Hjälp hur gör vi nu? Står inte ut med bonus :/
Ja vad fasen gör vi?
Jag har drabbats av panikångest och depression. Tyvärr gick jag för länge innan jag sökte hjälp så det tar sin tid att 'komma tillbaka' Går hos kurator, har varit sjukskriven heltid, 50% och nu 25%.
Jag klarar mitt vardagsliv, med nöd och näppe. Ibland brakar jag igenom och orkar varken laga mat äta eller diska men tack och lov så har jag hjälp av tonåringarna och maken.
Det jag märker är dock att när makens 4 åring är här, då orkar jag ingenting, jag ligger instängd i sovrummet och försöker läsa men jag hör ju 4 åringen som leker högljutt och är ett ganska högljutt och även ganska gnälligt barn överlag. Vanligen stör det mig inte men nu, jag bara känner för att vråla åt honom att vara tyst men det gör jag givetvis inte.
Han har också just slutat med blöja men vägrar gå på toaletten när vi säger till så det blir gnäll och tjafs kring det med och många pölar blir det även fast vi får honom att gå. Sist kissade han även i sängen under nattning trots toabesök precis innan. I MIN säng kan jag tillägga då han endast kan somna där bredvid pappa. Vi hade plastad frotté under som inte höll vad den lovat. Jag fick sova på soffan och vi fick sova på bara resårmadrasserna den v det tog för kemtvätten. Jag vet att han inte gjorde det med flit, men just nu har jag verkligen inget tålamod för sånt.
Men vad gör man? Vi har inte råd att de tar in på hotell, eller att jag och mina tonåringar gör det. Vi har ingen jag eller jag och tonåringarna kan sova hos (de kan förvisso sova kvar hemma men de vill hellre vara med mig än med bonuspappa och hans barn). mer än en som bor ganska långt bort. Tågbiljetterna blir dyrare än hotellrum.
Vi har letat efter någon som kanske har en lgh som kan hyras över en helg. någon som kanske har ett distansförhållande tänkte vi.
Min man är ute så mycket som det går, men de måste ju in och äta och jag klarar verkligen inte av det så då går jag en promenad.
Kvällarna ja då har jag hörlurar på med musik som jag eg inte vill lyssna på (är inte intresserad av musik för fem öre) och jag får panikångest gång efter annat som jag visserligen kan stävja men det är ändå jobbigt. Jag tar sömntabletter för att kunna sova oh då blir jag än värre dagen därpå då jag blir tung i huvudet men tar jag dem inte får jag mardrömmar som ger ångestattacker.
Så, ge mig era förslag, vad fasen gör vi när barnet är här på umgänge? Vad mer kan vi leta efter som kan fungera på helgerna då barnet är här? Mamman tvärvägrar dagumgänge under den här tiden så det går inte, vi har redan frågat.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-05-18 16:51
Eftersom vissa saknar läsförståelse eller inte orkar läsa hela tråden så får jag skriva här i ett försök att få dem att förstå.
Jag är INTE ute efter att barnet inte ska få träffa sin pappa. Jag HAR klurat på om JAG och mina barn ska tälta, INTE att pappan med barn ska det.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-05-19 08:25
Någon undrade vad jag gjort om det varit min egen 4 åring. Då hade jag tvingats, ja för så känns det, som ett tvång, att ha barnet non stop. Men, då hade dels vi uppfostrat barnet på ett annat sätt än det nu är uppfostrat. För att förekomma de som kommer att gapa om att pappan är lika stor del i uppfostran: Nej, han har varannan helg på sig att uppfostra, och har aldrig haft mer än så heller. Och vore det mitt barn hade jag också krävt att pappan tar varannan helg av campandet (alltså en gång i månaden och jag en gång i månaden) istället för som nu, fundera på att ta alla ungängeshelger som campande.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-05-19 09:34
Ang mer sjukskrivning. Jobbet är inte det som tar kraft. Visst tar det en del, men inte mer än att jag klarar av det. Eftersom det är HEMMA jag upplever den här stressen så hjälper inte mer sjukskrivning.
Jag upplevde samma sak när jag var sjukskriven 100% (en v) och 50%.
Jag tackar er som kommit med råd, det har löst sig nu. Mina fantastiska kollegor har förstått av mina frågor om att få hyra lgh/hus/sommarstuga på helger att jag behöver komma ifrån.
I morse när jag kom så hade de under morgonen möblerat om fikarummet så att det numer får plats en dagbädd som också kan användas som säng och jag får vara här på helgerna om jag vill och behöver. Något jag själv aldrig skulle komma på tanken på. Detta har resulterat i att jag nu sitter och storbölar, om än av tacksamhet. Jag lämnar nu tråden, men återigen, tack.
