• Anonym (nej!!)

    Måste göra abort fast jag verkligen inte vill!!!

    Jag är gravid och ska göra abort på tisdag. Jag är 26, bor hemma hos min syster, arbetstränar och lider periodvis av psykisk ohälsa. Pappan finns inte i bilden och jag drack och rökte rätt mycket innan jag fick reda på att jag var gravid. Det enda rätta är att ta bort barnet och komma över det... Men jag vill inte! Jag ville först, men sen såg jag det på ultraljudet och allt bara vände. Jag tänker mig inte att jag dödar ett barn, jag tänker mig en vuxen människa, med minnen, planer, glädje och sorg, och att jag hävdar att denne inte har rätt till något av det. Att inget av det duger eller är okej eller gills. Nån som förstår vad jag menar? Det är inte ett foster jag raderar, det är ett helt långt liv som tillhör någon annan som jag förkastar och säger nej till. Som inte får finnas. 
    Jag pratade om det här med min bästa kompis och hon tyckte att jag är dum som tänker så, "det är bara ett foster" och hon tyckte dessutom att det var äckligt när jag berättade om när jag såg den på UL. Har jag inte rätt till mina tankar och känslor? Är jag verkligen så jävla dum?

  • Svar på tråden Måste göra abort fast jag verkligen inte vill!!!
  • Anonym (Gravid och förstår dig)
    Anonym (Jlök) skrev 2014-05-28 16:47:06 följande:
    Inte förvånad att du inte hade mer att tillföra. Tror du att det är lätt att vara fosterfamilj? Att det är något man blir rik på? Nej men fortsätt sup så blir nog psyket mer stabilt.



    Du verkar ha känslomässiga problem! Så kallt av dig.

    Anonym (nej)- jag är också gravid och var tsm med mitt x i nästan 3 år innan det tog slut för ca 3 veckor sen. Nu visar det sig att jag är gravid för tredje gången. Jag är 20 år och bor hemma. Jag har inte bestämt mig för vad jag vill göra/ vad som är bäst. Men jag känner att jag vill fullfölja graviditeten! Jag tror på mig själv och vet att jag kommer klara det! Man måste klara det? Men jag tror att det kommer underlätta för mig att fatta mitt beslut, när jag berättar för mina nära och kära. Man måste vara tydlig med att man kommer behöva deras stöd! Och med deras stöd tror jag att jag kommer bli en super mamma! :) (självklart förstår jag att det kommer bli tufft! Men inget är lätt!). Jag är beredd att ge allt jag har! Och jag tror att om du också får rätt stöd från dina nära kommer du också vara bered på att ge allt du har! Lycka till
  • Anonym (Gravid och förstår dig)
    Anonym (Jlök) skrev 2014-05-28 16:47:06 följande:
    Inte förvånad att du inte hade mer att tillföra. Tror du att det är lätt att vara fosterfamilj? Att det är något man blir rik på? Nej men fortsätt sup så blir nog psyket mer stabilt.



    Du verkar ha känslomässiga problem! Så kallt av dig.

    Anonym (nej)- jag är också gravid och var tsm med mitt x i nästan 3 år innan det tog slut för ca 3 veckor sen. Nu visar det sig att jag är gravid för tredje gången. Jag är 20 år och bor hemma. Jag har inte bestämt mig för vad jag vill göra/ vad som är bäst. Men jag känner att jag vill fullfölja graviditeten! Jag tror på mig själv och vet att jag kommer klara det! Man måste klara det? Men jag tror att det kommer underlätta för mig att fatta mitt beslut, när jag berättar för mina nära och kära. Man måste vara tydlig med att man kommer behöva deras stöd! Och med deras stöd tror jag att jag kommer bli en super mamma! :) (självklart förstår jag att det kommer bli tufft! Men inget är lätt!). Jag är beredd att ge allt jag har! Och jag tror att om du också får rätt stöd från dina nära kommer du också vara bered på att ge allt du har! Lycka till
  • Anonym (Hmm)

    Jag gjorde en abort när jag var 18 fast jag egentligen inte ville, jag hade inga direkta bra förutsättningar att kunna ge det barnet då jag fortf gick i gymnasiet, likaså en frånvarande fader.

