vet inte vart jag ska ta vägen...
Hej! Jag fick missfall för några dagar sedan, det gör så ont i mig. Jag kommer inte få höra mitt barns hjärta slå, kommer inte få se när mitt barn gå för första gången osv. Känns som att det är mitt fel att min bebis inte kunde utvecklas mer, att min kropp stötte bort barnet. Känns som att jag kunde ha gjort något annorlunda? Jag kommer vara livrädd när jag blir gravid igen (försöker inte, planerar inte barn för tillfället) att jag kommer få missfall igen. Hur ska jag komma över detta? Varje gång jag ser en kvinna som är gravid eller nyfött barn gör det ont i mig. Gråter nästan varje dag.. Folk runt omkring mig förstår inte vad jag går igenom. Kräver inte att dom ska kunna sätta sig in i min situation men ändå få några uppmuntrande ord... För när jag fick mitt missfall så sa jag till min vän att jag behövde vara liiite ifred, att jag behövde tid för mig själv. Då tyckte hon att jag bara tänkte på mig själv? Hon mår också dåligt men behövde kanske bara EN dag för mig själv, är jag självisk då? Och pappan till barnet är inte ledsen som jag är (barnet var ej planerat) Han finns för mig. Men för mig är detta en stor grej det verkar inte ens påverka honom? Jag vill bara ligga i min säng hela tiden. Har ingen kraft alls, ibland vill jag ge upp, vet inte vart jag ska ta vägen. Är så förvirrad helt lost.
