silvergirl

Äldre 29 Apr 15:33

15 svar

pedagogen klagar på mitt barn varje gång jag hämtar..

När jag kommer till dagis och en av pedagogerna är där så har hon alltid synpunkter på mitt barns beteende under dagen. Hon är alltid irriterad när hon framför synpunkterna. Hon säger tex att mitt barn är tyken, inte lyssnar och inte svarar när man pratar med barnet. Dessutom blir barnet ledsen av hårdare tillsägelser och detta verkar också irritera pedagogen. Jag har inget emot att de markerar.
Hon verkar förvänta sig att jag ska göra något åt detta men förstår inte vad? Jag känner inte igen beteendet hemifrån.
En annan pedagog håller inte med den sura utan säger att barnet är som andra barn och att det snarare beror på vem jag frågar.
Innan brukade jag alltid höra den irriterade pedagogen stå och gasta på något barn när jag kom, men inte så mycket nu.
När hon klagar brukar jag säga till mitt barn att inte göra si eller så, men det känns inte riktigt bra att stå där i kapprummet och försöka få barnet att skämmas(som pedagogen gör)
När kah jobbade på förskola så hade jag barn som krävde mer, men det var inget jag luftade varje dag med föräldrarna.
Hur gör no andra som jobbar på förskola? Förväntar ni er att föräldrarna ska ta något ansvar för barnens beteende när dom är på förskolan?

silvergirl

Äldre 29 Apr 15:36

#1

4 år är barnet förresten

Litet My

Äldre 29 Apr 16:46

#2

Låter ju onekligen som att just den personalen har något emot eller stör sig på just ditt barn.
Tycker du skall prata med rektorn om det fortsätter och skriv gärna upp vad som sagts och när.

Vi hade det lite så ett tag med sonen på småbarnsavdelningen där det alltid var en som skulle klaga på honom, strax därefter bytte han avdelning och fick sin autismdiagnos och med det rätt hjälpmedel och än idag kommer hans gamla fröknar fram och pratar och säger att "Men det var så sååå speciellt med H" och då var han inte mindre "jobbig" där, däremot skiljde det sig oerhört på hur man såg på det och hur man bemötte det.

Nu jobbar jag i vården men det finns ofta likheter även där och som proffesionell MÅSTE man bemöta både brukare/anhöriga på ett bra sätt, oavsett hur less man är på dem eller absolut inte fungerar ihop.

Nu är jag ingen pedagog på förskolan men ville ändå dela med mig, och du är inte ensam, vet så väl hur det känns i magen när man går dit för att hämta och man vet att det BARA är klagomål.

sextiotalist

Äldre 29 Apr 17:14

#3

Och hur kan man kalla sig pedagog om man beter sig på det sättet. Jag blir matt varje gång. De är inte pedagoger, såvida de inte har en kandidatexamen i pedagogik. Ja, jag vet att det inte är en skydda titel.

Men det blir bara så patetisk att de som arbetar på dagis kallar sig för pedagoger, när de troligen inte ens vet vad pedagogik är. Och en som vet vad pedagogik är uttrycker sig inte på det sättet.

De som möjligtvis kan kallas för pedagog är då förskoleläraren, inga andra. De är personal kort och gott.

Alva3

Äldre 29 Apr 17:43

#4

Usch, min son som idag är 7 år och har adhd var precis sådär när han gick på dagis. Mellangrabben som ska fylla fyra är precis likadan, han kommer också utredas för adhd om något år.

William 2006-12-27~ Maximilian 2010-11-30~ Valentin 2014-03-04

modsey

Äldre 29 Apr 18:20

#5

Jag hade en liknande situation med mitt nu stora barn.
Jag bad om ett samtal med henne i lugn och ro, utan barn och inte i kapprummet och jag framförde vad jag kände och om jag minns rätt inledde jag hela samtalet med ungefär " Jag upplever att du inte tycker om mitt barn och retar dig på mycket han gör. Vilket iofs kan vara ok, men jag gillar inte sättet du framför kritiken på. Dels anser jag det oprofessionellt av dig att ta det i kapprummet inför publik, det är kränkande och inget vi på något vis kommer framåt på. Jag upplever också att du hela tiden har massa små och stora punkter av kritik som inte står i proportion till vad de andra pedagogerna för fram om mitt barn. Nu vill jag att vi reder ut detta och löser de problem vi har angående mitt barn. "
Typ så.
Hon började gråta! Helt häpen och förskräckt av hur hon uppfattades av mig. ( Jag var heller inte ensam förälder att reagera på sättet hon gjorde mot flera barn) och vi hade ett konstruktivt förvisso jobbigt samtal, men löste faktiskt det hela ganska bra.
Ett par veckor senare bad hon om ett samtal med mig, där hon faktiskt tackade mig för att ha varit ärlig och rak i stället för att prata bakom ryggen på henne med andra pedagoger och föräldrar.

