Vet inte vad vi ska göra, gravid :(

Tro mig abort är inte den "enklaste" vägen ut även om det kan verka så. Man ska klara av att leva med sitt beslut vilken i flera fall kan vara väldigt svårt. Jag lider av återkommande depressioner och konstant ångest efter min abort. Så nej det var inte det "enklaste" beslutet eftersom det påverkar mig så mycket nu. Det behöver så klart inte bli så för dig, men tänk dig ändå för innan du säger att det är den enklaste vägen ut.

Det är ingen annan än ni två som vet vad som är bäst för er. 

Jag kan dock säga att hade det varit jag och min sambo har vi inte ens tvekat på att behålla. Allting löser sig tillslut och huset kommer ju om jag förstått dig rätt att vara färdigt då barnet kommer! 

Men självklart, det är ju du och din sambo som måste vara 100% tillfreds med erat beslut.

Det finns ingen perfekt tid att skaffa barn, det är alltid nånting som skulle behöva fixas och ordnas. Man är aldrig riktigt redo heller så det är tur att man har 9 månader att vänja sig på...

Det som är bra att tänka på är att det kan vara svårt att göra saker när man är gravid, särskilt sista månaderna. Man blir trött, magen är ivägen, man har ont och kan inte lyfta. Det är inte allra lättaste tiden att renovera, packa och flytta. Men det är många som gör det ändå och klarar av det. Det är bara att din kille får fixa det mesta. Lycka till med vad ni än väljer.

Du kan ju inte göra abort nu för att planera att bli gravid om ett år. Galet. Du kommer alltid undra hur detta barn blivit, sett ut. Det är inte säkert du KAN bli gravid igen när du vill. Dåliga bortförklaringar hade di oxå. Din sambo har ont i magen? Ska du döda ert barn fär d?

Bara ni kan bestämma om husfix och dålig mage är en "tillräcklig" anledning för att göra abort.  Ni kanske kan be att få komma till kuratorn på MVC och få hjälp att reda ut era tankar? 

Tack så jättemycket för alla svar. Och förlåt om jag trampar någon på tårna, eller formulerar mig dåligt. Det är ett otroligt känsligt ämne. och alla har olika erfarenheter och åsikter.

Jag är bara fullständigt livrädd över tanken att få barn. klarar jag det? Vi har levt ganska många år tillsammans utan barn, så det kommer bli en enorm omställning med både flytt och barn i samma veva. Tänk om man inte klarar av det..

Tack igen för alla svar! Känns skönt att få lite andra tankar och åsikter. Även om det i slutändan är vi som måste bestämma vad som blir bäst för oss.

Det är såklart en kämpig tid ni har framför er, med husbygge flytt och allt.
Jag vill bara säga att det är väldigt tufft att genomgå en abort, och det tog många år för mig att verkligen komma över det. Jag var på tok för ung och ångrar det inte idag, men jag är alltid exakt medveten om hur gammalt mitt barn skulle ha varit, och tänker på hur livet skulle kunnat se ut. Jag är helt för abort, men trots det skulle jag aldrig välja att gå igenom det igen (förutom medicinska eller andra speciella anledningar).
Lycka till  med vad du/ni än bestämmer er för!