• Nickolina

    Med risk för att bli diagnoslös?

    Jag har skrivit om min 16 åriga dotter i följande tråd www.familjeliv.se/Forum-3-60/m73081101.html

    Utredningen lider mot sitt slut. Jag hade i dag telefonsamtal med det företag som gör slutdiagnosen, Hon riskerar att falla mellan stolarna då hon inte har en utpräglad ADD diagnos och inte eller en utpräglad Aspberger/autism diagnos, Dottern skall välja om gymnasium senast 1 juni och vi är villrådiga.

    Hon klarar definitivt inte av en vanlig skolgång med mindre än en elevassistent. Dessa är utrotningshotade - varför vet jag ej

    Hon vill själv gå en skola som kräver internat. En av dessa ar LSS boende och har fullt LSS stöd  som vi inte vet om vi kommer att kunna få. Den andra kräver en elevassistent som vi inte heller vet om vi kan få. Dels behövs en diagnos som ger rätt till detta. Dels måste kommunen ha resurser och alla elevassistenter lär vara uppsagda i aktuell kommun.

    Hennes problem är så grava att hon inte klarar ett normalt liv. Hon kommer inte ur sängen. Hon kommer inte i säng. Hon kan inte fokusera på något tillräckligt länge för att klara av skolarbete. Hon går inte i skola alls just nu. Har inga vänner. Vi anser alla att hon bör börja om till hösten för utan en social kontext och "arbetsuppgifter" att träna på så kommer hon ligga till sängs helt och hållet. Det är det hon gör nu.

    Om hon har ADD så kan medicin hjälpa vilket kan förenkla skolvalet (hon kommer kanske klara sig bättre själv då). Om hon har någon form av autism så är det lättare att få LSS stöd vad jag förstå.

    Utredarna säger att det blir en diagnos men vet ännu inte vilken. Vi har en sittning kvar. Hon passar inte in i den "normala" diagnosrutinen. Vad som är lite speciellt är att hon tedde sig som oerhört normal och vanlig som liten (autism brukar visa sig tidigt). Allt krackelerade under högstadiet.

    Finns det någon som varit i liknande läge?


    Någon som kan ge råd och stöd?


     


     

  • Svar på tråden Med risk för att bli diagnoslös?
  • Nickolina

    Det blev en diagnos. ADD med atypisk autism. Vi är lättade men inser att fighten inte är klar ännu. Jag orkar inte ladda om just nu men måste med tanke på skolstarten. Vi försöker hitta en helt ny skola med rätt stöd. Måtte nu kommunen hjälpa till med sitt....

  • Blixa
    Nickolina skrev 2014-05-27 23:03:19 följande:
    Det blev en diagnos. ADD med atypisk autism. Vi är lättade men inser att fighten inte är klar ännu. Jag orkar inte ladda om just nu men måste med tanke på skolstarten. Vi försöker hitta en helt ny skola med rätt stöd. Måtte nu kommunen hjälpa till med sitt....

    Skönt ändå!
  • Wallenius89
    Nickolina skrev 2014-05-27 23:03:19 följande:
    Det blev en diagnos. ADD med atypisk autism. Vi är lättade men inser att fighten inte är klar ännu. Jag orkar inte ladda om just nu men måste med tanke på skolstarten. Vi försöker hitta en helt ny skola med rätt stöd. Måtte nu kommunen hjälpa till med sitt....
    Hej. Skönt att ni fått diagnos nu så ni kan arbeta därifrån. Jag ahr lite frågor eftersom din dotter är äldre. Jag har en son på 5 år som fick diagnosen a-typisk autism när han va 2 år. Hur klarar sig din dotter i livet? Min son ska börja skolan nu till höst. Jag vet inte hur de med autism klarar sig i senare livet.?
  • Nickolina
    Wallenius89 skrev 2014-05-28 14:46:10 följande:
    Hej. Skönt att ni fått diagnos nu så ni kan arbeta därifrån. Jag ahr lite frågor eftersom din dotter är äldre. Jag har en son på 5 år som fick diagnosen a-typisk autism när han va 2 år. Hur klarar sig din dotter i livet? Min son ska börja skolan nu till höst. Jag vet inte hur de med autism klarar sig i senare livet.?
    Jag kan inte säga hur det är att leva med ett barn med denna diagnos. Jag läste den just nu. Dvs slutgiltiga pappret. Utredningen har pågått i ett år. Totalt sett har hon haft 3-4 års av mental tortyr av att inte pass in, inte få hjälp och ingen som begriper sig på henne.

    Under hennes uppväxt hade vi en del iakttagelser som sedan växte till problem. Vid mitten på högstadiet brakade allt ihop och skolan vägrade utredning. Gymnasiestart fullständigt kaos. Och vi fattade ingenting. Hon mådde allt sämre och blev till sist hemma på heltid.

    Först en bit in på 1:an gymnasiet fattade jag att det var en funktionsstörning. Innan dess trodde jag det var brist på motivation, brist på sömn, för mycket dator, brist på vänner, brist på träning  mm. Sen såg jag att om hon la bort datorn så var hon lika svår att få kontakt med. Ex. rita eller duscha. Eller en skoluppgift som engagerade henne (väldigt sällsynt dock).

    Jag tror även tonårshormonerna spelade in och förvärrade läget. Innan dess tog hon de order som krävdes för att komma i mål alls. Nu går det inte.

    NI har en diagnos. Ni kan få hjälp. Se till att slå er fram om så behövs. Tig inte still utan slåss för ert barn. Sök rätt typ av skola. Att blanda barn och ge de som har problem extra stöd kan ge en stor känsla av utanförskap. Hitta rätt skola.

Svar på tråden Med risk för att bli diagnoslös?