Godbless skrev 2014-05-15 15:46:04 följande:
Tror han drar alla förutom pudel då det verkar vars TS favorit ras.
Okeeeej.
Nu har jag suttit på fingrarna sen jag hittade tråden. But here we go, för jag VET att det finns folk därute som tror och tycker exakt likadant som TS, därför kommer jag utgå från att tråden inte är skapad i syfte att uppröra.
Pudel.
Min mormor och morfar köpte när jag var väldigt liten en dvärgpudel. När han fortfarande var liten valp med tillhörande valptänder hoppade han upp lekfullt mot morfars ansikte, fastnade med en valptand i överläppen på morfar och klöv den mitt itu. Ärret finns kvar vad det nu kan vara 27 år senare.
Dvärg-pudel. Inte ens mellanstorleken.
Lek med tanken nu, en bebis och en fullvuxen dvärgpudel är ungefär lika stora. En fullvuxen amstaff och en fullvuxen människa, där är hunden fysiskt mindre. Om man sätter en fullvuxen dvärgpudel i relation till storleken på en bebis vad motsäger då att denne inte skulle kunna:
""en jack russel eller chiwauwa kan knappast slita halsen eller lemlesta en människa,""
Inte?
Vidare till Jack Russell. Detta är en väldigt färsk händelse. En valp fortfarande lekte och högg i luften efter en leksak och satte ett ärr i en vuxen mans hand.
Den lilla hunden? Det borde väl vara omöjligt?
Jag blir helt bedrövad när jag ser och hör åsikter av den här typen alls, för jag har sett det IRL, hört argumenten IRL. Jag vet att de finns. Här kommer min personliga uppfattning:
Alla hundar och djur är individer precis som oss människor. Alla kräver förutom grundläggande saker som mat, sömn och kärlek olika saker.
Vissa människor mår bra av stor aktivering, de letar ständigt nya utmaningar för att må bra, andra mår direkt dåligt av att ha för mycket på gång på en gång.
Däremot så föds väldigt få människor med en ond gen. (ond gen... missförstå mig rätt)
Precis som hundar inte ärver ondska eller viljan att mörda. I hundars fall så visst man kan avla på egenskaper, men du kan likväl få en Jack Russell med stort aktiveringsbehov, eller en med behovet av mycket lugn och ro. Jag har flera källor till detta påståendet om någon kräver det.
Varje individ kräver olika saker, oavsett människa hund katt eller höna. De blir dessutom vad du gör dom till i de flesta fallen, och bara för att DU inte är bra för en individ, så kan någon annan vara det.
Jag är väldigt fast i min tro att det inte finns onda eller dåliga hundraser. Du kan sätta vilken hundras som helst i händerna på fel person och det kommer kunna bli katastrof. Sen att lagstifta bort att personer med diagnoser inte ska få ha djur, har du ens tänkt på vilka långtgående konsekvenser det skulle kunna få? Det finns tonvis med material som stödjer att kontakt med djur ökar den empatiska förmågan och närhet med andra varelser kan ge styrka i svåra tider.
Om du lagstiftar bort detta, har du tänkt på konsekvenserna? Vad får du för resultat på människorna då? Om 10 år? Om 100 år? Vad kommer du få för psykisk utveckling på människorna?
shiiit
