• Anonym (snart galen)

    Gift med kvinna och har barn men kommit på att jag är bög

    Vet inte om jag vänder mig till rätt forum, men det kändes som om att jag skulle börja här.
    Hur ska man ta sig ur en situation som den ovan? själva separationen är väl en sak, men att tala om varför man vill skiljas känns tufft. Inte för böggrejen utanför att hon kan känna sig sviken, lurad osv . jag älskar henne som kvinna till mina barn och som person. men resten funkar inte och jag kan inte vara nära längre. jag personligen känner mig som ett stort svin då jag gjorde som jag gjorde när vi träffades. jag var en mycket förvirrad man, illa behandlad på många sätt och jag vet inte på något sätt fann jag hopp i henne när vi mötes, men fortfarande förvirrad. Allt detta gnager sönder mig, tankar om meningslöshet, att göra slut på livet. Nästa tanke jag är för gammal för att börja om ett helt nytt liv. Sen finns det en massa komplicerade faktorer som inte gör valet lättare. Någon som varit eller vet något så dela gärna med er

  • Svar på tråden Gift med kvinna och har barn men kommit på att jag är bög
  • fyrabarnsmor4

    Jag har inte ett bra svar.

    Men råd kan jag ge dig: Prata med henne om hur du känner dig.
    Säg som det var: att du upptäckte du tycker om män på samma sätt som hon gör.

    Det är inte bara hon som blev "lurad" av dig. Det är du som lura dig själv, det kan man säga. dvs att du trodde du tycker om kvinnor.

    Känner några par som gick till skilsmässa (de har barn tillsammans) för att han upptäckte han tycker om män.

  • Anonym (stå upp!)

    Om du är säker på att du är bög och inte bi, så blir det ju svårt att leva som du gör nu. Fast hur du kan vara bög begriper jag inte, eftersom du tydligen tänder på en kvinna? Troligen bi i så fall.

    Men - det är aldrig för sent. Jag har en vän som är transexuell och som först nu, vid 40+ går ut med det och dessutom kommer fullfölja med könsoperation i sommar.

    Fundera hur du vill leva. Du får, om du begär skilsmässa, helt enkelt stå för vad du är. Inte svårare än så.

  • Hmpf

    Jag förstår att det känns jobbigt men ibland måste man såra människor man älskar för att själv kunna vara lycklig. Det är varken rättvist för dig eller för din fru att stanna kvar i en relation där du inte längre är lycklig. Orsaken till varför du är olycklig är egentligen oväsentlig. Om min sambo slutade vara lycklig med mig så skulle jag vilja veta det, oavsett orsak. Lycka till!

  • Sophia85

    Att vara ärlig är väl ändå "bäst" då det ändå är så komplicerat som det är. Det är inte ovanligt att man väljer skaffa sig en hetero förhållande men kommer på att det inte "passar dig". Du har kanske tvingat dig till att leva i ett hetero förhållande med tjej och barn osv men det har inte tillfredsställt dig? Att hon kommer att känna sig sviken, besviken, sårad kommer du inte ifrån! Så det är lika bra att acceptera att hon kommer att avsky dig!!! Till en början, eller kanske hela livet. Har du tur så känner hon ingenting och då är det antagligen för att hon inte kände så starkt för dig heller... Men någonstans så hjälper du varken dig, ditt barn eller barnets mamma att stanna kvar i en relation som är bäddad för katastrof. Du kommer att kanske börja gå bakom ryggen på henne och då blir det bara ännu mer fel!! Gör något åt situationen nu! Lycka till!!

  • Anonym (snart galen)

    tack för svaren hitills . du som undrar hur jag kunde vara bög när jag tänder på kvinnor. saken är att det har jag aldrig riktigt gjort. jag var förvirrad när jag var yngre eller snarare så att jag motarbetade känslor jag hade nu har jag motarbetat känslor i år och jag känner mig som en tickande bomb och jag vet att detta måste få ett slut på ett eller annat sätt inte bara för min skull utan för människor runt omkring. jag skriver snart galen för det är så det känns.

  • Anonym (stå upp!)
    Anonym (snart galen) skrev 2014-05-05 14:01:41 följande:
    tack för svaren hitills . du som undrar hur jag kunde vara bög när jag tänder på kvinnor. saken är att det har jag aldrig riktigt gjort. jag var förvirrad när jag var yngre eller snarare så att jag motarbetade känslor jag hade nu har jag motarbetat känslor i år och jag känner mig som en tickande bomb och jag vet att detta måste få ett slut på ett eller annat sätt inte bara för min skull utan för människor runt omkring. jag skriver snart galen för det är så det känns.
    Då föreslår jag att du tar tjuren vid hornen och snackar med frugan. Faktiskt. Du lär ju inte må sämre än du gör nu.
  • Anonym (snart galen)

    Jo det är väl så att jag borde ta tjuren vid hornen nu innan det är försent, men jah hindrar mig med en massa ursäkter, som om att jag inte kan lämna barnen har adhd. att jag måste ordna upp detta och detta innan jag kan gå fri. Och vad händer sen? oavsett om vi hade barn eller inte och jag var bög eller inte så borde vi skilja oss. vi har inget som håller ihop oss förutom barnen. Min andra rädsla är, blir jag lyckligare utan detta, eller ännu mera ensam. Andra frågor gäller boende, kan jag flytta vart jag vill? eller måste jag hänga i knutarna på detta ställe som också fått mig att må dåligt, måste jag vara här för barnens skull? visst det finns flyg, buss, bil, tåg

