Mina vänner miste sitt barn nyligen och jag har fått en kris. Jag mår jätterdåligt och gråter hela dagarna. Sover med alla mina barn i sängen och kan inte göra något hemma.
Jag känner mig så värdelös! Det är inte jag som misst mitt barn, men ändå bryter jag ihop.
Hur kan jag bara en god vän och medmänniska när jag mår så här?
Om du står familjen nära är det ju inget konstigt att du mår dåligt.
Att vara ett bra stöd är inte att inte gråta och visa sorg.
Stötta dem genom att finnas där och visa att när de behöver dig så kommer du.
Det är en oerhörd förlust att förlora sitt barn.
Vissa drar sig undan andra behöver prata hela tiden.
Låt dina vänner få ha sin tid <3 och ge dem stödet när behovet finns.
Sen att du vill sova med barnen är ju säkert för att du nu blev extra rädd och förstår hur snabbt livet kan förändras.
Vissa grejer kan vi inte förutse och inte heller stoppa.
Jag beklagar verkligen sorgen. Det ska inte få hända.
Tycker dock att det låter som en ganska normal reaktion på något så chockartat och fruktansvärt. Naturligtvis kan man som medmänniska bli rädd och inse hur skört och hemskt livet kan vara. Krama de dina och gråt ut.
För en som precis /än är den som har förlorat sitt barn så kan jag bara svara för min egen del..
Bara finns till hands, låt dem prata om de vill, låt dem sitta tysta om de vill det, var inte rädd för att vara med dem. även om det bara är tyst.. Låt dem veta att du blivit påverkad och själv börjat värna mer om det du har och tar tillvara på det ( när det "passar" att dela med sig av det). Överös dem inte med dina tankar utan låt dem dela med sig och hitta en balans i att prata med dem.
Det är en naturlig reaktion som du har, att vara mer rädd om det du har, när du på nära håll har fått se hur det kan slitas bort.. Ta lärdom av det och njut varje dag och låt alla onödiga måsten stå åt sidan..
Min son dog 5 timmar gammal för 4 månader sedan. Fann stort behov av att prata med andra som gått igenom förlust av sitt barn, De är de (som jag upplevt det) de enda som verkligen kan sätta sig in i det man känner.. Jag har haft många olika perioder, där jag ibland känner skuld för att förstöra omgivningens liv, med min sorg, att inte vilja dela med mig av mitt hemska för att inte påverka alla negativt, inte sätta alla i sorg.. låta de som sluppit detta öde få vara så ovetandes om varje dags helvete.. Att få lov att dela sin sorg och sin glädje med andra som förstår är guld värt.. Min glädje kan numera vara att sonen haft en bra dag eller att jag har sett en fjäril.. innan krävdes det "mer" för att känna livsglädjen..
/ VSFB- vi som förlorat barn är en grupp på FB samt en förening där man kan träffa andra som gått igenom det ofattbara..
Som vän till en mistförälder.. Mitt största råd... Våga finnas där för din vän.. Även om det är att sitta tyst och dricka kaffe, låta vännen vila på din soffa, bjud in på mat, lämna en blomma, en ängel, låt vännen gråta, låt dem berätta om sitt barn- De flesta jag har pratat med säger alla detsamma.. Viljan att prata om sitt barn, det som vi saknar mest i hela världen. .. Den är enorm.. och det är det ämnet alla trippar på tå runt.. .
Du ÄR en bra medmänniska, en BRA vän.. Just för att du känner som du gör.. Finns till för dina barn, din familj och inkludera vännen i den familjen.. Finns där ... <3<3<3 Beklagar att vännens barn inte fick stanna hos dem/er.. Är säker på att alla änglabarnen tar väl hand om varandra.. <3<3
Varma Kramar
Maria (Krian)