börjat dagis, 1 åring tokskriker när han bara ser sängen??

Det är en väldigt stor grej för ett litet barn att börja förskolan. Det är både nya intryck och en separation från er och många barn får påverkad sömn. Kan ni sova tillsammans ett litet tag så han kan tanka trygghet på nätterna?

Ah, såg nu att han sen sover bra. Då räcker det ju bra om han får somna hos er :)

vi har ju låtit honom sova på oss i soffan som vi har märkt att han känner sig tryggast med, När vi gör så och bär in honom till sin säng när han har somnat så sover han felfritt hela natten och vaknar glad och utsövd. Så det är just insövandet som är jobbigt för honom och det är det som mitt mammahjärta brister utav när jag hör honom skrika så 

Varför laga något som inte är trasigt. Varför lägga ett illvrålande och uppenbart förtvivlat barn ensamt när det somnar på ett par minuter i närhet av mamma/pappa?

Har ni gått på myten att man inte ska skämma bort barnet med närhet? En liten newsflash: närhet ger trygghet. Om någon anklagar er för att ha skämt bort ert barn med närhet och kärlek bör ni dessutom känna stolthet, inte skam.

En ettåring är otroligt liten, förskolan är ett jobbigt ställe och intrycken många. Ert barn behöver närhet och trygghet nu, ge honom det.

Men mammahjärtat behöver ju inte brista. Det finns ingen anledning att tvinga ner han skrikande i sängen i "fem minuter" för att sedan lyfta upp han och trösta. Låt han somna med er trygg och lugn istället. Han visar ju tydligt att det är det han behöver just nu. Det kommer inte göra att han för alltid kommer vägra somna i sin säng. Snarare tvärt om då ni tillgodoser hans extra stora behov av trygghet och närhet nu.

Men vad bra att ni redan har löst det då .

eftersom han nyligen har börjat på dagis och att det här beteendet uppstod för inte så länge sedan, så ja jag har testat att lägga honom under de tre senaste dagarna i 5 minuter, eftersom han ALLTID har gjort så förut. det är väll klart som förälder att man måste testa och se vad det är när man själv inte vet varför han har börjat bete sig så när han aldrig har gjort så förut?  Så varför är det plötsligt jätte fel av mig att testa att lägga honom i 5 minuter när han som alltid förr har somnat på 2 minuter ?det här beteendet är något helt nytt för oss och för vår son, så det är väll självklart att man måste testa sig fram för att se vad det är som bekymrar honom. min huvudfråga var som sagt varför han har börjat bli så ledsen. men nu vet jag det att vissa barn får en störd nattsömn. den här tråden var inte menat att jag skulle få massa påhopp för att jag lägger min son själv i sin säng i 5 minuter??. förstår mig inte på den här sidan längre....l

Men du ändrar dig ju. Du kan ju inte först skriva en ts om att du under närmare två veckors tid, både vid dag- och nattsömn lägger sonen skrikandes. Du skriver själv att du ALLTID låter han ligga i fem minuter för att se om han ska sluta. Sedan ändrar du dig till att ha gjort det vid endast tre tillfällen osv.

När han innan somnat på två minuter så antar jag att han inte var ledsen? Det vi undrade var varför man väntar i fem minuter när han "tokskriker lungorna ur sig". Dina ord det med. Men det viktiga är ju att han nu somnar tryggt med dig och att det känns bra för er alla.

Vad jag menade var att han började på dagis för 2 veckor sedan, detta har börjat smått att han enbart vaknade på natten och var ledsen. Men det här med att han har börjat vara så ledsen vid läggdags har börjat för ett par dagar sedan. Vilket jag såg att jag inte skrev så detaljrikt om i min beskrivning eftersom det inte var frågan i min trådstart. Det svaret jag var ute efter var om där fanns fler som har erfarenheter ned störd nattsömn kopplat till dagis med sina egna barn också. Men visst vill folk kommentera och tycka att jag gör fel att jag har lagt min son i 5 minuter dessa dagarna för att själv veta vad det är som är fel när han annars förut alltid somnar själv efter 2 minuter utan gråt. Och jag vet själv hur jag tar hand om mitt barn och när något såfsnt här nytt uppstår så är det ju ändå inte det enklaste att veta vad felet är, helst när det är första barnet. Så ni får ursäkta i så fall om jag inte skrev det mer detaljrikt eftersom jag ville som sagt bara veta om detta hade något med dagiset att göra. Vilket det tydligen har visat att det är. Det jag menade med trotsa från min sons sida var att han övertog och vände sin rutin plötsligt och oväntat som jag inte kände igen. Men vill vissa av er fortsätta kommentera att jag ändå gör fel så visst, men tråkigt. För jag ser absolut inget fel med det. För nu när det har pågott i ett par dagar så har vi helt enkelt börjat låta honom somna på oss utan att låts honom lägga sig först... Givetvist! Men vissa svarade som sagt på min fråga vilket jag ät tacksam över. Det var som sagt det jag ville veta

Alltså? Är det här med trygghet, närhet och beovet av att få dessa behov tillgodosedda verkligen newsflash efter ett år som föräldrar?

Hela det här forumet vittnar om det. Var är intresset för barns utveckling, innan?