Så det är mitt råd, ta upp det direkt med henne men inte inför publik.

silvergirl

Äldre 29 Apr 19:00

#6

Det känns som hon tänder till lätt när det gäller just mitt barn.

Hon kan bli ordentlig sur tex på morgonen när mitt barn kommer och inte är så pratglad och svarar "godmorgon" direkt när pedagogen hälsar. Då säger hon"man ska svara när någon hälsar" kl 6 på morgonen..

Jag tycker hon ställer stora krav på artighet.

Barnet är inte alls hyperaktivt, tvärtom, men envis däremot.

silvergirl

Äldre 29 Apr 19:04

#7

sextiotalist skrev 2014-04-29 17:14:29 följande:

Och hur kan man kalla sig pedagog om man beter sig på det sättet. Jag blir matt varje gång. De är inte pedagoger, såvida de inte har en kandidatexamen i pedagogik. Ja, jag vet att det inte är en skydda titel.Men det blir bara så patetisk att de som arbetar på dagis kallar sig för pedagoger, när de troligen inte ens vet vad pedagogik är. Och en som vet vad pedagogik är uttrycker sig inte på det sättet.De som möjligtvis kan kallas för pedagog är då förskoleläraren, inga andra. De är personal kort och gott.

Jag vet faktiskt inte, har trott att de flesta på avdelningen har rätt utb då vår kommun inte godkänner annat. De som är barnskötare är inte fastanställda. Men de som är äldre behåller förstås en anställning. Ska fråga henne nästa gång. "Är du utbildad förskollärare?"

silvergirl

Äldre 29 Apr 19:22

#8

modsey skrev 2014-04-29 18:20:03 följande:

Jag hade en liknande situation med mitt nu stora barn.

Jag bad om ett samtal med henne i lugn och ro, utan barn och inte i kapprummet och jag framförde vad jag kände och om jag minns rätt inledde jag hela samtalet med ungefär " Jag upplever att du inte tycker om mitt barn och retar dig på mycket han gör. Vilket iofs kan vara ok, men jag gillar inte sättet du framför kritiken på. Dels anser jag det oprofessionellt av dig att ta det i kapprummet inför publik, det är kränkande och inget vi på något vis kommer framåt på. Jag upplever också att du hela tiden har massa små och stora punkter av kritik som inte står i proportion till vad de andra pedagogerna för fram om mitt barn. Nu vill jag att vi reder ut detta och löser de problem vi har angående mitt barn. "

Typ så.

Hon började gråta! Helt häpen och förskräckt av hur hon uppfattades av mig. ( Jag var heller inte ensam förälder att reagera på sättet hon gjorde mot flera barn) och vi hade ett konstruktivt förvisso jobbigt samtal, men löste faktiskt det hela ganska bra.

Ett par veckor senare bad hon om ett samtal med mig, där hon faktiskt tackade mig för att ha varit ärlig och rak i stället för att prata bakom ryggen på henne med andra pedagoger och föräldrar.

Så det är mitt råd, ta upp det direkt med henne men inte inför publik.

Gå i motangrepp i kapprummet gör jag inte, prata i enrum vet jag inte heller om kag vågar.

Men eg är det väldigt fel av henne att hålla på såhär! När andra barn föräldrar och personal(förutom mitt barn) hör!

Jag börjar ju undra vad hon eg vill? Vad löser det?

Sist var det den duktiga och kompetenta pedagogen som fick tala om för mig att mitt barn var ledsen för att hon kommit i konflikt med en i personalen. Då kom hon (gnällspiken) in just då och började prata argt och upprört med mig om mitt barn mitt i barnens mellis.

"Detta går inte längre, nu måste vi ta tag i det här, du måste prata med E, E lyssnar inte när man säger till, jag måste ju bli arg. E slutade inte springa i lekrummet när jag sa till, då blir man arg, blablabla!!

Det är också kläder som saknas och lappar vi missat. Det har jag förståelse för. Men det är mer attityden, att hela vår familj är slarvig. Vi har varannan vecka och man kan missa. Men om jag säger, "jäklar, ni glöde jag påsen med extra-kläder hemma(sant)

Får jag ett surt "Ah men NÄÄEE!!" tillbaka.