    Ja jag ångrar den aborten & det kommer jag få leva med hela mitt liv, då jag var ung och lättpåverkade av andra. Allt går och lösa men troligtvis blir det kämpigt ett tag.

    Följ hjärtat och skit i vad andra tycker och älskar du barnet redan nu så har du ju svaret inom dig. Behåller du det så tycker jag att du ska få hjälp med din osunda livsstil.

  • Havtorn
    Anonym (nej!!) skrev 2014-05-28 15:12:55 följande:
    Jag är gravid och ska göra abort på tisdag. Jag är 26, bor hemma hos min syster, arbetstränar och lider periodvis av psykisk ohälsa. Pappan finns inte i bilden och jag drack och rökte rätt mycket innan jag fick reda på att jag var gravid. Det enda rätta är att ta bort barnet och komma över det... Men jag vill inte! Jag ville först, men sen såg jag det på ultraljudet och allt bara vände. Jag tänker mig inte att jag dödar ett barn, jag tänker mig en vuxen människa, med minnen, planer, glädje och sorg, och att jag hävdar att denne inte har rätt till något av det. Att inget av det duger eller är okej eller gills. Nån som förstår vad jag menar? Det är inte ett foster jag raderar, det är ett helt långt liv som tillhör någon annan som jag förkastar och säger nej till. Som inte får finnas. 
    Jag pratade om det här med min bästa kompis och hon tyckte att jag är dum som tänker så, "det är bara ett foster" och hon tyckte dessutom att det var äckligt när jag berättade om när jag såg den på UL. Har jag inte rätt till mina tankar och känslor? Är jag verkligen så jävla dum?
    Ibland hamnar man i svåra situationer i livet. Jag är i en sådan situation idag. Inte lika praktiskt svår som din, men ändå oerhört komplicerad och svårlöst. Jag hade kunnat göra valet att göra abort när jag insåg att jag var gravid, men jag vet att jag skulle ångra mig för resten av mitt liv. Även om mitt liv kommer att bli tufft så är jag övertygad om att det alltid, alltid kommer att vara värt det. 

    Jag kan inte säga åt dig att göra vare sig det ena eller det andra, men jag är också övertygad om att om vi beslutar oss för någonting, att någonting är värt att kämpa för, så kommer vi alla att klara det. Om du väljer att föda ditt barn så kommer de att ge dig oändligt mycket glädje för resten av ditt liv. Det kommer ÄVEN att vara tufft, svårt, fruktansvärt jobbigt, men om du är beredd på det så kommer det inte att kännas lika jobbigt. 

    Se det som en period på fem år. Om fem år så är ditt liv i ordning. Fram tills dess är det okej om det är jobbigt, för du har någonting att se fram emot.
  • Anonym (Jlök)
    Anonym (nej!!) skrev 2014-05-28 17:12:03 följande:
    Man får pengar för att vara fosterföräldrar, ja. Det har inte med grejen att göra ens, jag vill bara inte att mitt barn ska hamna hos en fosterfamilj, hur fan missade du att förstå det?
    Och varför tror du att jag super? För att jag skrev att jag drack? Du vet väl att väääääldigt många dricker alkohol va? Jävla idiot. 
    Ditt sätt att uttrycka dig och din ignorans säger ätt mycket.
    Har an problem med psyket borde man absolut inte dricka.

    Hur ska du försörja dig och ett barn? inte tänker du väl ta emot försörjningsstöd  -  det låter lite peningakåt...
  • Anonym (Gravid och förstår dig)
    Anonym (Jlök) skrev 2014-05-29 19:55:04 följande:
    Ditt sätt att uttrycka dig och din ignorans säger ätt mycket.

    Har an problem med psyket borde man absolut inte dricka.

