Var hur lycklig som helst när jag plussade. Fick sedan ett missfall i vecka 7.
Mår så fruktansvärt dåligt. Vet inte hur jag ska må bra igen. Och framförallt om jag blir gravid igen, hur kommer jag kunna slappna av utan att oroa mig precis hela tiden att ngt ska gå fel.
Finns det någon av er som blev gravid igen efter missfall? Hur upplevde ni det ?
Skulle kännas skönt att få lite stöd:)
Jag klandrade mig själv jätte mycket men som gubben sa, bättre att det blev tidigt än att få en bebis som inte överlever utanför magen, det hjälpte mig lite. Fick sedan + 3 månader efter. Fick mf i v 5+4, va jätte nervös när jag blev gravid igen men lugnade mer mig när jag passerat den v 6. Ha fyra barn o bara ett mf. Lycka till o håller tummarna för att det gå bättre nästa gång
Jag har barn sedan innan, men fick sedan två missfall på raken.( 2008 och 2009 ) Ett missfall i vecka 8 och ett MA upptäckt vecka 18 där fostret dog redan vecka 12 utan att vi visste. När jag sedan tredje gången gillt väntade barn igen, var det svårt att känna trygghet. Min räddning var att jag hade en bra och förstående barnmorska som visste vad jag gått igenom. Som stöttade och lät mig få besök emellan. Som lät mig lyssna på hjärtslag tidigt och ofta. Min minsting föddes frisk i vanlig tid år 2010 efter dessa två missfall. Men jag kände oro till den dag han kom ut.
Nu är jag gravid igen och har haft blödningar till och från. Ännu finns det liv kvar, men allt är väldigt osäkert. Minnen från missfallen gör allt väldigt tungt och oroligt.
Det är tungt att få missfall, även om det är tidigt och även om man försöker tänka att något måste varit fel. Det finns inget som direkt tröstar...
Jag var orolig hela graviditeten, min andra graviditet efter fyra års försök (första blev MA v 13). Jag blev lite mindre orolig när jag började känna sparkarna, men var fortfarande rädd. Om man har varit med om missfall så kommer man vara orolig, tänker jag. Men jag ringde till mödravården två gånger i början av graviditeten och sa att jag var orolig, då fick jag komma in och höra hjärtljuden och fick remiss till kurator. Min lilla tjej ligger bredvid mig nu, och jag är såklart ännu mer orolig nu och kollar så att hon andas hela tiden. Jag tror också som Mika86, för det mesta blir det missfall för att barnet inte skulle klarat sig, och då får man ju bara vara tacksam att man sluppit vara med om det. Ditt barn kommer när det är redo!