Usch vad sur jag blir nu när jag tänker på det!

silvergirl

Äldre 29 Apr 19:28

#9

modsey skrev 2014-04-29 18:20:03 följande:

Jag hade en liknande situation med mitt nu stora barn.

Jag bad om ett samtal med henne i lugn och ro, utan barn och inte i kapprummet och jag framförde vad jag kände och om jag minns rätt inledde jag hela samtalet med ungefär " Jag upplever att du inte tycker om mitt barn och retar dig på mycket han gör. Vilket iofs kan vara ok, men jag gillar inte sättet du framför kritiken på. Dels anser jag det oprofessionellt av dig att ta det i kapprummet inför publik, det är kränkande och inget vi på något vis kommer framåt på. Jag upplever också att du hela tiden har massa små och stora punkter av kritik som inte står i proportion till vad de andra pedagogerna för fram om mitt barn. Nu vill jag att vi reder ut detta och löser de problem vi har angående mitt barn. "

Typ så.

Hon började gråta! Helt häpen och förskräckt av hur hon uppfattades av mig. ( Jag var heller inte ensam förälder att reagera på sättet hon gjorde mot flera barn) och vi hade ett konstruktivt förvisso jobbigt samtal, men löste faktiskt det hela ganska bra.

Ett par veckor senare bad hon om ett samtal med mig, där hon faktiskt tackade mig för att ha varit ärlig och rak i stället för att prata bakom ryggen på henne med andra pedagoger och föräldrar.

Så det är mitt råd, ta upp det direkt med henne men inte inför publik.

Men du är modig och stark däremot! Vad bra att du gjorde så!

Jag kam verkligen känna ilska just när jag kommer därifrån och tänka att imorgon ringer jag rektorn.

Men på nåt sätt måste jag hålla mig väl med personalen, både för min och barnets skull. Jag har mycket flytande tid på schemat och måste jobba även klämdagar med kort varsel ibland. Då blir hon skitsur för att man inte kommit med rätt lapp i rätt tid. Så vi får se på fredag om jag får gå till jobbet eller inte

modsey

Äldre 29 Apr 19:28

#10

silvergirl skrev 2014-04-29 19:22:30 följande:

Gå i motangrepp i kapprummet gör jag inte, prata i enrum vet jag inte heller om kag vågar.
Men eg är det väldigt fel av henne att hålla på såhär! När andra barn föräldrar och personal(förutom mitt barn) hör!
Jag börjar ju undra vad hon eg vill? Vad löser det?
Sist var det den duktiga och kompetenta pedagogen som fick tala om för mig att mitt barn var ledsen för att hon kommit i konflikt med en i personalen. Då kom hon (gnällspiken) in just då och började prata argt och upprört med mig om mitt barn mitt i barnens mellis.
"Detta går inte längre, nu måste vi ta tag i det här, du måste prata med E, E lyssnar inte när man säger till, jag måste ju bli arg. E slutade inte springa i lekrummet när jag sa till, då blir man arg, blablabla!!
Det är också kläder som saknas och lappar vi missat. Det har jag förståelse för. Men det är mer attityden, att hela vår familj är slarvig. Vi har varannan vecka och man kan missa. Men om jag säger, "jäklar, ni glöde jag påsen med extra-kläder hemma(sant)
Får jag ett surt "Ah men NÄÄEE!!" tillbaka.
Usch vad sur jag blir nu när jag tänker på det!

varför skulle du inte våga en högst relevant fråga? Är det du som tar initiativet kommer du ha försprånget och vara "överlägsen". Du kan därför hålla dig lugn, du är förberedd och blir inte tagen på sängen utan kan sakligt framföra vad du känner i stället för att reta upp dig och gå omkring och fundera och spekulera

silvergirl

Äldre 29 Apr 19:40

#11

Litet My skrev 2014-04-29 16:46:49 följande:

Låter ju onekligen som att just den personalen har något emot eller stör sig på just ditt barn.

Tycker du skall prata med rektorn om det fortsätter och skriv gärna upp vad som sagts och när.

Vi hade det lite så ett tag med sonen på småbarnsavdelningen där det alltid var en som skulle klaga på honom, strax därefter bytte han avdelning och fick sin autismdiagnos och med det rätt hjälpmedel och än idag kommer hans gamla fröknar fram och pratar och säger att "Men det var så sååå speciellt med H" och då var han inte mindre "jobbig" där, däremot skiljde det sig oerhört på hur man såg på det och hur man bemötte det.