    Hur ska du försörja dig och ett barn? inte tänker du väl ta emot försörjningsstöd  -  det låter lite peningakåt...



    Nej nu får du sluta hacka på folk! Jag drack helgen innan och helgen innan och antagligen helgen innan, jag fick veta att jag var gravid. Inte är jag alkis för det?! Det som är viktigast är att man upphör när man är medveten om sin graviditet?!
  • Anonym (Jlök)
    Anonym (Gravid och förstår dig) skrev 2014-05-29 20:57:06 följande:



    Nej nu får du sluta hacka på folk! Jag drack helgen innan och helgen innan och antagligen helgen innan, jag fick veta att jag var gravid. Inte är jag alkis för det?! Det som är viktigast är att man upphör när man är medveten om sin graviditet?!
    Du borde kanske ta o läsa...? Har inte nämnt alkohol och graviditet ihop. Ts hävdar att hon lider av psykiskt ohälsa - då borde hon verkligen inte dricka alkohol!!
  • Anonym (Adoption?)

    Du har inte funderat på att behålla fostret och sedan adoptera bort det?

  • fluu

    Självklart har du rätt till dina känslor och du är inte det minsta dum så tro inte det! Det är en väldigt svår sits du sitter i. Jag skulle rekommendera att gå till en abortkurator och prata.
    Kanske kan du också försöka att tänka efter hur livet med barn skulle bli. Hur skulle du lösa allt? Är dina psykiska besvär jobbiga nu så tänk dig att de blir sju resor värre med barn. Är killen någon du känner att du vill ha barn med? Även om han inte är med nu kan han senare komma tillbaka och ni kan behöva ses då och då för resten av ert barns liv. Skulle du klara att uppfostra ett barn tillsammans med honom?
    Har du annat stöd?

    Lycka till!


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Anonym (kanske)
    Anonym (Jlök) skrev 2014-05-29 21:00:08 följande:
    Du borde kanske ta o läsa...? Har inte nämnt alkohol och graviditet ihop. Ts hävdar att hon lider av psykiskt ohälsa - då borde hon verkligen inte dricka alkohol!!
    har man psykiskt ohälsa så är det inte bara vanligt att man dricker alkohol som ett försök att självmedicinera
    man har ofta inte insikten i att man inte bör dricka alkohol
    sen kanske man inte har psykiska ohälsan i samband med när man dricker alkohol, alla har inte svackor eller är påverkad av sin psykiska ohälsa hela tiden
  • Anonym (nej!!)

    Jag genomförde aborten. Känns tomt. Ja, jag ville bara höra att jag fattat det bästa beslutet, jag vägrar leva i en rosaskimrande drömvärld om att jag plötsligt skulle bli världens bästa person och en supermamma som klarar allt. Man bör väl heller inte sätta en människa till jorden med tanken att soc ska fixa allt. Lite ansvarstänk får man väl ändå ha, hur ska jag kunna ta hand om ett barn när jag inte ens kan ta hand om mig själv? Det är orimligt och otroligt själviskt.

  • fluu
    Anonym (nej!!) skrev 2014-06-19 21:17:13 följande:
    Jag genomförde aborten. Känns tomt. Ja, jag ville bara höra att jag fattat det bästa beslutet, jag vägrar leva i en rosaskimrande drömvärld om att jag plötsligt skulle bli världens bästa person och en supermamma som klarar allt. Man bör väl heller inte sätta en människa till jorden med tanken att soc ska fixa allt. Lite ansvarstänk får man väl ändå ha, hur ska jag kunna ta hand om ett barn när jag inte ens kan ta hand om mig själv? Det är orimligt och otroligt själviskt.
    Då säger jag, och menar det, att du tog ett bra och moget beslut. Tveka inte att ta kontakt med vården om du känner att du måste prata med någon om du skulle må dåligt. Lycka till i framtiden!
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
Svar på tråden Måste göra abort fast jag verkligen inte vill!!!