Kan inte sluta gråta.
Jag verkligen avskyr sitsen jag är i, jag bytte jobb till ett som lät super - det visade sig att det var en jävla mardröm. Från att vara en glad, arbetsvillig och sprudlande 21 åring med inga bekymmer gick jag på en månad till ett nervvrak, sömnmedicin, krokodiltårar, dålig lön (fick mindre än vad som utlovades från början), rasat massa kilon i vikt.
Nu har det gått typ 7 månader och jag har gett upp, jag har inga pengar för heltidslönen täcker typ bara mina räkningar för den är så låg, jag har inte råd att köpa kläder eftersom alla blivit för stora, jag sitter ensam hemma på nationaldagen och ser alla som har kul. Själv är jag ledig men det ända jag förmår mig att göra är att gråta och bli uppäten av ångesten för gå tillbaka på måndag och leva en sommar på existensminimun.
detta är ingen tiggartråd, jag vill typ bara ha något uppmuntrande ord.