    Det är så illa ibland att jag har lust att göra slut på livet, men jag vill inte göra så mot mina barn så även om jag är utsliten som en trasa så hänger jag kvar. visst jag får mina utbrott ibland och mina neråtdop ibland.

    jag önska jag kunde hitta någon som vore i precis samma situation så att man kunde ha stöd av varandra.
    och sedan har vi en hemsk ekonomisk situation som inte gör saken bättre.

    all hjälp och råd emottages tacksamt

  • Anonym (S)

    Eftersom du har valt att skaffa barn så är du fast om du nu inte vill få en dålig relation med dem. 

    Det finns många alternativ på vad det kan vara som du är. Antingen är du fortfarande förvirrad och blandar ihop känslor, vilket jag skulle kunna förstå, eller så är du homo- alt. bisexuell. Tänder du på män? Tänder du på kvinnor? Känner du romantisk attraktion gentemot båda könen eller mot det ena? Kanske ingetdera? 

    Jag har aldrig känt sexuell attraktion gentemot något kön, jag identifierar mig som asexuell. Däremot kan jag känna romantisk attraktion gentemot en del personer, dock väldigt sällan.

    Nog skulle du kunna må bättre av att vara själv ett tag. Om jag vore du så skulle jag tala med frugan och säga att jag är förvirrad och vet inte längre vad jag känner, "vi borde bryta upp, jag är ledsen men det känns fel att ta upp din tid när det inte känns rätt". Sen tycker jag att du ska fixa en lägenhet (hyresrätt eller bostadsrätt) där du kan flytta in. Ta det lugnt osv. Att du har barn kommer du inte att komma ifrån. Men om du inte vill ha dem varannan vecka så kan du kanske ha dem varannan helg? Eller bara umgänge då och då? Jag ser ingen anledning till varför du skulle flytta långt långt bort och bara bryta med alla. Acceptera vad som har hänt istället.

    Eftersom du inte verkar veta din läggning helt och hållet så skulle jag avråda dig från att berätta för alla att du är bög, för det kanske inte stämmer. Och om du nu är det, och verkligen vill berätta för din fru, så kan du säga att "jag är bi men gillar oftare killar. Jag föll för dig men nu har det tyvärr slocknat (vilket det gör i många relationer). Jag är förvirrad och ledsen och behöver tid för mig själv".

    Hur du än går till väga så råder jag dig att inte fly.

  • gaymarrige

    Anonym S han är väl inte fast i äktenskapet?? Barnen är den han är fast med men inte med frugan

  • Anonym (Se till henne med)

    TS, jag förstår att det här är svårt för dig och jag hoppas verkligen att du blir lycklig när du skilt dig.

    Nu kommer dock lite hård sanning: din fru kommer att känna sig utnyttjad och kränkt om du berättar för henne att du aldrig någonsin tänt på henne och att du egentligen blev tillsammans med henne för att du skulle vara med någon medan du funderade på din läggning.

    Det du har gjort är att utnyttja henne. Du har fattat beslutet att din rätt till att få vara med någon tills du lärt känna dig själv står över hennes rätt att bli älskad på riktigt och dessutom hennes önskan om att ha ett livslångt förhållande byggt på kärlek. Det är egoistiskt gjort av dig och du kommer inte ifrån att hon kommer att ta illa vid sig.

    Mitt råd till dig är att du absolut inte fortsätter vara gift med henne bara för att det känns bekvämt för dig och för att du känner dig för gammal eller rädd för att inte hitta en ny partner. Låt både henne och dig själv få chansen att bli lyckliga på varsitt håll.

    Det finns olika sätt att komma ut på, som på olika sätt påverkar ens nuvarande partner. Jag råder dig att säga som Kajsa Bergkvist "jag blev plötsligt kär i en annan människa, som råkade vara av samma kön som jag. Min kärlek till min före detta man var inte falsk på något sätt, den ersattes bara av kärlek till en annan".

    I ditt fall är detta visserligen en lögn, men du låter ju redan din fru leva en rejäl livslögn att jag gott tycker att du kan kosta på dig att göra slut på ert förhållande på ett så mjukt sätt som möjligt. Jag anser gott att du kan komma ut för henne utan att börja förklara att du aldrig riktigt älskat henne eller tänt på henne. Jag förstår att det är frestande att söka stöd och tröst hos henne och gråta ut över att du "var förvirrad" när du var ung, men är det verkligen rättvist mot henne?

    Släpp henne mjukt och förklara att du vill skiljas, förklara att du börjat tänka på andra män, ljug om att din kärlek till henne aldrig var falsk, se det inte som att inte bejaka ditt äkta jag utan som att du underlättar en framtida relation till dina barns mor.

    Gå sedan till en psykolog och sök stöd där. Du verkar fundera mycket över din tidigare "förvirring" och dina livsval. En psykolog kommer att hjälpa dig bena ut saker och ting och snabbare få dig glad och lycklig igen. Tyng inte din fru med detta utan sök en professionell samtalspartner.

    Lycka till! Det kommer bli bra!

Svar på tråden Gift med kvinna och har barn men kommit på att jag är bög