Nu jobbar jag i vården men det finns ofta likheter även där och som proffesionell MÅSTE man bemöta både brukare/anhöriga på ett bra sätt, oavsett hur less man är på dem eller absolut inte fungerar ihop.

Nu är jag ingen pedagog på förskolan men ville ändå dela med mig, och du är inte ensam, vet så väl hur det känns i magen när man går dit för att hämta och man vet att det BARA är klagomål.

Jag jobbar på gruppboende. Jag känner verkligen igen det du skriver, vissa blir "den jobbiga brukaren" och får inte samma bemötande som dom andra. Det gör mig så arg! Det är inte vårt jobb att varken älska eller ogilla dem, vi ska bara göra deras vardag så bra som möjligt.

Men visst finns det svårigheter, man är bara människa och man gillar vissa mer än andra när man jobbar med små och stora människor. Men är man professionell så visar man det inte.

Skönt att det blivit bra för er! Att ni kan utnyttja diagnosen för att er son ska få den bästa möjliga uppväxten och förutsättningar!

Jag tycker barn ska få vara väldigt olika och ändå uppmuntras och lyftas, få lugna och fasta förklaringar som de förstår snarare än utskällningar. Med och utan dignos.

nicke nyfiken76

Äldre 29 Apr 20:51

#12

Vad betyder "tyken"?

Nape

Äldre 29 Apr 21:03

#13

Uuuuh, sonen hade en sådan lärare när han började i förskoleklass. Bara klagomål, aldrig något bra. Han lärde dig en massa bokstäver, siffror osv men det talades det aldrig om. Bara gnäll.

Droppen kom när hon börjat ringa mig på jobbet (!) för att gnälla. "X sitter inte stilla i ringen på fruktstunden, buhuu." Då röt jag till, sa " Och vad ska JAG göra åt det nu? Nu slutar du gnälla och går tillbaka till klassrummet och SÄGER ÅT HONOM att sitta still. Det är DITT jobb. Du ringer och stör när jag försöker sköta MITT jobb. "

silvergirl

Äldre 29 Apr 22:27

#14

nicke nyfiken76 skrev 2014-04-29 20:51:07 följande:

Vad betyder "tyken"?

Att man har en tråkig attityd. Jag vet att barnet inte är uppkäftig, så i detta fallet så är det snarare att gnällspiken tycker sig bli ignorerad av E och att E inte lyssnar/svarar.

Idag hade tydligen E velat ha en vattenflaska ute som en del andra barn hade. Fick då veta av gnällspiken att E tackat nej till att låna en flaska för att det inte var någon bild på, ingen barnflaska. Det heter att det minsann inte "duger" när man är "snäll" mot E. Eg var E besviken för att hon inte fick med sig sin egen fina flaska för att den inte var diskad. Nej hon sov inte under natten tills idag och har säkert varit gnällig och lättirriterad. Ja bilden är mycket viktigare än själva vattnet. Hon är ett BARN på 4 år.

snizy

Äldre 5 May 21:46

#15

Boka ett samtal med personen ifråga, antingen ensamt eller tillsammans med förskolechefen. Tänk större, tänk på ditt barns bästa och alla andra barns bästa och pedagogerna som jobbar med personen ifråga. Min erfarenhet är att det är tufft och jobbigt MEN också befriande, viktigt och kan öppna upp för en dialog och göra skillnad.
Vi föräldrar har mer makt än vi utnyttjar ibland, har vi riktigt bra pedagoger på våra barns förskolor - tala gärna om det för chefen. Vet en som blivit fast anställd trots outbildad tack vare föräldrar som lovordat och tryckt på. Likadant har chefen svårt att göra nåt konkret om ingen förälder talar om vad som är mindre bra. Men först skulle jag nog ta mod till mig att prata enskilt med personen ifråga.

Och som svar på din fråga i slutet, nej, jag förväntar mig inte att föräldrarna tar ansvar för barnets beteende på förskolan. Som en föreläsare berättade om när en lärare ringde hem till honom och sa att dottern haft sönder en glasruta - igen - och bad honom prata med dottern så det inte skulle ske en gång till. Han svarade att han kan se till att dottern inte har sönder en ruta hemma men omöjligt när hon är i skolan och att prata om det hemma löser inte problemet i skolan. Däremot kunde han ge tips om hur de i skolan kunde hjälpa dottern (i det här fallet så fick hon innan hon gick på rast konkret välja vad hon skulle göra på rasten).

pedagogen klagar på mitt barn varje gång jag hämtar..

INNEHÅLL