen och hör vad dom vill.
Barnen ska inte följa med, de är för små för att förstå vad som hänt. Maken däremot borde följa med.
En begravning av en så nära släkting som din farmor, där bör din man delta, ni är en familj och vid en sådan viktig händelse deltar hela familjen. Man kan skjuta upp mycket i livet, men inte döden. Att din man har " mycket på jobbet" är ingen ursäkt. Jag anser för övrigt att det är viktigt, rätt och bra att barn deltar vid en begravning. Ja, det kan få se att vuxna människor gråter, men det är bra att barn få ta del av även det. Efter begravningen ser de att människor slutar gråta, de börjar prata med varandra, de delar minnen av den som dött, de börjar prata om annat.
Även om man inte själv har en relation till den avlidna så följer man som make med på begravningen av någon som stod ens maka nära, det är kutym. Barnen behöver inte följa med, det bestämmer ni själva.
Vi går hela familjen på begravning. Går en går alla helt enkelt!
Det är jätteviktigt att barnen får följa med så de kan ta adjö av sin gammelfarmor. De behöver också ett avslut och en möjlighet att säga farväl. Lyssna inte på dem som säger att de är för små, de är de inte. Även barn som är mycket, mycket yngre än dina förstår att människor dör.
Din man bör också följa med.
Jag är nog av åsikten (vet att den inte överrensstämmer med andras åsikter på den punkten) är att det många gånger kan vara bättre att gå utan partner på sådana saker. Då kan man ägna sin tid och kraft åt familjen, att tala om släktingen och dennes förtjänster, kanske stötta yngre släktingar eller föräldrar i deras sorg -istället för att oroa sig för att partnern får tråkigt, känner sig utanför eller obekväm med situationen (partnern har kanske inte ens träffat den avlidne någon gång eller kanske enstaka gång, kan kännas hycklande då att gå på begravningen när man inte sörjer det allra minsta).
Jag hade själv inte velat gå på begravningar i min partners släkt. Hade följt ifall han verkligen ville det, även om jag själv inte velat, men jag vet att han inte vill det eftersom han mår bättre av att kunna dela sin sorg med sin släkt under begravningen än med mig som inte har några som helst känslor eller minnen av hans bortgångne släkting. jag kan stötta honom när han sörjer vid andra tillfällen men just där och då vid begravningen så stöttar nog han och hans föräldrar och nära släktingar varandra bäst.
Har barnen något slags relation med släktingen ifråga kan du fråga dem om de vill följa. Om inte, håll dig till din ursprungliga plan att gå ensam ifall det inte är så att du faktikst vill att han följer med (och då inte enbart för syns skull för att andra eventuellt kan tänkas tro eller tycka någonting negativt ifall du kommer ensam).
Jag tycker att mannen bör närvara men att det måste ni bestämma själva. Prata med honom och hör hur han tänker om det hela.